Jag var 18 år och sommarjobbade på ett bibliotek. En dag i veckan jobbade jag på ett mindre bibliotek som en gubbe i 60-års åldern besökte varje vecka. Jag visste att han hade ett rykte om att vara ”kvinnokarl”. Tänkte inte så mycket på det eftersom jag kände mig så ung jämfört med honom, men visst hade jag en obehaglig känsla i magen varje gång han kom för att låna böcker. Ofta var jag tvungen att gå och hjälpa honom söka böcker i hyllorna (misstänker nog att han kände till det lilla biblioteket som sin egen bakficka). Kommer ihåg att han började ställa en massa frågor om t.ex ”vems flicka jag var” mm. Jag visste inte alltid hur/om jag skulle svara på hans frågor. En gång kom han ”bakom disken” och kramade mig och kände på mitt halsband. Sade något om mitt utseende som jag inte längre kommer ihåg. Efter att detta hände var jag alltid jätternervös den dagen i veckan jag visste att jag skulle jobba där. Visste hur hans bil såg ut och lärde mig registernummern. Lade ”bibbakärran” vid disken så att han skulle ha svårare att komma nära mig. Då jag äntligen jobbade där för sista gången kom han förstås på besök. Inget speciellt hände, men innan han gick frågade han hur länge jag skulle jobba där. Insåg snabbt att mitt svar ”jag är är sista dagen idag” var dumt. Blev förvånad över att han gick sin väg efter det. Drog en lättnadens suck. Innan jag visste ordet av var han tillbaka. Han hade tydligt ”glömt något”. Kommer inte exakt hur det gick till men minns att vi båda stod och han frågade om han kunde få en puss. Sedan försökte han pussa mig med våld. Jag knuffade honom bakåt så hårt jag kunde och höjde rösten sade ”nu tycker jag att du ska gå hem”. Han slutade (tack och lov), betedde sig som om inget hänt och sa hejdå. När jag kom hem berättade jag om vad som hänt för mina föräldrar. De lyssnade men pratade mest om att ”han har alltid varit sån” och tydligen hade han en gång lagt sin hand på min mammas lår också (!). Fick också höra att kvinnorna i byn såg till att ha sina män hemma när denna man kom och sålde skinklotter. Min pojkvän var den enda som hotade med att gå hem till gubben i fråga. Jag sade typ ”nej” eftersom jag tyckte att det skulle bli för mycket uppståndelse och så tyckte jag synd om hans fru. Året därpå sommarjobbade jag på ett växthus, dit samma gubbe dök upp då och då för att köpa blommor. Berättade om allting för mina sommararbetskompisar och vi såg till att ingen av oss någonsin blev ensam med honom.
När jag tänker tillbaka på detta önskar jag verkligen att något mer gjorts åt saken. Undrar varför mina föräldrar inte gjorde nåt mer. Han kommer säkert undan fortfarande för att ”han bara är sån” och kvinnorna i byn har väl lärt sig att akta sig.