Vittnesmål nummer 622

En man har trakasserat mig under flera år med förslag och inviter på arbetet förra årtiondet. Ibland var inviterna liksom inlindade i silkespapper och fina omslag, men oftast rakt på sak. Han tafsade på mig och kommenterade mitt utseende – ofta även i andra människornas närvaro – från topp till tå, vilket var pinsamt och mången gång rent förnedrande. Eftersom jag först försökte vara artig mot honom men sedan allt mer bestämt avvisade honom, blev jag bestraffad på ett mycket hänsynslöst sätt.

Mannen har arbetat flera decennier i ett offentligt, kommunalt uppdrag. Han har gott anseende och har trots åtskilliga kvinnors klagomål behållit sin ”oklanderliga” fasad utåt genom lögner och smarta bortförklaringar. Det känns jätteorättvist.

Vittnesmål nummer 729

Jag var 18 år och spenderade helgen i H:fors hos min bästa vän. Vi hade inte varit myndiga så länge så vi var förstås ut på krogen och festade. Vi var båda ganska fulla och träffade på 3 män som verkade intressanta så vi drack några öl med dem. När baren skulle stänga frågade männen om vi ville med på efterfest till en av dem. Min kompis ville hem men jag som festprisse ville fortsätta på efterfest och full som jag var bestämde jag mig för att åka med själv. Väl hemma hos man 1 lyssnade vi på musik och drack vidare. Någon föreslog att vi skulle bada bastu och orädd som jag var så tvekade jag inte. Vi for i bastun och allt gick bra tills jag lämnade ensam med man 1. Han tog ett grepp runt min nacke och förde mitt huvud neråt och tvingade mig att suga av honom. Jag spydde nästan när sperman nådde min mun. Han släppte greppet och jag for snabbt ut till duschen för att tvätta av mig. Då kom man 2 fram och började smeka mig. Han vände på mig och resten kan ni räkna ut själva. När han var klar började jag må illa och satte mig ner för jag var nära att svimma. Ändå fortsatte han att smeka lite till. Jag kravlade mig ur duschen och svimmade på golvet. Jag vaknade till då *surprise surprise* den tredje mannen kom in och började klänga på mig. Han trängde in i mig men förstod väl i något skede att sluta eftersom jag inte mådde bra alls. Så jag slapp att kravla mig opp och fick klätt på mig. Nu ville jag bara bort därifrån men jag var så slut så jag var tvungen att lägga mig ner på soffan, inte heller visste jag i vilken del av stan jag var så inte en chans att jag skulle hittat därifrån själv. I något skede då jag höll på att somna så kom den tredje mannen och lade sig ner bredvid och började tafsa. Jag försökte få honom att sluta men han sa bara ”kom igen, du delade ju med dig åt alla andra” så han fortsatte. I något skede somnade jag och vaknade först nästa mårgon. En av männen följde mig till tågstationen och jag åkte tillbaka till min kompis som jag aldrig heller berättade sanningen för. Det dumma var att i jag aldrig förstod att det var våldtäkt i utan att i jag trodde det var mitt eget i fel att jag var så full, litade på dem och åkte med. Denna händelse har satt sina spår som att jag sällan litar på män plus att min kropp sätter ut taggar så fort någon kommer för nära mig. Självhat var länge vardagsmat för mig men idag vet jag bättre.

Berättelse två utspelade sig då jag var 24, 25 på en tidigare jobbplats i min lills hemby. Min chef var min nära väns pappa som jag kännt sedan barnsben. Från dag ett på jobbet tafsade han och sedan pågick det dagligen. Han tog mig på rumpan, gav äckliga kramar, gav mig snuskiga kommentarer och så behövde han oftast skjuts hem efter jobbet och eftersom vi alltid bott nästan grannar så förde jag hem honom. I bilen for hans hand alltid till mitt lår eller så ville han ge en kram eller kyssa min hand. Han var alltid alkoholpåverkad. Han gjorde allt detta i smyg och t.o.m då min egen familj var där för att äta så slog han mig på baken framför dem men utan att de såg. Jag skämdes och var rädd att säga ifrån eftersom jag var i beroendeställning, jag var också rädd för att jag inte ville min nära vän något illa eftersom byn som sagt var liten och alla känner alla så jag bet ihop och försökte stå ut. Efter att jag jobbat där över ett halv år så började jag sällskapa med min nuvarande sambo. Han märkte snabbt att något inte stod rätt till och jag berättade. Kort därpå gav han mig mod att berätta för min familj som gav mig styrkan att småningom polisanmäla allt. Jag mådde i denna situation så dåligt att jag inte klarade av att gå till jobbet. Jag blev sjukskriven och kämpade vidare. Rättegången kom något år senare och jag vann. Det var en rättvisans dag för mig och jag är glad att jag stod på mig fastän det var tungt. Det är min kropp och ingen annans, det krigar jag för idag och så länge jag lever. Ändå var läxan dyr då min nära vän, alltså dottern till förövaren inte ville veta av mig mer. Länge var det också som jag var rädd att vistas i min hemby med rädsla att stöta på honom. Det krävde att jag flyttade och fick ta avstånd till allt för att må bra igen. Det enda jag ångrar idag är att jag inte vågade ha rättegången som öppen för allmänheten.

