Month: november 2018

1. Jag är 6 år, två pojkar, gissningsvis i 8-9 årsåldern, lurar in mig och min kompis i skogen. De vill visa oss en död fågel säger de och vi följer med. Där tvingar de oss att röra deras kön. Jag vill inte och är rädd för vad de ska göra om vi säger nej, jag börjar gråta men gör som jag blir tillsagd. Kommer tydligt ihåg känslan av skam efteråt.

2. Det är sensommar och på hösten ska jag fylla 13. Jag är på väg för att möta någon på stan, kommer inte ihåg vem, men äcklet 40+ som ställer sig framför mig på gatan och hindrar mig från att gå vidare kommer jag ihåg. Han gör pussljud med munnen och synar mig uppifrån och ner och fäller nån äcklig kommentar om min korta blus. Jag ler, som man gör när man inte vågar annat. Till slut släpper han förbi mig och avslutar med att vissla efter mig. Det här kanske bara pågår några sekunder, men det är helt tillräckligt för att jag ska uppfatta vad det är han vill. Tyvärr är min självkänsla så låg när jag är 12 att jag, trots min rädsla, någonstans känner mig lite smickrad för att någon kan tycka att jag är snygg. Det är långt senare som jag inser hur den här och alla liknande händelser format min uppfattning om mig själv som kvinna.

3. Jag blir ihop med en kille som är några år äldre än mig. Jag är 15 och jätte kär. I början har vi sex ofta. Efter ett tag börjar jag med p-piller och tappar all sexlust. Vi har sex alltmer sällan och jag försöker förklara hur det känns, att jag inte kan. Han börjar tjata till sig sex, och jag går med på det för att slippa känna mig otillräcklig. Han hotar ibland med att han kommer att ligga med andra om jag inte gör det. Jag mår så illa då jag ligger med honom och en gång kräks jag på toaletten efteråt. Det här pågår i två år och sätter djupa spår. Det är först 10 år senare som min upplevelse av sex börjar normaliseras.

4. Jag blir våldtagen två gånger under loppet av en månad då jag är 19 år. Första gången säger jag nej. Jag har följt med en man till hans hotell, och jag har väl tänkt att vi kommer att ligga, men ångrar mig då vi är på rummet. Han tvingar sig ändå in i mig, och det är över på en minut. Andra gången är jag full (eller har jag blivit drogad?) så pass att jag inte kan röra mig, än mindre protestera. Jag kommer inte ihåg hur jag hamnat i den här mannens säng, men jag kan inte ha promenerat dit på mina ben eftersom jag är halvt medvetslös. Han gör sin grej, jag somnar och vaknar nästa morgon och smyger ut ur lägenheten. Det sjuka är att jag inte inser att jag blivit våldtagen förrän flera år senare, då en väninna berättar om en liknande upplevelse. Anledningen till min försenade insikt är att jag varit så van vid att män gör så, att de bara får ta för sig av det de anser sig ha rätt till.

Som tur har min självkänsla blivit så mycket bättre med åren. Trots det, så blir jag ännu ställd då någon fäller en sexistisk kommentar eller ger mig en ”komplimang”. Jag hör mig själv säga ”tack” alltför ofta i situationer då jag hellre kunde säga ”nej” eller ”fuck off”.

I en högstadieskola. Jag är bildkonstlärare och hör elever prata om allt möjligt sinsemellan. Häromdagen berättade en flicka om sin farsa: ”Det är så pinsamt när kompisar är på besök och han kommer ut ur duschen och frågar om han ska göra helikoptern.” Nu tycker ju fjortisar att deras föräldrar är pinsamma vad de än gör men jag hoppas den här kampanjen bidrar till att sätta något slags gränser.

(Jag tycker det är betydligt mera sympatiskt med farsan som drabbades av medelålderskris och provkörde en Porsche.)

