Vittnesmål nummer 11

Jobbade på en förening där andra föreningar är medlemmar, det var mycket öppet på arbetsplatsen att jag är aktiv feminist. Dagen efter kvinnodagen började morgonen på kontoret med att jag plockade undan lite koppar från mötesrummet för att föra dem till diskmaskinen. I rummet fanns förutom kopparna tyvärr också en äldre man som passade på att fråga ut mig om kvinnodagen, ganska vanliga lite irriterande frågor så där. Inget konstigt. Han avslutar med det typiska ”jag tycker alla dagar är kvinnors dagar” och jag förklarar ännu en gång upplägget med patriarkatet.

Så går jag till köket och fyller diskmaskinen. Plötsligt står han där och blockerar dörren i det lilla köket och utropar ”Men berätta nu! Hur känns det att vara kvinna?!”. Jag svar att det är väl ok om alternativet är att vara en man, tränger mig förbi honom och går in på mitt kontor. Men det dröjer inte länge så är han där också. Han ställer sig framför mig och frågar ”En hurdan man skulle du kunna falla för?”. Jag svara att det nog skulle vara någon mycket yngre än han (uppskattningsvis är han minst 40år äldre än mig). Han godkänner inte svaret utan fortsätter ”Men vilka kvaliteter i en man söker du?”. Jag svarar ”respekt”, han nickar belåtet och går ut. I stunden tänker jag inte alls på det här som trakasserier, som ni märker av det jag berättar var det en situation där jag hela tiden var trygg nog att hålla mig lugn. Men jag tyckte ändå att det var en så absurd grej att jag meddelade min chef om det per sms. Får sms-svar av honom ”Nu blev jag svartsjuk”.

Vittnesmål nummer 12

Var på besök i en gästhamn där jag sommarjobbat året innan. Festade med gamla jobbkompisar och deras vänner, blev jättefull och lyckades på något magisk sätt ta mig ombord på mina kompisars segelbåt där jag skulle sova. Fick hjälp av en kille som tydligen också skulle sova på segelbåten. Det var ju snällt att han hjälpte mig, men han hade inte lov att lägga sig i min koj efter att jag somnat och sen köra ner handen innanför mina jeans och trosor. Klarvaken på en sekund knuffade jag bort honom. Somnade om och vågade inte konfrontera honom dagen efter. Kände enorm skam, mindes ju inte vad jag gjort eller inte gjort, ringde och grät i telefon till min dåvarande pojkvän och skämdes för att jag blivit så full och ”låtit” nåt sånt hända.

Vittnesmål nummer 13

Jag är på ett studieevenemang och dansar med en kille som är på besök i stan. När det börjar bli dags att bryta upp säger han att kompisen han egentligen skulle sova hos har åkt hem och undrar om han får sova hos mig istället. Jag säger först nej men efter mycket tjat går jag slutligen med på hans önskemål, men på två villkor: att han sover på soffan och inte gör några närmanden. (Sjukt att det ens ska behöva påpekas). Vi kommer hem, jag bäddar åt honom och när jag säger god natt drar han ner mig på soffan. Han försöker upprepade gånger kyssa mig medan jag säger nej. Tillslut lyckas jag putta bort honom och går in i sovrummet. Vågar inte kasta ut honom för vart ska han ta vägen? Om det här hade hänt i dag hade han åkt ut med huvudet före.

Vittnesmål nummer 14

Några år sen var vi på grillfest med mina svärföräldrar och deras goda vänner. Senare på kvällen när vi är i badtunnan lägger plötsligt svärfars manliga vän handen på mitt knä. Jag stelnar till, osäker på om han gör det i misstag eller på flit. Han håller den där i något som känns som en evighet, lyfter handen, lägger den tillbaka. Det kan inte ha varit ett misstag. Jag lämnar badtunnan väldigt besvärad. Har svårt att möta personen idag då jag inte kan glömma incidenten.

Vittnesmål nummer 15

När jag var 18 gick jag i en finlandssvensk bilskola som hade två manliga bilskolelärare. Den ena av dem krävde att jag skulle ta ”extra körlektioner” för att jag behövde mera övning. Han tog inte betalt för de här lektionerna överhuvudtaget men skulle ha mig att bl. a köra väldigt långa sträckor och på helt mystiska ärenden. Han ringde mig också under en midsommar (jag svarade definitivt inte) och en gång bjöd han mig till sitt sommarställe (som jag självklart tackade sakligt men tydligt nej till).

