Open call: Delta i årets sista nummer av Astra, tema Översättning!

[English below]

Välkommen att skicka bidrag till Astras sista nummer 2024 på temat Översättning!

Vad händer när språk möter språk? När en text genomgår en övergång, träder in i ett nytt språk, får nya lager och kanske en ny identitet? Varje översättning är ett beslut, en blick, ett intresse. Trots framsteg inom maskinöversättningar kvarstår frågan: Vad får bli översatt? Och vem får översätta?

John Keene skriver i ”Translating Poetry, Translating Blackness”: I believe too that we should have far more translations in general of work from outside the European and European-language sphere, more translation on work by women, by LGBTQ peoples, by Indigenous writers, by working class and poor writers, by writers with disabilities, and so on.” Översättaren Kate Briggs kommenterar Keenes text och tillägger: ”Doing such varied work is its own powerful way of doing politics.”

Översättning angår såklart inte bara litteraturen, utan berör oändliga frågor om det mellanmänskliga och inommänskliga. Hur formar en flerspråkig miljö ens identitet? Och hurdana hierarkier finns bland språken? Vi funderar också på vem människan är utan språk. Vem har tillgång till språket och hur klarar sig den som tas ifrån sitt språk? Var behövs språk – och översättning – som mest?

Slutligen funderar vi på hur långt översättningen sträcker sig. Hur översätts våra tankar, idéer och berättelser till dans, ljud och bildkonst? Har översättningen gränser? Kan känslor översättas? Minnen? Tid, rum och kroppar?

Skicka in era översättningar, era tankar och erfarenheter, studier och analyser om översättningar, ja, allt som kan tänka sig röra sig i sfären av översättningar!

Praktisk info:

Textförslag mejlas till [email protected] senast 6 september. Bidrag med bifogade utkast prioriteras.

Alla publicerade texter arvoderas med en symbolisk summa på 70-90 euro.

Vi välkomnar bidrag som går i linje med en intersektionell, antirasistisk, klimataktivistisk och transinkluderande feminism. Redaktionen läser svenska och engelska, men publicerar gärna texter även på andra språk – framförallt minoritetsspråk – såväl som flerspråkiga bidrag.

 

 

Welcome to send submissions to Astra’s final issue of 2024 on the theme of Translation!

What happens when languages meet? When a text undergoes a transition, enters a new language, gains new layers, and perhaps a new identity?

Every translation is a decision, a perspective, an interest. Despite advances in machine translation, the question remains: What gets translated? And who gets to translate?

John Keene writes in his essay “Translating Poetry, Translating Blackness”: “I believe too that we should have far more translations in general of work from outside the European and European-language sphere, more translation on work by women, by LGBTQ peoples, by Indigenous writers, by working class and poor writers, by writers with disabilities, and so on.” Translator Kate Briggs comments on Keene’s text, adding: “Doing such varied work is its own powerful way of doing politics.”

Translation, of course, concerns not just literature but touches on many different kinds of dialogues, both interpersonal and intrapersonal. For example, how does a multilingual environment shape one’s identity? And what kinds of hierarchies exist among languages? We also ponder who a person is without language. Who has access to language, and how does someone manage when deprived of their language? Where is language – and translation – needed the most?

Finally, we reflect on how far translation can extend. How do we translate our thoughts, ideas and stories into dance, sound, or visual arts? Does translation have limits? Can emotions be translated? Memories? Time, space, bodies?

Send in your translations, your thoughts and experiences on translations, your studies and analyses of translations – everything that can be imagined to move within the sphere of translations!

Practical info:

Send your draft to [email protected] by September 6th at the latest.

All accepted pieces are compensated with a symbolic sum of 70-90€.

Astra’s feminism is intersectional, anti-racist, decolonial, climate-activist and trans inclusive. We mostly publish pieces in Swedish, but welcome submissions in other languages too – especially minority languages – as well as multilingual pieces.

 


2/2024

Astra 2/2024

 

[English below]

Nu är sommarnumret ute i världen!

Temat är fritt, och texterna rör sig mellan allt ifrån poetiska utforskanden av gränsen mellan det djuriska och det mänskliga, till artiklar om vad som egentligen blev effekten av #dammenbrister.

Vi möter dessutom dragkinggänget Out of Sync i en exklusiv intervju, och får som vanligt ta del av skarp litteraturkritik, den här gången om svart sensuös feminism och (o)frivillig barnlöshet.

Det fria temat till trots inleds numret med en tematisk helhet av dikter och illustrationer om Palestina.

