Jag fick bröst tidigt, och har ofta fått smeknamn på grund av min kropp, främst av äldre killar i lågstadiet, högstadiet och gymnasiet. Det började med Pamela Andersson då jag var 11, sen kom väl Barbie, Uppblåsbara Barbara, Pornopupu etc. Det var kommentarer och det var tafsande och det var telefonsamtal av kända och okända som frågar om jag vill knulla. Det blev inte bättre av att jobba på restaurang och i bar, var man som välkomstrit blev tagen på rumpan av alla (män) i personalen som kände för det, och var man ”måste stå ut” med fulla kunder som tafsar, kommenterar, och bara ”skojar”. Hemmafester som slutar med att man somnar i ett hörn och vaknar med händer i trosan, en tunga i munnen, ett stånd mot benet. Jag borde ta det som en komplimang, var det flera som sa. Men är det en komplimang att bli objektifierad och att få sitt självförtroende totalt nerspolat, att bli definierad om och om igen som ett (sex)objekt på grund av sitt kön och sitt utseende? Men jag sa ju (oftast) ingenting och jag förstod nog inte heller vidden av problemet då. Men jag förstår det nu med alla era historier.