Vittnesmål nummer 614

Ni vet de där männen som gör stor sak av att de är feminister, men inte alltid ser vad de själva också håller på med? Jag råkade ut för en av dem. I jämförelse med många berättelser här i gruppen känns den här incidenten ganska ofarlig, men den var traumatiserande för mig, och det är hans dubbelmoral jag egentligen vill hänga ut.

Det var hösten 2014 och jag mådde ganska dåligt mentalt. Jag och den här mannen, min goda vän, var på en fest med våra studiekompisar. Jag var inte på speciellt festligt humör och kramade honom hejdå för att gå hem. Då kysste han mig och jag hade egentligen inget emot det, trots att jag inte uttryckligen ville att han skulle göra det heller. Vi hånglade och han frågade om han kunde följa med mig hem. Hemma hos mig satt vi och kysstes på min säng, det var rätt så mysigt. Han sa ”du vet ju att vi inte behöver ha sex”. Jag tyckte att det var en jäkligt märklig sak att påpeka, för naturligtvis behövde vi inte ha sex. På något sätt hade jag inte ens tänkt att vi skulle kunna ligga med varandra den kvällen. Vi var ju kompisar och det där var första gången vi ens hade kyssts. Så jag sa att jag inte ville ha sex.

Då började han tjata. Varför ville jag inte ha sex? ”Också dåligt sex är bra sex”, det där är ett direkt citat. Varför, varför, kom igen nu, vad skulle det skada, o.s.v. o.s.v.. Jag visste att jag inte behövde någon orsak för att tacka nej till samlag så jag sa bara att jag inte hade lust; och det blev mer och mer sant ju mer han insisterade. Till slut berättade jag i alla fall – fast jag inte tyckte att jag behövde – om min föregående sexpartner som hade varit för våldsam för mig och att jag hade tyckt att det var lite skrämmande.

Då slog han mig i ansiktet med handflatan och lät riktigt arg då han fräste ”tror du att alla män är aggressiva, va?”. Han slog inte särskilt hårt och det var säkert ett lustigt skämt eller något. Men det var ju alldeles absurt! Jag borde ha knuffat ner honom ur sängen, jag borde ha dragit på mig ytterkläder och genast åkt till en vän eller mina föräldrar. Istället låg jag bara kvar, alldeles chockad. Jag tror inte att han fattade vad han gjorde, jag tror inte att han minns det idag. Vi har aldrig talat om det. Först flera månader senare, när min historia med honom på riktigt var över, fattade jag att det där hade hänt på riktigt, länge hade jag trott att det var en dröm!

Vi hade inte sex den kvällen, men han sov över. Nästa morgon började hans hand leka i mina trosor och jag gav efter. Det var helt kiva och så, men jag var besviken på mig själv för att jag inte stod på mig. Än idag skäms jag lite.

Vittnesmål nummer 387

Min fästman och jag går i parterapi/familjeterapi. Det är församlingen som erbjuder denna service. En kvinna och en man försöker hjälpa oss. Utbildade personer. Mannen är präst. Och sexolog. Och enligt honom borde jag ha sex med min fästman. Fastän jag inte vill. Det är det vi har kommit överens om, enligt prästen, om vi är ett uttalat par. Då hör det till att ha ett samliv, att gå med på ett samliv. Kvinnan kompar med sin tystnad. Jag har aldrig känt mej så kränkt i hela mitt liv. Denna man anser faktiskt att min partner har rätt till min kropp mot min vilja och utan mitt samtycke?

Vittnesmål nummer 346

Skulle till polisstationen för att kolla om det var sonens stulna cykel som de hittat. Kommer in, går fram till disken och berättar vårt ärende. Sonen, då 7 år, är med.

Den äldre polismannen tittar på mig uppifrån och ner, ler brett och ropar bakåt i korridoren; ”Konstapel Efternamn! Det står en RIKTIGT STILIG KVINNA här som du nog gärna vill visa till cykelförrådet, HÖHÖHÖ!” Han vänder sig mot mig och bräker vidare; ”Nu du damen får du följa med stora starka Konstapeln här ner i källaren … höhö, jag kommer och hämtar er om ni inte är tillbaka om en timme, höhö.

Jag blir stel, stram och stum. Nickar.

Sonen bredvid mig är märkbart förvirrad. Tittar från mig på polisen och tillbaka på mig. Varför pratar polisen som en tönt? Mamma stilig? Ska han få tillbaka sin cykel? Vadå hämta oss om en timme?

Konstapeln som visar oss till cyklarna i källaren är inte helt bekväm med kollegans beteende, men säger inget, bara himlar lite med ögonen. Rufsar min grabb i håret och säger ”Nu ska vi hitta din cykel” (det gjorde vi inte), och bakom oss hör vi den äldre polismannen stå kvar och höhöa tills dörren smäller fast.

