Vittnesmål nummer 329

Denna augustikväll för 3 år sen befinner jag mig på en kräftskiva på en god väns sommarstuga. De flesta som är där känner jag väl och andra lite mer ytligt. Det finns en man i min ålder på festen som jag lärt känna genom en sommarteater och jag vet att han även brukar figurera i revy- och musiksammanhang. Vi är bekanta och har varit på samma fester förut och dessutom är han en nära vän till festvärden, en kille att lita på med andra ord.

Kvällen är trevlig och alla dricker, dansar och pratar. Vid fyratiden känner jag att jag börjar bli trött och går och lägger mig i ett rum som ligger lite avskilt, tänker att jag inte blir så störd av musik och prat där.

Vid 6-7-tiden på morgonen vaknar jag av att denne man kommer in och frågar om han får sova bredvid mig och eftersom sängen är ganska bred och jag tycker att jag kan lita på honom så svarar jag att det går bra.

Efter att vi småpratat lite om festen slumrar jag till igen, men det räcker inte länge före jag vaknar av att han ligger och trycker sig mot mig och jag känner hans hårda kön mot min ländrygg. Jag blir fullkomligt paralyserad. Jag kan inte röra mig överhuvudtaget och skräckslaget märker jag att han börjar klä av mig trosorna. Han känner mellan mina ben med fingrarna och börjar tränga in i mig bakifrån. I det här skedet klarar jag av att viska fram ett: ”Nej, nej, sluta!”. Och tack och lov avbryter förövaren innan han hunnit komma in i mig helt. Sen vänder han sig om och slocknar.

Med darrande händer sträcker jag mig efter telefonen och smsar min pojkväns kompis (eftersom min pojkvän befann sig i vårt västra grannland och kompisen var med på kräftskivan där jag befann mig) att det har hänt något hemskt och att han måste komma och hämta mig. Tyvärr hade han tagit taxi hem och fanns inte längre kvar på sommarstugan. Så jag ligger kvar till jag är säker på att förövaren sover, samlar ihop mina kläder och smyger mig ut. Sitter sen och försöker samla mig tills morgonen gryr och jag får skjuts hem.

Då jag kommer hem ringer jag min pojkvän och berättar allt, varpå han ringer förövaren och konfronterar honom. Han nekar förstås och säger ”On va ju sjölv mie åp a”. Efter ett tag ringer förövarens exflickvän upp mig och tar sitt ex i försvar och säger att de faktiskt försöker lappa ihop sitt förhållande och att ”den här händelsen bara är en droppe i havet och inget som ska få förstöra mer mellan dem”. De har ju nämligen barn ihop och numera är de ett par igen och har ytterligare ett barn. Dessutom anser hon sig vara feminist…

Efter händelsen kontaktade jag polisen och fick genom dem tillgång till samtalsstöd för kvinnor som blivit utsatta för sexuella övergrepp. Fick av dem rådet att anmäla, men de varnade också för en lång, jobbig och utdragen rättsprocess. Vilket tillslut ledde till att jag inte anmälde. Dessutom gjordes undersökningen hos gynekolog två dygn efter händelsen ( dvs aningen sent) och inga spår/könssjukdomar kunde hittas. Jag hade alltså inga andra bevis än mitt ord mot hans…

Detta är bara en av många gånger jag blivit utsatt för sexuella trakasserier på krogar, hemmafester och efterfester, där ens bröst och rumpa anses vara allmän egendom. Dock är detta nog det grövsta jag varit med om.