Mitt första starka minne är från när jag var 16 år gammal och hade skaffat mitt första sommarjobb på ett café i stan. Eftersom jag redan i 11-12 års ålder fått större bröst och kurvigare höfter, så var jag rätt ”färdig” utvecklad i puberteten som 16 åring. Vi hade arbetsskjorta och kjol/byxor på jobbet, beroende på årstid. Under min första arbetsdag sa jag åt min chef att jag nog behöver en större skjortstorlek i fortsättningen, eftersom jag inte kunde knäppa den översta knappen och att skjortan var för åtspänd runt bysten. Min dåvarande chef fick då för sig att det på något konstigt, tvistat sätt var okej att säga att jag, som 16-årig tjej ”lockar till oss fler kunder…” genom att ha skjortan lite mer öppet med mina stora bröst.
Alltså… nu i efterhand förstår jag hur otroligt sjukt det är? Men vad gör en 16-åring första dagen på det nya jobbet? Jo, jag skrattade bort det och försökte ta det som en komplimang, även om jag mest blev äcklad av tanken att en (i stort sätt främmande) gubbe (som likväl kunde varit min pappa…) gav mig denna kommentar. Nej fy då. Det är så långt ifrån en komplimang en kan komma.
Mitt andra minne är från en av de där kvällarna på ungdomsdans, när jag för kanske 5:e gången i mitt liv dricker alkoholhaltiga drycker och plötsligt ligger i gräset och grovhånglar med en 2 år äldre kille. Vid den tiden kände jag mig cool som kunde berätta åt mina vänner att jag hånglat med en gymnasiekille, medan jag själv ännu gick i högstadiet. Men under tiden jag hånglade med den här killen, griper han ett tu tre tag i min hand, hårt, motstridigt, och trycker sedan ner min hand i hans byxor, innanför kalsongerna. Jag känner mig plötsligt nykter, kallsvettig och orolig. ”Vad vill han? Vad ska jag göra? Vad händer?!!”
Mitt tredje minne är från två utekvällar. Den ena gången var det en man, troligtvis äldre än min egen pappa som också trodde sig ha rätten att ställa sig bredvid mig vid bardisken och utan lov plötsligt sätta sin hand runt min midja och flåsa mig i nacken. När jag sedan drog mig ur greppet och flyttade mig åt sidan, står han och ler mot mig som om det vore mer än okej att närma sig en kvinna på det sättet?! Den andra gången hände i sommar, vid samma bar där jag var nykter ute som chaffis, och hörde klart och tydligt hur ett killgäng bakom min rygg står och slår vad om vem som vågar ta tag i min röv först?! ALLTSÅ WHAT THE ACTUAL FUCK?! Jag svängde mig argt om och stirrade på dom, med en blick ”inte okej!”, medan jag sedan får tre fula flin i ansiktet på mig.
Mitt fjärde minne är från två olika gånger under mitt studieliv. Som en kille halvtvingat ner sin tunga i halsen på mig, medan jag panikslaget dragit mig undan och sprungit därifrån. Och den andra gången är från en utekväll där jag var tvungen att ta mig förbi ett gäng killar i en korridor, medan jag på en gång känner en hand ta tag i min rumpa. Förvånat och irriterat svänger jag mig om hastigt och ser hur killarna allt annat än kollar mot mitt håll medan de försöker kväva sina skrattanfall FRAMFÖR MITT FACE! Jag rycker i den ”skyldige” killens axel och ropar ”HEJ!!”, samtidigt som jag trycker upp ett långfinger i ansiktet på honom och går iväg. Att jag efteråt får höra massa skratt och provocerande rop efter mig är fan inte okej!
… Och mitt senaste minne är från i höst, när jag en helt vanlig utekväll är ute och njuter med mina kompisar. Jag står vid baren och beställer dricka, medan min killkompis säger åt mig att han går och tar ett bord åt oss. Jag står sedan ensam kvar vid bardisken då jag plötsligt känner en hand gripa tag i min rumpa. Jag vänder mig ilsket om, letar efter den skyldige och frågar automatiskt av de som står bakom mig om det var dom, men dom nekar starkt och skakar på huvudet. Jag tar sedan min beställda dricka då jag börjar gå mot bordet var mina kompisar sitter. Ett tu tre griper en hand tag om min arm och drar mig emot honom. Han hånskrattar i mitt ansikte och säger ”det var jag!”. Så äcklad. Så förnedrad. Så sårad. Jag drar mig ur hans grepp och vänder mig om till mina vänner som jag sedan brister ut i gråt till. Jag skakar. Jag vet ärligt inte vad jag ska säga eller göra. Går sedan iväg för att få frisk luft eftersom jag känner paniken krypa ikapp. Som tur stöter jag på en vakt som jag berättar historien åt och som bli flyförbannad och ber mig peka ut denna idiot. Jag går tillbaka till stället och nickar åt killens håll som sedan blir utslängd. Efter denna händelse, kom genast ett annat gäng tjejer till mig och säger ”TACK!! Han har trakasserat oss hela kvällen, tusen tack!” Har inte ord nog för att beskriva hur vidrig hela denna situation var, som aldrig, någonsin borde hänt.