Astra nr 2/2024 finns ute i butik nu, samt går att beställa digitalt och i print här. Där hittar du även en lista över våra återförsäljare i Finland och Sverige.

Saknas Astra på ditt lokala bibliotek eller bokhandel? Be dem kontakta oss på [email protected] så ordnar vi det!

Bild på omslaget: Eva-Liisa Orupõld

 

[English]

The summer issue is here!

The theme is open this time, and the texts move between everything from poetic explorations of the different boundaries between human and more-than-human, to articles on gender-based violence in universities and what “aging well” means for migrant women living in the Nordics.

On top of that, we’re introduced to the drag king sensation Out of Sync, and book reviews on Black sensuous feminism and (in)voluntary infertility.

Despite the open theme, with most of the texts focusing on completely different topics, the issue starts with a series of poems and illustrations on Palestine.

Astra 2/2024 is in store in Finland and Sweden now, you can find our retailers and buy the issue directly online here.

Can’t find your local library or bookstore on the list? Ask them to contact us on [email protected] and we’ll see to it!

Cover photo: Eva-Liisa Orupõld

 

Medverkande / Contributors

Nora Khalil
Out of Sync
Liisa Husu
Somaya El Sousi
Linda Boodh
Sofia Strid
Anna Remmets
Sofia Wanström
Anna Lindberg
Hanna Widman
Merve Tunçer
Sara Hallström
Theodor Hildeman Togner
Sofia Elie
Aziza Ahmad
Tzor Edery
Eva-Liisa Orupõld
Evi Tarleena Rinkinen
Shareef Askar
Anna Jansson
Hanna Hallgren
Jenny Tunedal

 

Köp numret (print + PDF):

Köp numret digitalt (endast PDF):

 


Frost 2 – Krafter, kolonisering och kärlek – av Felix Mäkelä

Några tankar om en dundersuccés uppföljare

Dundersuccén Frost-filmens (eng. Frozen) uppföljare Frost 2 togs emot med applåder och öppna armar som jag till en viss mån deltar i. Samtidigt som hajpen var stor fanns det enorma förväntningar på ett och annat som jag här ska ta itu med. Jag tittar närmre på såväl anklagelserna för queerbaiting som på samarbetet med samerna, men också på hur filmen fungerade som uppföljare (spoilers: nja).

Livet i kungariket Arendal flyter på tills, numera drottning, Elsa drivs att reda ut varför hon har magiska krafter. En mystisk röst lockar på henne och hon får ingen ro, så hon ger sig av. Systern Anna, hennes pojkvän Kristoff, hans ren Sven och snögubben Olaf följer såklart med (även om det är en på alla sätt dålig idé). Elsa följer den mystiska rösten till kanten av en förtrollad skog och det visar sig att ursprungsfolket northuldra, som de aldrig hört talas om förut, bor där. Snart får våra hjältar reda på att dammen som håller Arendal ovanför vattenytan har ett svårt förflutet. I samband med anläggandet av den verkar det ha funnits en tvist mellan kungen (Elsa och Annans farfar) och northuldra-folket. Tvisten slutade med att naturandarna, som representerar de fyra elementen, blev arga och satte en trolldimma över skogen.

Nu ska våra hjältar alltså både reda ut sin kungliga släkts andel i lokal kolonialhistoria, varifrån Elsas magiska krafter kommer, vad som hände med deras omkomna föräldrar, hur de arga naturandarna ska lugnas ner och vad som ska göras med dammen. Vid sidan av allt detta har Anna och Kristoff en konstig ”komplicerad” fas i sitt förhållande, Olaf grubblar över att växa upp, och sjungas ska det också. Allt i en kort barnfilm. Håll i hattarna.

Eller, släpp taget. Filmen är ett trevligt, men lite huvudlöst äventyr. Det skapas trots möjligheterna ingen tydlig antagonist och det känns som om temana är lite för många. Man kunde göra flera filmer av utgångsläget som givits. Musiken är trevlig men inget jag minns längre (kanske en bra sak om musiken i första delen tog på nerverna), men animationen är däremot väldigt välgjord. Men samtidigt som det blev lite rörigt med för många trådar, kändes det som att någonting fattades. Kanske hade jag förväntat mig en bättre vävd helhet, speciellt när de tagit sex år på sig att göra filmen. Kort sagt är Frost 2 en väldigt typisk uppföljare: kiva, men det räcker att se den en gång.

