Jag är 5år och mina kusiner är på besök. Den äldsta som är fyra år äldre än mig tvingar min bror och jämngamla kusin att sätta sig bredvid honom på soffan och dra fram sina snoppar. Sen säger han åt mig att mäta dem och känna vilken som känns bäst.
Detta fortsätter i sju års tid och slutar med att han går ner på mig och både slickar och stoppar in sina fingrar i mig när jag är tolv år gammal.
Som elvaåring börjar min morbror ta på mina bröst och hans blickar och blotta närhet gör mig illa till mods.
När jag är tretton år är jag allmän egendom i högstadiet och vågar aldrig säga emot.
Vid fjorton åker jag på en kaffe till en kille jag just träffat och som verkar ok. Han misshandlar mig, binder fast mig och våldtar mig både vaginalt, analt och oralt.
Efter det startade ett djupt alkohol och drogmissbruk i något försök i att bedöva bort smärtan.
Jag säljs som byteshandel och är ofta mellanhand för att få ner drogpriser. Jag känner ingenting längre och inser att min kropp inte är min.
Vid arton vaknar jag i en lägenhet någonstans med min vän bredvid mig, hon sitter som i trans och rullar en cigarett, ser upp på mig med tomma ögon och säger ”du har fyra kvar ännu, sen kan vi gå”. Någon håller på att våldta mig och jag ser de andra stå runtom i rummet och vänta på sin tur. Min vän har gått samma väg före mig.
När den sista är klar bränner de mitt kön med en cigarett och skrattar lite glatt.
Vi går därifrån och världen är svart.
Tolv år senare, tolv år av drogfritt liv, möter jag ännu varje natt mardrömmarna och får panikångest av att bli kramad.
Händer något min dotter önskar jag av allt i världen att hon känner att hon kan berätta åt mig direkt och inte låter åren gå ner i mörkret.