Vittnesmål nummer 21

Jag är 7 år gammal. Jag har en nära vän som jag umgås mycket med och ofta är hemma hos. Jag tycker om deras hus för det är stort med många trappor och våningar, men min vän har en äldre bror som jag inte riktigt tycker om. Han är jättegammal i mina ögon (måste ha varit närmare 20) och jag tycker inte riktigt om honom för han vill ofta umgås med oss då föräldrarna inte är hemma. Han vill hänga med oss i soffan då vi kollar på film eller vill att jag ska sitta i famnen på honom då vi spelar brädspel. Jag vill egentligen inte göra det för han brukar ta fram sin penis innan jag sätter mig och det är obehagligt, men han tjatar och lovar lämna oss ifred om jag gör det. Vi försöker undvika honom genom att låsa in oss i min väns rum men det funkar inte alltid.

Ibland vill han också att bara han och jag ska vara i föräldrarnas sovrum. Han kallar det för att ”brottas” och det går ut på att jag sitter gränsle över honom och ska försöka trycka ner hans händer över huvudet på honom, eller att han ligger över mig och trycker ner mina händer istället. Han tog aldrig av mig kläderna och jag tror jag tyckte det var mer störigt än skrämmande men jag insåg först senare vad som egentligen pågick. Jag minns att jag en gång försökte springa ut ur rummet men kom inte ut för dörren var låst. Jag försökte berätta för min pappa (han var lärare i samma gymnasium som brodern gick i) att jag tyckte det var jobbigt men att ”brottas” lät antagligen inte tillräckligt farligt.

Vittnesmål nummer 22

Min första seriösa pojkvän var schizofren och våldtäktsman. Vi var tillsammans i tre år men det var endast på grund av att han hotade med självmord om jag lämnade honom. Uppskattningsvis våldtog han mig runt 25 gånger. Utövande av våld förekom också och jag har fortfarande ärr kvar efter att han sköt ett stift i mitt arm när han var hög på amfetamin. Jag försökte ta livet av mig något år efter att jag kommit ut ur relationen. Trots allt så lever jag men har mycket svårt att bilda relationer i nuläget.

Vittnesmål nummer 23

Var med på en studentnations gulisintagning för några år sen. Där var en kille som började prata med mig och erbjöd att köpa drinkar åt oss. Gick med på det. Efter en stund kändes det som om jag druckit mycket mer än bara en, och hittade mej själv i bakrummet, med både skjortan och BH:n borttagen. Hade på nåt vis kvicknat till och sa nåt om att jag måste gå, börjar vara sent. Lyckades komma ut och fick kläderna på, gick hem. Nästa dag fick jag meddelande om att han hade min plånbok med allt dess innehåll, att vi kunde ses och han skulle ge den tillbaks åt mig. Träffade honom under klockan, fick plånboken. Efter detta började en rad skrämmande händelser. Jag bl.a. vaknade till att det lagts pengar bredvid min säng. Saker hade flyttats nästan omärkbart i min lägenhet. Nyckeln som satt i dörren hade bytt sida. Kläder hade försvunnit. Blev faktiskt rädd och visste genast vad det handlade om: han hade fått reda på min adress och brutit sig in. När jag satt polislås i dörren märkte jag när jag kom hem en dag att handtaget ryckts i så hårt att det hade lossnat. Skickade meddelande åt hela studentnationens styrelse om detta. Gjorde inte polisanmälan eftersom jag inte hade några fysiska bevis att det var just han. Denna stalking pågick i två och ett halft år. Sen en dag fick jag epost av honom där han skällde ut mig totalt för ”dina lögner” och krävde att få veta hur han blivit fast i princip. Han är nu aktiv i samma studentnation. Läste på nätet att han fått en allvarlig varning för hot mot studieföreningskamrater i det förflutna. Har kommit över detta med sinnet i behåll. Jag hoppas inget värre händer nån annan.