Samarbetet med samerna verkar för en gångs skull ha blivit gjort ordentligt. Disney skickade ett team som åkte runt i Sápmi/Sääʹmjânnam/Säämi/Sábmie, även kallat Sameland, och inte bara träffade samer i Samerådet, Sametingen i Norge, Sverige och Finland, utan också gjorde sina läxor. I samarbetskontraktet ingick dubbning till nordsamiska (det största av de samiska språken), och det är den versionen som jag har sett. Samerna själva har varit ivriga, blivit inbjudna till Hollywood på premiär och diskuterat processen i sina medier ända sedan början (se Yle Sápmi, NRK Sápmi, SVT Sápmi m. fl.). Att få en Disney-film på nordsamiska är guld värt med tanke på språkets sköra tillstånd.

Fallet med Alta-konflikten på 1970-talet (läs och lyssna mera på NRK Sápmi, NRK och P3 dokumentär) överfördes till filmen och dessutom syntes små detaljer i replikerna, som den mytologiska traditionen i att samerna är solens barn. Det starkaste budskapet som Disney lärt sig (av samerna?) att behandla i sina filmer är hur viktigt det är att reda ut sitt kolonialförflutna, både som kolonialmakt och som koloniserad.

I mitt sökande efter samers recensioner om filmen hittar jag bland annat en finskspråkig kolumn skriven av Janne Hirvasvuopio. Han roastar finnars oförståelse för respektbaserat samarbete och ovilja att lyssna på samer samt tar itu med traditionen av att förvränga samerna till gnällspikar i allt de gör.

Även om Disney för en gångs skull gjort sitt jobb till synes ordentligt är det tydligt att produktionens målgrupp är amerikaner, och inte samer, ifall någon hade hunnit bli hoppfull. Det samiska syntes kulturmässigt som inspiration och var invävt i världsbyggandet, men utan desto större funktion. Inget fel med det i sig, protagonisterna var ju ändå Elsa &Co., men efter allt arbete hade det varit kul med northuldra-karaktärer med roller liknande Kristoffs i första filmen.

Det är trevligt att se kolonialtema behandlas på ett vettigare sätt än väntat, men vad som ändå gör det pinsamt är att det absolut inte finns några spår av det, eller några ursprungsfolk, i första filmen. Förutom då Kristoffs kläder och kanske att det finns renar. Disney har visserligen skärpt sig en aning, men varför först till andra delen? Det finns hur mycket kritik och diskussion som helst kring t.ex. Pocahontas (1995), så om man verkligen hade brytt sig i produktionsteamet hade det varit enkelt att själva läsa på, ifall konsulterande hade känts för jobbigt. Att istället skriva in ursprungsfolksbakgrund i efterhand ser inte snyggt ut. Det blir påklistrat, ett tydligt försök att fiska poäng (pengar) eller rädda sitt rykte. Faktumet att Elsa och Anna tydligen är halvt northuldra behandlas utan att ställa frågor som ”Varför berättade deras föräldrar inte det?” eller ”Vad säger det om deras far om deras moder inte velat/kunnat vara ärlig som sin etnicitet?” I första filmen konsulterar de bergatroll gällande Elsas krafter, varför gick de inte till mammans hemby, där man uppenbarligen hade kunskap om saken? Däremot är det verklighetstroget att folket i Arendal generellt inte hade någon aning om folket i norr, jag menar, vad vet vi om samer? Disneys försök att göra Frost-fenomenet mindre s.k. whitewashed fungerar i andra delen men inte som en helhet av flera filmer. Även om samarbetet var gott och temat med kolonialhistoria tydligt, understryker det alla brister i den första filmen och gör det påtvingat i den andra. Disney kunde ha gjort en helt ny film med kolonialtema med samer som inspiration, för fastän fallet med Alta var ett bra val att filmatisera var försöket att koka ihop Arendals ärenden, element-mytologi och samer, dessutom utan en tydligt utformad antagonist, väldigt rörigt.

Om vi går in på mera detaljer blev jag en aning överraskad av att Kristoffs etnicitet inte togs upp. Han markerades en aning som same i den första filmen genom t.ex. kläderna, men saken behandlades aldrig. Man kunde med hjälp av honom ha behandlat assimilering, språkbyte, hurdant det kan vara att återuppta kontakten med sin kultur och en rad andra saker, men han förblir en blyg bifigur men en absurt stor ren.