Jag minns inte hur det hela började men jag gillade att vara hos min granne när jag var liten flicka. Jag hade inte så många kompisar och hade det besvärligt hemma. Jag fick ofta vara med och pyssla i hans garage och jag älskade att vara med och snickra och banka spikar i en brädbit. I något skede kom garagestunderna även att innehålla att han tvingade mig att titta med honom i porrtidningar och röra hans snopp. Jag minns ännu 30 år senare den äckliga känslan av att han slickar mig i örat och jag kan höra hans röst säga att jag ska känna hur mjuk huden är på snoppen. Jag minns lukten i det där förbannade garaget och än idag gör den mig spyfärdig. Jag minns även att han en gång tvingade mig att stå på alla fyra på bastulaven och att han efteråt tvättade mina ben. Jag minns dock inte att det skulle ha gjort ont men det var väldigt noga med att jag inte fick berätta något för mina föräldrar, det var vår ”roliga” hemlis. Vi flyttade som tur var bort från huset och jag lyckades förtränga hela händelsen i flera år. En dag flera år senare sprang jag och min familj på honom och hans fru i butiken och när jag såg honom tänkte jag svimma. Jag blev så överväldigad av känslor och sakta men säkert började minnen komma tillbaka. Länge tänkte jag att jag är galen, det har inte hänt utan det är drömmar. Jag var då 14 år. I flera år framåt hade jag ofta pojkvänner men varje gång det närmade sig att bli intimt gjorde jag slut. Jag miste min oskuld stupfull och de få gånger jag hade sex var jag alltid full för att lyckas genomföra det. Mina pojkvänner sade att jag var känslokall och någon sade att jag var dålig i sängen när jag låg där som en isbit och väntade på att det skulle ta slut. De flesta av dem var fina människor som säkert skulle ha varit förstående men de visste ju inget om min bakgrund. Jag undrade länge vad det är som skall vara så bra med sex när det inte känns nånting. I åratal var sex något man bara gör för att den andra ska hållas på gott humör.

—

Jag var 17 år gammal och min väninna var på praktik på ett av större museum. Hon bad mig med på museets fest som hölls hos hennes chef. Chefen var ca 50 år gammal och hade sin fru med på festen. När det var dags för oss att åka hem råkade jag stå bredvid honom, min väninna och chefens fru stod mittemot oss. Plötsligt känner jag hur hans hand är på min bak och hans fingrar tränger sig emellan mina skinkor. Han visste att jag inte skulle skrika framför hans fru. Jag stod där alldeles förlamad, kunde inte säga något eller röra på mig, tills vi sade adjö.

Jag var 19 år, på väg hem en sommarnatt från krogen. Två välklädda herrar börja gå efter mig, först lätt skrattande och skämtande om att kanske ”flickan” vill komma med hem till dom och ha litet ”roligt”? Jag småskrattade med och sa, att nej tack jag ska hem, varpå de blev grövre med sina förslag; att kanske jag ändå skulle vilja ha en banan i arslet eller kanske 2?

Nu blev jag rädd och började springa, varpå männen också sprang efter mig, de fick snabbt tag i mig och rev, sparkande och skuffande in mig vid en portgång och trängde och klämde på mig, den ena slet av mig rocken och rev i byxorna. Någonstans ifrån fick jag enorma krafter och sparkade, bet och kom loss ur deras grepp.

Aldrig har jag sprungit så snabbt med skymfande fraser efter mig -jävla hora -ful var du också ..

Rocken blev där men det var ett billigt pris, det kunde ha slutat så fruktansvärt, vilket det tyvärr gör alltför ofta.

I tonåren, killar på hemmafester som tjatade och tjatade tills de fick sex. Och det dåliga samvetet man fick, när man sade att man inte ville. ”Men kom igen, nu är jag så kåt. Du kan väl ge mig en avsugning iallafall?”

På alla barer, alla tafsningar, alla män som trycker sig mot en och alla män som inte förstår ett nej. Då jag klagade till en manlig vän fick jag höra att jag kanske inte skall dansa på ett sånt sätt att jag visar att jag är singel.

”Hon har bra fitta, int finns det nån annan anledning att vara med henne”. Kommentar som jag fått höra från män jag dejtat.

Gulisintagning. Äldre studeranden som flockas kring programpunkter som innehåller lättkläddhet. De sitter där hela kvällen, dricker öl och tittar.

