Fall 1: då jag jobbade inom hemvården var det en manlig klient som gjorde närmanden på mig. Det började med att han klappade mig på axeln då jag var klar med besöket, stod i tamburen och skulle gå. Sedan började han komma väldigt nära mig då jag satt vid hans köksbord och delade mediciner. I det här skedet började jag redan känna mig illa till mods varje gång hans namn var på mitt veckoschema, men jag sade ingenting på jobbet.
Tamburen då jag skulle gå blev farozonen och jag försökte fokusera på ytterdörren. På följande besök gav han mig en kram som jag motvilligt besvarade. Under mitt sista besök försökte han kyssa mig på munnen men jag vände bort ansiktet och hans mun träffade min kind. Jag kände fruktansvärt obehag, panik, tog mig loss och stapplade bakåt. Sade ”nu räcker det” och rusade ut medan jag fortfarande också försökte vara professionell vårdare. Det var första gången jag insåg hur utsatt en vårdare är som går ensam hem till en annan person.
Min chef ringde upp klienten och sade åt honom att det inte passar sig med sådant beteende. Jag var glad att hon gjorde det. En del kolleger var dock mindre förstående: ”du är så ung och söt”, ”inte är det så farligt”, ”det är sånt som händer”, ”jag är så gammal att ingen är intresserad av mig hehehe”. De tyckte helt enkelt att det var en struntsak. För mig var det en stor sak. Jag fick också vara på min vakt: hade jag ledig dag då klienterna delades ut hade jag garanterat honom på mitt veckoschema. Varje vecka fick jag förklara denna ”struntsak”, byta ut honom mot någon annan klient, känna obehaget och mina kollegers oförståelse.
Fall 2: Då jag var 22 år hade jag sällskap hem från baren. Det var en upptagen man som hade familj. Han var vacker, ljuvlig, härlig, och nu hemma hos mig. Vi hade sex, även om jag inte får så mycket ut av sex då jag druckit. Vi somnade i varandras armar. Några timmar senare vaknar jag av han ligger på mig. Han har trängt in i mig medan jag sov och håller på stöter in i mig. Jag är yrvaken, fortfarande full, förvirrad. Jag ligger där en stund, gör inget motstånd och börjar till sist delta mer aktivt i det som händer. Det vill säga jag ställer upp och går med i det han påbörjat utan mitt lov. Efteråt kastade jag inte ut honom eller något sådant. Vi fortsatte väl sova.
Senare på eftermiddagen och kvällen då mannen gått tillbaka till sin familj börjar jag fundera över nattens händelser. Inte kan jag väl ha blivit våldtagen? Är det här en våldtäkt? Vi hade ju sex tidigare samma natt och jag hade väl inte några kläder på mig heller? Och jag gick ju med i sexakten sen när jag väl var vaken. Men det kändes fel och absolut inte okej. Varför gjorde den här ljuvliga mannen så här?
Någon dag senare ringer han och ber om ursäkt för ”sitt beteende”. Nämner egentligen inte vad han ber om ursäkt för. Han hade druckit för mycket tequila enligt sig själv. Jag sade att allt var okej, ingen fara. I mitt huvud var skammen först och främst min. För jag var ju den äckliga som betett mig slampigt och tagit hem en man. En upptagen man dessutom.