Vittnesmål nummer 24

Var på barnkalas som 5-6åring och satt uppe på en vind och lekte med en annan tjej när en 16-17årig kille kom och drog upp mig i famnen och la mig raklänges över hans ben, drog av mig byxorna, smiskade mig på baken och tryckte in fingrarna mellan benen med mera. Det fortsatte så (och mer) en bra stund och den andra lilla flickan satt i ett hörn och kollade skräckslaget på. Pojken skrattade under hela skiten (kan tillägga att detta är en människa jag varit tvungen att träffa ofta under hela min uppväxt. Har ett sådant sjukt hat built up för honom så de inte klokt).

En annan händelse var när jag var 15år och samma dag gått ut högstadiet, vi hängde i stan och en kille (som jag inte kände sen tidigare) skulle presentera mig för sina vänner. Little did I know att han drog mig till buskarna en bit bort och våldtog mig. Det hela gick på kanske 10minuter men det kändes som hel livstid. Traskade efteråt tillbaka till festen som att inget hänt och nämnde aldrig någonsin händelsen till någon förens 5 år senare. Tillät inte ens mig själv att tänka på det, kände så grov skam och att det var mitt eget fel att det hände en gång till.

Vittnesmål nummer 25

Jag var på en fest och stod och pratade med två yngre pojkar på dansgolvet. Själv var jag 28, de kanske runt 18. De råkade känna min sambo (veta vem han var) så vi pratade om honom och säkert annat också. Plötsligt tafsar de på mig, båda på en gång, en framifrån på brösten och en bakifrån på rumpan. Tror det skedde flera gånger innan jag kunde ta mig ur situationen. Man blir ju chockad och alkoholen gjorde även reaktionsförmågan trögare. Sen blev jag jättearg och härjade med dem, med ingen som helst reaktion som följd. Först när jag meddelat min sambo om vad som hänt och han tog ett snack med dem blev de plötsligt väldigt ursäktande.

(Märker hur jag till en del klandrar mig själv när jag skriver detta… varför pratade jag ens med dem? Så sjukt att det ska vara så)

Vittnesmål nummer 26

I gymnasiet, vi var på gruppresa utomlands och de två rätt sliskiga manliga lärarna som var med på resan stod och diskuterade helt öppet om hur de kanske borde tagit med våra mammor på resan också, att de skulle varit ”mera villiga, höhhöh”. En av dessa lärare var okänd bland eleverna för att bl.a. stå och glo innanför våra urringningar och för att han tog de mest bisarra exemplen på lektionerna, t.ex. ”böj verbet att suga”. Under samma resa frågade en klasskompis till mig om betydelsen av ett ord, och en av dessa lärare ställde sig nära henne och liksom slickade i luften mot henne som svar, sedan skrattade de båda rått. Dessa lärare köpte också ut alkohol åt oss underåriga för fester som ordnades i samband med resan.

Vittnesmål nummer 27

Jag var 14. Spelade innebandy i ett lag i vår by. Jag hade under en match förra helgen skadat foten men var med på träningarna för att följa med. Två av våra killkompisar hade också kommit för att kolla våra träningar, jag var god vän med dem båda på den tiden..

Vi tränade i en allaktivitetshall, och jag följde med träningarna från ett rum på sidan, rummet var fyllt med andra redskap, som madrasser och trampoliner.Killarna kommer in för att följa med träningen med mej, vi skrattar och har roligt, som alltid. Vi är ju vänner. Plötsligt sätter killarna sej en på vardera sida om mej. Och börjar ta på mej. Jag ber dem genast sluta, men de fortsätter. Den ena håller i mej, den andra river av mej byxorna, tar på mina bröst under skjortan. Och så byter de om. Jag ropar och skriker och ber dem sluta. De skrattar. Så håller det på i ca 30 minuter. Plötsligt börjar de göra sugmärken på min hals (det var tydligen pop på den tiden) och jag blir ännu mer förbannad och rädd. Jag sliter mej fri, kastar saker på dem och skriker. De fortsätter skratta och ropar åt mej att jag är löjlig som blir arg, de var ju bara en lek, ett skämt liksom. Jag gråter och springer hem! Var inte kompis med killarna mer, men talade heller inte om detta för typ någon.