Det finns så mycket som borde komma ut i det öppna. Alla våldtäkter på hemmafester, alla tafsande lärare i högstadierna, alla övergrepp på dansgolven som barpersonalen väljer att blunda för. Allt det här är så normaliserat, saker man hör om dagligen men endast avfärdar som ”sjukt”. De händelser jag just beskrev är bara de första som jag kom och tänka på hastigt, och det är inte händelser jag tycker är speciellt hemska utan ganska ”normala”. Och det om något är fan sjukt. Tack till alla som vågat berätta, ni är så starka. Och ni som inte än, och kanske aldrig, vågar berätta. Ni är fantastiska och ni är starka. Ni är inte ensamma.

När jag gick i sjuan började jag få bröst, vilket pojkarna på klassen också reagerade på. Så fort de fick chansen klämde de, antingen på mina bröst eller på min röv. Det hände nästan varje dag, och varje gång ropade jag åt dem och slog till dem på kinden om jag fick chansen men de bara skrattade och tyckte mina reaktioner var roliga. De slutade inte ens då jag fick pojkvän, inte innan jag berättade till honom och han gick och skällde ut dessa killar som innerligt bad om ursäkt TILL HONOM, aldrig fick jag en ursäkt.

Under samma tid brukade pojkarna sporta med att i sina kalendrar skriva ner när flickorna i klassen skulle få sin mens varje månad, så de visste att akta sig för oss då. De försökte också ta reda på allas bh-storlek för att skriva ner.

Också i sjunde klass, på ungdomsdans med min bästa vän. Jag stod och hånglade med en äldre kille och plötsligt hade han tryckt upp fingret i mitt underliv. Det var inte skönt på något sätt, det tog ont men jag var rädd och låtsades som inget. Det var första gången någon rörde mig på det sättet.

På åttan förlorade jag oskulden till min pojkvän. Det tog bara några månader innan han ville testa på allt fler konstiga saker sexuellt och oftast sa jag nej men han övertalade mig alltid – jag älskade ju honom ändå. Detta gällde också vanligt samlag, även om jag var trött eller inte kände för det så övertalade han mig alltid. Jag var obekväm med mycket av det han gjorde, han brukade spotta på mig och kalla mig hora, binda fast mig, säga att jag var värdelös och bara dög till att knullas. Historierna med honom är många och vissa av dom, åtminstone detaljerna, har jag aldrig berättat till någon – och jag är inte heller redo nu. I slutet på nionde klass gjorde vi slut, men han fortsatte utnyttja mig sexuellt och igen gick jag med på det för jag trodde att jag skulle få tillbaka honom då. Men det var värre den här gången, han bad mig skicka bilder och när vi träffades ville han inte kyssa mig (för han hade ny flickvän) utan bara ta på min kropp (för det är ju mera okej). Jag gick med på att göra helt sjuka saker för honom jag aldrig idag skulle göra för någon. Den sommaren var jag faktiskt inget mera än ett objekt för honom, och jag som ännu hade känslor lämnades med ett ganska sönderslaget psyke och självförtroende då vi äntligen bröt kontakten helt.

På gymnasiet började busvisslingarna komma. Dom har inte slutat ännu och jag blir ännu lika illamående varje gång ett stort killgäng busvisslar på en när man går i mörkret.

Efter första året på gymnasiet fick jag sommarjobb på ett ABC. Jag var sjutton. En äldre man som arbetade i köket började göra närmanden på mig direkt efter första dagen vi blev presenterade till varandra. Det började med att han frågade om jag ville komma ut på tobak, och jag tackade nej för jag var sjutton och det var min arbetsplats. Efter det började han alltid ropa mitt namn och komma fram och kramas när han såg mig. Det kändes obekvämt och på pauserna hoppades jag alltid att han inte skulle komma in i kafferummet. Under dagarna jag hade diskturen (diskrummet låg just bredvid köket) så kom han alltid in och kittlade mig då han förde sin disk. Vid några tillfällen tog han tag i mig bakifrån då jag stod där och gjorde mitt jobb och till sist tog han mig på bröstet, väldigt diskret men ändå. När sommaren var slut såg jag honom en gång till efter allt det här, då var jag där med min morbror och den här mannen verkade inte alls glad över det. Sen såg jag honom aldrig igen.