När jag väl kom igenom körprovet på första gången minns jag att bilskolläraren blev sur och inte alls glad eller önskade lycka till.

Tycker fortfarande inte alls om att köra bil, är rädd att jag ska göra nåt fel eller typ hamna i en olycka. Jag vet att det är till stor del bilskolans förtjänst, eftersom jag kände mig stressad och pressad med bilskolläraren och hans jävligt oproffsiga och opassande ”pedagogik”!!

Inget fyskiskt hände. Thank God. Men JAG upplevde det mycket stressigt och jag kände äckel o obehag för bilskolans lärare. Ville dela detta inlägg eftersom jag tror att många som gått den bilskolan har liknande upplevelser och att dessa är just typiska maktgrejer som hänger ihop med alla slags sexuella trakasserier och kränkningar.

Vittnesmål nummer 16

Jag var 17 och jobbade i ett café när jag nästan dagligen fick kommentarer om mitt utseende av olika manliga kunder: ”Värst vad du var snygg idag!” eller ”int tackar man ju nej när en ung vacker tös betjänar en”. Eller nedlåtande kommentarer om man inte hade smink och ”såg lite trött ut”. Varpå jag vid två olika tillfällen var med om riktigt obehagliga situationer. En av stammisarna besökte mig dagligen och berättade (utan att jag frågat eller ens visat intresse av att vilja ha en diskussion med honom) om sina sexuella erfarenheter med olika prostituerade, väldigt intima detaljer dessutom. En dag sträckte han sig även över bardisken för att ta på mina bröst före han skulle betala sin kaffekopp han köpt av mig. En annan dag hade jag en annan stammis som addade mig på Facebook varav han dagen därpå tyckte det var ok att skicka åt mig att han runkar och tänker på mig. Nästa dag fick jag betjäna honom och alla andra män som hävde ur sig obehagliga kommentarer. ”För kunden har ju alltid rätt!”….

Vittnesmål nummer 17

Mitt första starka minne är från när jag var 16 år gammal och hade skaffat mitt första sommarjobb på ett café i stan. Eftersom jag redan i 11-12 års ålder fått större bröst och kurvigare höfter, så var jag rätt “färdig” utvecklad i puberteten som 16 åring. Vi hade arbetsskjorta och kjol/byxor på jobbet, beroende på årstid. Under min första arbetsdag sa jag åt min chef att jag nog behöver en större skjortstorlek i fortsättningen, eftersom jag inte kunde knäppa den översta knappen och att skjortan var för åtspänd runt bysten. Min dåvarande chef fick då för sig att det på något konstigt, tvistat sätt var okej att säga att jag, som 16-årig tjej “lockar till oss fler kunder…” genom att ha skjortan lite mer öppet med mina stora bröst.

Alltså… nu i efterhand förstår jag hur otroligt sjukt det är? Men vad gör en 16-åring första dagen på det nya jobbet? Jo, jag skrattade bort det och försökte ta det som en komplimang, även om jag mest blev äcklad av tanken att en (i stort sätt främmande) gubbe (som likväl kunde varit min pappa…) gav mig denna kommentar. Nej fy då. Det är så långt ifrån en komplimang en kan komma.

Mitt andra minne är från en av de där kvällarna på ungdomsdans, när jag för kanske 5:e gången i mitt liv dricker alkoholhaltiga drycker och plötsligt ligger i gräset och grovhånglar med en 2 år äldre kille. Vid den tiden kände jag mig cool som kunde berätta åt mina vänner att jag hånglat med en gymnasiekille, medan jag själv ännu gick i högstadiet. Men under tiden jag hånglade med den här killen, griper han ett tu tre tag i min hand, hårt, motstridigt, och trycker sedan ner min hand i hans byxor, innanför kalsongerna. Jag känner mig plötsligt nykter, kallsvettig och orolig. “Vad vill han? Vad ska jag göra? Vad händer?!!”