Vittnesmål nummer 28

På jobbet i början av 2000-talet uppstår en dispyt mellan mig och äldre manlig kollega, känd medieman, om en jobbfråga och jag ger honom kritik. Det slutar med att han håller på att flyga på mig och två andra manliga kollegor måste hålla fast honom med all kraft för att stoppa honom. Samtidig skriker han att jag är en hora och fitta och en massa annat som jag förträngt. Vår gemensamma chef föreslår efteråt att den trakasserande kollegan och jag skall gå på öl för att reda upp det.

Vittnesmål nummer 29

Jag var 25 år gammal på mitt första riktiga jobb av betydelse, i början av min karriär. Har alltid varit noga med att vara trevlig mot alla, men aldrig något som borde kunna uppfattas som flörtig i arbetssammanhang. Han som var chef över Skandinavien (jag var marknadsföringsansvarig för Finland) började skicka långa mail där han beskrev i detalj hur förälskad han var i mig o hur jag påverkade honom med mitt beteende (OBS, har ALDRIG varit mer än neutralt vänlig mot karln). När jag vänligt avböjde hans inviter (för att inte göra honom generad) accelererade det hela. Han började skicka mail, ringa, texta och bete sig på jobbet. I ett möte där vi alla i teamet var med började han plötsligt kommentera mitt utseende (helt utan kontext). Så fortsatte det i olika sammanhang (lystna blickar, konstiga kommentarer etc). Jag slutade svara väldigt fort på hans meddelanden vilket ledde till ännu fler, absurda kontaktförsök. Han försökte en gång låsa in sig med mig på mitt kontor, men som tur satt jag granne med min chef så han vågade inget synligt (stora glasfönster). För att bara nämna ett par absurda detaljer: han bjöd mig bland annat hem till sig för att ha en trekant med honom o hans fru! Måste blocka honom från FB och alla sätt, han slutade till sist (för en tid) när jag hotade att berätta för min chef. Han var helt klart i någon sorts kris själv, men det är ingen ursäkt. Det värsta var att han var en man med mycket makt, han kunde lyfta eller krossa en ung kvinnas karriär närsomhelst. Det var definitivt en orsak till att jag bytte arbetsplats! På Linkedin kan man se vem som kollar på ens profil, därifrån kunde jag inte blocka honom. I flera år kunde jag se att han med jämna mellanrum kollade på min profil. Jag bad honom sluta. Men varje gång en ”anonym” användare har varit på min sida funderar jag om det var han igen? Eller om han en dag dyker upp bakom min dörr. Mannen var inte kär, utan störd. Värsta sättet att missbruka sin makt. Men jag har kvar breven (nothing can be deleted from Cyberspace).

Vittnesmål nummer 30

För kanske 10 år sedan var jag med kompisar på en hemmafest i centrum av Helsingfors. Träffade där en gammal bekant som i tonåren varit tillsammans med en av mina då närmaste väninnor. Det var trevligt att catch up efter alla dessa år, och i något skede hamnade jag av någon orsak ensam med honom i badrummet där vi utbytte en kyss eller två. Personen ifråga började bli ganska full vid det här laget och blev gnällig och tyckte allmänt synd om sig själv, så jag bestämde mig för att gå ut till vardagsrummet för att leta efter roligare sällskap. Då blev han med ens mycket aggressiv och slet av sig tröjan samtidigt som han rev loss toalettsitsen och kastade den i golvet. Jag blev rädd och försökte lugna ner honom och fejkade att jag visst ville hångla med honom. Kommer inte ihåg hur jag gjorde för att komma ut från det låsta badrummet, men roffade genast åt mig ytterrocken och lämnade festen. Sprang flera kvarter när jag såg att han började ringa på min telefon, var rädd för att han skulle komma efter mig. Nästa dag messade han någon halvdålig ursäkt och skyllde på alkoholen. Tack och lov såg jag honom aldrig mer.

Han jobbade som polis vid denhär tidpunkten.