Under gymnasiets sista år, vi hade utgång och jag var lite trött på trängseln och värmen inne på baren. En bekant frågade om jag ville hoppa med i bilen, dom var ute och körde. Jag tackade ja och satte mig i baksätet. Diskussionen blev snabbt obekväm då hans kompis tog upp att om min bekanta inte skulle fråga mig om ”det där”. Då ville han tydligen ta med mig hem till hans för att knulla. Jag tackade nej och bad om att få bli körd tillbaka till baren, men han stannade bilen och började försöka övertala mig. Jag blev så rädd att jag inte skulle slippa därifrån. Men till sist, efter alltför många ”nej” från min sida körde dom tillbaka mig. Men min festfiilis va som bortblåst och jag gick hem istället.

På våren när jag jobbade i bar fick man många, ibland otrevliga, kommentarer. Men jag tänker speciellt på en kväll då en man stod vid bardisken precis hela kvällen. I början hade vi en ganska trevlig diskussion som blev obekväm när han började fråga om jag hade pojkvän, varpå jag svarade ja, och han undrade då hur många pojkvänner jag har – och var sen väldigt chockerad över att ”någon så vacker som jag bara har en pojkvän för det blir ju roligare desto fler”. Han ville ha mitt namn och mitt nummer och jag sa nej men han tjatade, han började föreslå giftermål och pratade om vart han skulle ta mig på smekmånad. När baren började stängas gick jag för första gången ut från bakom bardisken för att plocka glas i resten av salen och då började han följa efter mig och tjata och ville bjuda upp till dans. Vakterna fick till sist ta tag i honom och ryta till då mannen int lät mig arbeta ifred.

Svårt att välja mellan alla händelser att berätta, jag har haft ett långvarigt förhållande med flera övergrepp av olika slag, jag har fått könsbilder och jag vet inte hur många förslag om sex via sociala medier, av både ”vänner” och okända. Jag väljer dock de tre första händelserna eftersom de har på många sätt format mig, så jag låtit mig bli utsatt igen och igen.

Jag är 14 år och okysst när min kompis pojkvän som är 18 bjuder på fest hos honom. Hans jämnåriga kompis passar på att trycka upp mig mot balkongväggen när vi är ensamma, försöker kyssa mig och lyckas få ner sin hand innanför trosorna innan någon kommer och stoppar honom. De bara skrattar och går. Sommaren efter på en sommarfest, en av mina närmaste vänner drar in mig i en skogsdunge, tvingar ner mig på marken och säger att han ska våldta mig. Jag håller mig lugn tills han börjar fumla med mina byxor, då får jag panik och han släpper mig, säger att han trodde jag ville (vi hade inte överhuvudtaget något ”på gång”)

Sommaren efter, samma sommarfestställe. Killen jag är kär i, försöker tvinga mig till oralsex i en bil. Jag räddas av en väninna, och blir kallad hora. Får senare höra att han berättat att vi hade sex i bilen. Det tar ytterligare tre år innan jag vågar bli intim med någon efter det.

Min högstadietid, tiden då de coola killar ropade åt mej i korridoren. Jag hade en helt ok vikt men jag var inte smal. Dom kallade mej ”bulla” och kunde grymta av hånskratt då jag gick förbi. Nån gång petade de fingret i midjan på mej då jag just hade ätit eller slängde ordet ”bulla” i ansiktet på mej i matkön. Jag blev väldigt ledsen en gång efter att ha gått igenom den ökända korridoren med ropen efter mej, killen som jag var kär i och hade pratat med under en tid såg och hörde det dom sa. Någon dag senare åkte hela årskursen med buss, vi skulle ha friluftsdag. The crush kommer fram till mej i bussen, och frågar ifall jag har bullfitta ”för det brukar tjejer som du ha. Tjocka tjejer har äckliga bullfittor”. De coola gänget hörde och instämde och jag sade tyst ”sluta”. Dom skratta.

