Förstår inte ännu idag hur min dåvarande styvpappa kände att han hade rätten, att från tidig ålder (6-7 år) ta på min kropp, kyssa mig på halsen, ha stenkåll på vilka underkläder jag hade och hur mycket solbränna jag hade.. Hur han, för att han var min ”pappa” hade rätten att komma in i mitt sovrum i endast kalsonger, med fullt stånd för att titta ”hur vacker jag var” och ”lägga sig tätt intill för att få värme”. Hur det var rätt att hångla med mig trots att mamma satt i rummet intill, eller hur min pyjamas kunde knäppas upp och en hand landa på mina bröst, trots att mamma låg med huvudet i min famn. Att han inte såg hur paralyserad jag var varje gång han tittade på mig.. Skräckslagen..
Jag är så arg över hur mycket som gick fel i mitt liv pga PTSDn som uppstod pågrund av detta vid 13 års ålder.. hur många timmar jag satt hos min psykoterapeut med en hink i famnen ifall jag skulle börja spy när mina bortträngda känslor slogs ihop med minnet av händelserna. Hur många år jag levde med rädslan ” att en dag kommer han gå hela vägen, snart kommer han våldta mig.. (fram till 13 års ålder när han flyttade)
Hur arg jag sen blir över att jag gick i terapi pga detta trauma, när en barndomsvän bestämmer sig för att våldta mig medan jag sover!! (efter x antal drinkar) efter att jag haft efterfest.. är en annan femma. Känslan att ringa sin psykoterapeut och säga : Nu har det hänt, nu är rädslan en verklighet.. nu tar vi omgång 2 med terapi.. Jag var då 18 år.
Men värst av allt är att dom inte tycks förstå vad det gör med en.. Hur fel syn man får på sex och relationer, hur man börjar se på sig själv och sitt egenvärde..Hur man kan börja väga sitt egenvärde med hur många man haft sex med eller hur många som vill ha sex med en.. Hur man sen blir kallad hora av de man legat med och hör rykten om var man gjort det med vem och inte har något att sätta emot FÖR DET BARA ÄR JU SÅ DET FUNKAR.. som 15 åring..
Hur många gånger man får höra sitt eget hjärta brista när hjärnan tar över och minnena sköljer över en eller hur ont det gör när dom blånekar att dom någonsin gjort något och man blir ifrågasatt och börjar ifrågasätta sig själv..
NEJ FYFAN. Fick dessutom vänförfrågan av styvpappa förra veckan trots att jag önskat honom en plågsam död… poletten faller tydligen inte ner.