Mitt tredje minne är från två utekvällar. Den ena gången var det en man, troligtvis äldre än min egen pappa som också trodde sig ha rätten att ställa sig bredvid mig vid bardisken och utan lov plötsligt sätta sin hand runt min midja och flåsa mig i nacken. När jag sedan drog mig ur greppet och flyttade mig åt sidan, står han och ler mot mig som om det vore mer än okej att närma sig en kvinna på det sättet?! Den andra gången hände i sommar, vid samma bar där jag var nykter ute som chaffis, och hörde klart och tydligt hur ett killgäng bakom min rygg står och slår vad om vem som vågar ta tag i min röv först?! ALLTSÅ WHAT THE ACTUAL FUCK?! Jag svängde mig argt om och stirrade på dom, med en blick “inte okej!”, medan jag sedan får tre fula flin i ansiktet på mig.

Mitt fjärde minne är från två olika gånger under mitt studieliv. Som en kille halvtvingat ner sin tunga i halsen på mig, medan jag panikslaget dragit mig undan och sprungit därifrån. Och den andra gången är från en utekväll där jag var tvungen att ta mig förbi ett gäng killar i en korridor, medan jag på en gång känner en hand ta tag i min rumpa. Förvånat och irriterat svänger jag mig om hastigt och ser hur killarna allt annat än kollar mot mitt håll medan de försöker kväva sina skrattanfall FRAMFÖR MITT FACE! Jag rycker i den “skyldige” killens axel och ropar “HEJ!!”, samtidigt som jag trycker upp ett långfinger i ansiktet på honom och går iväg. Att jag efteråt får höra massa skratt och provocerande rop efter mig är fan inte okej!

… Och mitt senaste minne är från i höst, när jag en helt vanlig utekväll är ute och njuter med mina kompisar. Jag står vid baren och beställer dricka, medan min killkompis säger åt mig att han går och tar ett bord åt oss. Jag står sedan ensam kvar vid bardisken då jag plötsligt känner en hand gripa tag i min rumpa. Jag vänder mig ilsket om, letar efter den skyldige och frågar automatiskt av de som står bakom mig om det var dom, men dom nekar starkt och skakar på huvudet. Jag tar sedan min beställda dricka då jag börjar gå mot bordet var mina kompisar sitter. Ett tu tre griper en hand tag om min arm och drar mig emot honom. Han hånskrattar i mitt ansikte och säger “det var jag!”. Så äcklad. Så förnedrad. Så sårad. Jag drar mig ur hans grepp och vänder mig om till mina vänner som jag sedan brister ut i gråt till. Jag skakar. Jag vet ärligt inte vad jag ska säga eller göra. Går sedan iväg för att få frisk luft eftersom jag känner paniken krypa ikapp. Som tur stöter jag på en vakt som jag berättar historien åt och som bli flyförbannad och ber mig peka ut denna idiot. Jag går tillbaka till stället och nickar åt killens håll som sedan blir utslängd. Efter denna händelse, kom genast ett annat gäng tjejer till mig och säger “TACK!! Han har trakasserat oss hela kvällen, tusen tack!” Har inte ord nog för att beskriva hur vidrig hela denna situation var, som aldrig, någonsin borde hänt.

Vittnesmål nummer 18

Jag sommarjobbade på ett hotell i skärgården. En manlig anställd var känd för att “tycka om kvinnor” som vår chef uttryckte det. Dagligen kom han med sexuella anspelningar, kommenterade min kropp och tog på mig genom att hålla om mig eller kittlas. Sa jag ifrån tog han illa vid sig eller skämtade bort händelsen. Chefen ansåg att det var upp till mig själv att säga till honom att sluta.

Vittnesmål nummer 19

Jag stod vid svarta tavlan i skolan och räknade en uppgift. Läraren slänger en kommentar som får mig att veta att han kollar in min bak. Och att alla andra nu tittar på min rumpa. Med sina blickar klär de mig ofrivilligt naken.

Jag får ofta kommentarer om min bak. Hyvä perse, snygg rumpa, nice as. Jag tror det är meningen att jag ska ta det som en komplimang men det känns inte alls bra. Om jag senare i livet haft komplex för någon kroppsdel har det handlat om min bak. För jag vet att den alltid är betraktad. Fortfarande, nästan 20 år senare.

Vittnesmål nummer 20

Vi sitter kring ett middagsbord på en restaurang. Han med sin flickvän vid sin sida. Jag men min pojkvän vid min sida. Han tafsar på mitt ben. Jag flyttar på det. Hans hand följer efter. Jag flyttar mitt ben. Hans hand följer efter. Gång på gång.