Killen fick genast acceptans. Jag trodde felet låg hos mej, jag slutade äta i skolan då de höll på som värst under matpausen. Ljög för mina bästa vänner att jag ska äta hemma. Jag ville bara att dom skulle sluta ropa efter mej. Ca 7 månader efter orden i bussen hade jag förlorat 18 kilo och hade en ätstörning i ryggsäcken.

Jag skäms fortfarande över att jag var den utsatta och inte stark nog att kämpa.

19 år gammal. Jag var hos en privat läkare på undersökning. Han frågade ifall jag har haft några sjukdomar och mediciner, jag räknade upp vad jag haft och nämnde ätstörningen. Han sade ”Ha! Det kan man int tro då du har sån stor bakdel” och klappade på min rumpa. Jag gick aldrig tillbaka dit.

22 år gammal. Jag jobbade utomlands som guide. Jag fick höra ”vicka lite mer på rumpan sötnos”, ”lilla gumman”, ”synd att min fru är med då du e våran guide” av manliga gäster. Härskartekniken användes flitigt och jag kunde bara nicka och hålla med, kunder har ju rätt.

– En gång besökte vi en ökänd mansgris och allmänt obehagligt as. Vid ankomst, innan han ens hälsat, krävde den här idioten MIG ”gå ut i köket och koka kaffe” medan han skulle prata med reportern. Jag var redan på väg innan jag insåg att det var ganska absurt att jag skulle agera nån slags uppassare så jag sa att han kanske kan koka kaffet själv. Då blev karln helt till sig av glädje. Glad över att jag ”är en sån som säger emot, sånt gillar jag. Dig skulle jag gärna ha inlåst i en bur här på kontoret.” Blev helt förstummad och min kollega likaså. Intervjun fortskred och den här mannen berättade under rundturen på sin arbetsplats om strippor och horor och annat mys och vad han brukade erbjuda på sin verksamhet. Han blev liksom mer och mer exalterad över hur äcklad jag blev av honom. När vi kom tillbaka till redaktionen la jag in veto och bad om att aldrig tvingas ha med honom att göra igen. Behövde inte heller.

– Fotade porträtt på kommunalpolitiker. En mysfarbror i åldern 60+ ropade högt och ljudligt inför alla församlade när jag hukade ner för att ta fotot ”kom hit nu gubbar, det är inte varje dag ni har en brud på knäna framför er.” INGEN sa åt honom att sluta vara så jävla äcklig.

– En annan man gav mig och den kvinnliga reportern ett par stringtrosor när vi var klara med en intervju om hans verksamhet i restaurangbranschen. Tack, liksom. Relevant gåva.

– När jag var 17 jobbade jag som diskare på en krog. Ett helt gäng med snubbar satt i början av kvällen i ett bord och vinkade dit mig. När jag kom dit ville de prompt skaka hand med mig. Skakade hand med dessa salongsberusade snubbar i 30-års åldern. Kom tillbaka till baren och bartendern informerade mig om att sekunden innan jag hade kallats till det där bordet hade en av dem runkat under bordet.

Har nästan alltid jobbat i restaurangbranschen, en bransch där man ”får stå ut med” nästan vad som helst. Man kunde skriva en kort bok om alla de gånger jag känt mig förnedrad, utpekad, objektifierad och naken, fullt påklädd.

Män, oftast fulla män, från Matti Meikäläinen till fina herrar på Börsen, har vandrande händer, vill bjuda på sällskap efter arbetspassen, tolkar allt du gör och säger sexuellt och vill att du ska le mer, för du är så fin.

Jag har blivit klappad på rumpan, betts om att ”sätta mig i fabbos knä”, fått stå ut med spritluktande kramar som nästan välter oss båda och några till, och en gång blev ett helt bordssällskap upprörda över att jag märkt att en knapp på skjortan hade gått upp och jag hade knäppt den. Så upprörda att hela salen fick höra.

Ändå har jag alltid tänkt att sådant ”hör till” i branschen. Jag har lärt mig att skratta bort det, komma med snärtiga comebacks eller bara ignorerat idioterna.