Vittnesmål nummer 339

Det är en söndag i september, jag är i 20-årsåldern, har hoppat in och jobbat extra. Dagen är slut. Jag står i personalrummet och har bytt om när den 60-åriga chefen kommer för att tacka och säga hej då. Vi kramas, jag är en sån som alltid har kramen nära, men den här gången hårdnar taget. Han släpper mig inte utan trycker sig hårt mot mig, börjar kyssa mig och försöker föra sin tunga in mellan mina hårt slutna läppar. Jag är vettskrämd och chockad men lyckas skjuta honom ifrån mig. Tar mina saker och rusar ut med en känsla av äckel, skam och rädsla. Det blev min sista dag på den platsen men känslan av förnedring stannade kvar.

Vittnesmål nummer 381

Det här minnet kommer från fotbollen, det som ju ska vara en säker plats. Tränaren som vi hade var ung (ändå över 10 år äldre) och snygg. Han börjar skicka meddelanden åt mig på MSN, det kommer rätt snabbt fram att han vill mer, han vill träffas utanför planen. Fastän jag gick med på det frivilligt, så är det ju så fel. Jag var inte ens 15, han så mycket äldre. Makten han hade över mig, som han utnyttjade, hur han fick mig att lova att inte säga något, att inte berätta om hur han tog min oskuld. Det är så fel. Jag gjorde aldrig något åt det, berättade inte, anmälde inte, men såren har jag kvar.

Vittnesmål nummer 344

Jag är tonåring, 14 eller 15 år. Är aktiv i en förening där det i samband med verksamheten ibland ordnas övernattningar av olika slag á la filmkvällar etc. Vi sover i rader på golvet i våra sovsäckar. Det händer vid fler än ett tillfälle att jag vaknar av att jämnårig pojke har handen innanför tröjan eller innanför byxorna på mig. Jag vågar inte säga ifrån utan försöker bara flytta hans hand och svänga mig bort från honom, för att en stund senare vakna upp med hans hand någonstans på min kropp igen. Talar senare med väninna som upplevt samma sak, förövaren är den samma.

Jag vet inte varför, men ingen av oss vågar tala ut med personen i fråga. Vi berättar detta för en annan killkompis vars reaktion är ”vi borde bara säga nej” varefter ingen av oss tar upp saken någonsin igen. Förövaren vill kort därefter bli min pojkvän, jag säger jag inte är intresserad varefter han kallar mig för hora.

Vittnesmål nummer 332

Jag tänker på olika saker som hänt men mycket också på allt jag gjort, gör, vänner gjort och gör för att skydda, förekomma, undkomma, avleda, påvisa, påpeka, avvisa…. tafsande, påträngande, osakliga, opassande, underförstådda, klantiga, tölpiga, gubbsjuka, kåta, stirrande, kommenterande, okänsliga pojkar, pojkspolingar, ynglingar, studerande, beväringar, pojkvänner, bröder, kompisar, pappor, tränare, ledare, tutorer, professorer, lärare, dejter, ex, främlingar, ordföranden, medlemmar, medresenärer, kommentarer på nätet. Absurda situationer och vardagssituationer då jag ställt mig emellan, försvarat, haft telefonnummer färdigt inknappat, talat i telefon på natten, hållit utkik, hållit hand, valt annan väg. Valt andra kläder eller en annan bild, undvikit situationer, avvägt risker, tytt mig till andra kvinnor. Hållit ett extra öga på situationer i ögonvrån. Fått och skickat allt är okej- meddelanden. Antingen jag själv, syskon, vänner, andra kvinnor, yngre flickor, som behövt hjälp mot oönskat sexuellt beteende i handlingar eller ord, ibland potentiellt hotfulla sexuella situationer. Det är nästan dagligen, eller fler gånger om dagen, som jag eller vi anpassar beteende efter hur vi vill uppfattas eller vad vi vill undvika, eller eftersträvar, i vardagen, som kan uppfattas fel. Väldigt lite är neutralt.

Vittnesmål nummer 337

Den äldre kanslichefen på en välkänd finlandssvensk förening som förvaltar och delar ut pengar i Svenskfinland. Han var känd för sitt stora ”kvinnointresse” – gift förstås – och fick av någon anledning ögonen på mig på något evenemang. Där försökte han få med mig till sitt hotellrum utan resultat men fortsatte efteråt att bombardera mig med mail och sms och ville bjuda på middagar och det ena och det andra. Jag svarade alltid artigt men bestämt nej tack.

Då bytte han plötsligt taktik och då vi stötte på varandra i organisationssammanhang insinuerade han liksom att vi hade något på gång. Väldigt subtilt men med att vända sig om och titta på mig i salen när någon talare nämnde kärlek typ, eller att dyka på mig i kön till buffén och kramas och viska saker i örat (som jag inte hörde för jag har aldrig hört viskningar). Liksom som att visa att vi hade något intimt på gång. Detta gjorde han helt öppet och det pågick flera år. Jag var inte ung heller, närmare 40 än 30 skulle jag säga. Jag var väl inte så orolig för mitt rykte eller nåt sånt men det var ändå obehagligt och svårt att bemöta. Jag började helt enkelt hålla mig undan och hålla utkik efter honom så jag kunde smita iväg.