Efter Frost (2013), som gick enkelt att läsa med queera glasögon, började en del av fansen driva en kampanj för att Elsa skulle få en flickvän ifall en uppföljare gjordes. Svaret från producentändan var inte negativt men de var inte heller hemskt tydliga i sina svar förrän på D23Expo i augusti 2019 då regissören Jennifer Lee svarade att de inte ville skriva in ännu en hjälte som definieras enligt sina romantiska intressen, utan fokusera på allt det andra som finns. I slutprodukten fanns väldigt lite, mer än det från första delen bekanta självsökande, som noterades av mina queera glasögon. Det är i sig helt okej att inte skriva en kärlekshistoria åt Elsa, men om de ändå inte hade tänkt göra det, varför kunde man inte säga det rakt ut direkt? Fansen får önska sig och tolka konst hur de vill men det känns skumt att Disney i sex hela år inte verkar ha gett något tydligt besked. Man får inga pluspoäng för att vara vag när man ändå inte tänker göra något åt saken. Regnbågspubliken behöver inga fler tomma hopp, konstiga besked och vaga utlåtanden, säg bara ”nej” nästa gång. Gör det ordentligt eller gör inte alls.

Frost 2 slutar med att en staty som symboliserar vänskapen mellan northuldra-folket och Arendals folk invigs. Den ser precis ut som en sovjetisk staty för vänskap mellan olika folk, som det heter. Dessa symboliserade vänskap mellan ryska folket och det lokala, icke-ryska folket (sök gärna på till exempel statue friendship of nations Kiev [eller Izhevsk] i din sökmotor, och kolla på detaljerna). Det här är inte en komplimang från min sida.

 

Felix Mäkelä studerar finsk-ugriska språk och frilansar som översättare.

 

 


Pärmen till Astra 1 / 2020. BIld på minnäska med en katt på axeln. Samhälle - kultur - feminism. Tema: Relationer

1/2020: Relationer

 

Pärmen till Astra 1 / 2020. BIld på minnäska med en katt på axeln. Samhälle - kultur - feminism. Tema: Relationer

Astras första nummer för decenniet har temat ”Relationer”. I numret dissekerar skribenterna såväl mellanmänskliga som mellanartsliga relationer, relationen till den finska transvården, till dejtingkulturen och till staden Helsingfors.

I nummer 1/2020 hittar ni dessutom ett ekofeministiskt manifest, ett reportage om HBTQ-personers rättigheter i Estland, en dikt till en katt och en krönika om att läsa separatistiskt. Gör er även beredda på självrannsakande skönlitterära skildringar av närhet, trygghet, rädsla och distans.

Du kan köpa ett tryckt nummer av magasinet (inkl. PDF) här:

Astra 1 / 2020 - läs gratis här (PDF)

Medverkande skribenter:

Camille Auer – Making sense of a regrettable trans panic

Linda Boodh – Ett lyssnandets manifest

Sandra Broborn – Hbtq-personers rättigheter trampas på av nuvarande regeringen i Estland

Saga Cavallin – Bonne Femme

Dockhaveri – Berättelsen om resan till Helsingfors, eller: S(j)älars längtan, Mumins mular

Sofia Eriksson – Om kvinnor som saknar män

Rosanna Fellman – ”Herregud du har ju ett harem av karar!!”

Lisa Gemmels och Märit Rönnols – Min bästa kollega

Grace Hewitt – Kallio, Kreuzberg, Kreuzberg, Kallio

Siri Hill – Jag läste, och jag växte

Majk Michaelsdotter – Jordläge

Ida Mirow – Dikt om min katt

Rebecka Vilhonen – Flickvän

Malin Öhman – Scener ur ett singelskap


Astra 4 / 2019, sida 1

4/2019: Feministiska utopier

 

Astra 4/2019

Tema: feministiska utiopier

 

 

INNEHÅLL

Vilhelmina Öhman
TROTSA I EN TID NÄR VÄRLDEN BRINNER

Catariina Salo
GLÖM UTOPIN!

Nina Nyman
BARN OCH FEMINISTER, MÅSTE DET VERKLIGEN VARA EN UTOPI?

Sonya Mantere
I HUVUDROLLEN: VÄNSKAP

Lisa Gemmel:
EN NORDISK UTOPI

Elliot Lundegård
UTOPI: EN UNDERSÖKNING

Charlotta Qvandt
ÖN

Mia Haglund
UTOPINS TID(ER)

Sara Falkstad
APUNGAR

Lina Bonde
ETT MYTOLOGISKT DJUR

Daniela Lillhannus
UTOPIN EFTER KATASTROFEN

Carita Nyström
UR SÅNGER FÖR SYSTRAR

Mirjam Yeboah
UTOPIPYSSEL

 

 

Du kan prenumerera på printmagasinet eller läsa det här numret gratis digitalt i länken nedan:

Ladda ner Astra 4/2019, Tema FEMINISTISKA UTOPIER