Det uteblivna paradigmskiftet – en feministisk granskning av moderskapet i utvecklingspsykologin

Det sista numret av 2018 hade Astra det stora temat Ansvar. Bland mycket fin läsning fanns Mette Salvesens artikel om hur utvecklingspsykologin under åren har skiftat fokus från barnet till modern, och särskilt moderns (o)tillräcklighet. Salvesen tar avstamp i Erica Burmans forskning, och skriver att det utan tvekan finns fel i systemet om varje generation upplever misslyckandekänslor när det kommer till barnuppfostran.

 

För mer än tjugo år sedan skrevs en bok som kunde ha startat ett efterlängtat paradigmskifte inom utvecklingspsykologin, men skiftet uteblev. Måhända uteblev det på grund av att skiftet har åberopats en längre tid av just kvinnor i en mansdominerad bransch som traditionellt satt moderskapet under lupp, men där modern som subjekt alltför sällan varit fokus för undersökningen. Jag läste boken i slutskedet av mina studier, och slogs av Burmans feministiska insikter och kritik av området som jag i mina egna studier i utvecklingspsykologi sällan stött på. Men jag satte boken åt sidan och tänkte, avundsjukt, att det här var något för kommande studerande att få ta del av. Men så började jag undra vad som hände med dessa kritiska insikter?

Boken ifråga heter Deconstructing Developmental Psychology och är skriven av Erica Burman, och har utkommit i tre upplagor, 1994, 2008 (som den här texten utgår från) och 2017. Burmans arbete som helhet är en gedigen kritisk granskning av centrala delar inom utvecklingspsykologin, som innefattar diskurser om barn, barndom och utveckling, samt utvecklingspsykologins syfte, metoder och förändringar från slutet av 1800-talet fram till nutid. Tyngdpunkten inom ämnet har traditionellt legat på barndomsåren, med färre teorier gällande medelåldern och ålderdomen.

Tidskriften Feminism & Psychology gav år 2015 ut ett specialnummer som diskuterade boken och dess inverkan, och vartåt forskningen gått sedan dess. I den här texten ska jag titta på vad som hänt för mammornas del med hjälp av artikeln “Maternal psychology: reflections on the 20th anniversary of deconstructing developmental psychology” av Aurélie Athan och Heather L. Reel.

Burman (2008) menar att utvecklingspsykologin under åren skiftat fokus från barnet till modern, och särskilt moderns tillräcklighet (adequacy) i förhållande till barnets utveckling. Burman poängterar att pappor, och foster- eller adoptivföräldrar inte heller undslipper denna granskande blick, men det sker på andra sätt.

Enligt Burman definieras barndomen i förhållandet till definitionen av föräldrar, familjer, andra ansvarstagande vuxna – till och med staten i sig. Och den är starkt kulturellt bunden. Samhällets syn på barn och barndom formas av västerländska utvecklingspsykologiska teorier och trender, och detta inverkar på politiska beslut om till exempel lagstiftning och utbildning, och hurdan service och stöd samhället erbjuder åt barn och (arbetande) mödrar. Men det inverkar också på hurdana förväntningar som sätts i synnerhet på modern. En samhällsdiskurs som ser barn som krävande, med inneboende behov som bör tillfredsställas, förutsätter en uppmärksam, uppassande moder. Ett barn som däremot studeras utgående från en rad kognitiva färdigheter kräver i sin tur en moder som i rätta doser kan stimulera barnets utveckling. Däremot kommer moderns sociala situation, eller egna upplevelser för hennes egen skull, sällan fram i diskussionen.

 

Moderskapet som utvecklingskris

En mer nyanserad bild av moderskapet har efterlysts redan länge, skriver Athan och Reel (2015). De hävdar att moderskapet ännu i dag studeras så gott som uteslutande som en agent för barnets optimala utveckling, särskilt med fokus på anknytning, språkinlärning och skolmognad. Athan och Reel ser att forskningen nog har undersökt moderns välbefinnande kort före, under och efter förlossningen, men fokus har varit på det patologiska, det vill säga att diagnostisera förlossningsdepression, ångest och psykos. Det största arbetet inom moderskapspsykologin (maternal psychology) de senaste 20 åren har enligt dem varit att påvisa att övergången till moderskap hos kvinnor överlag sällan är smärtfritt, och många kvinnor, inte bara vissa riskgrupper, mår psykiskt dåligt under denna tid, utan att för den sakens skull glömma bort att denna period även kan vara harmonisk för en del kvinnor.

Det finns befästa teorier om tonåren som en omvälvande psykologisk, social och biologisk utvecklingskris, och lika omtumlande kan det vara då en kvinna blir mamma. Biologiska och hormonella förändringar sker i kroppen, identitetsförändringar eller ändringar i självförtroende och personlighet kan uppkomma, ändringar i socialt och professionellt status, och förändrade tankar om religion och spiritualitet är några förändringar som Athan och Reel räknar upp. Det kunde faktiskt finnas fog för att titta närmare på moderskapet som en skild utvecklingskris inom utvecklingspsykologin. 

 

Feminismen inom utvecklingspsykologin 

Athan och Reel lyfter fram att det är kvinnor verksamma inom psykologi och psykoanalys i mitten av 1900-talet som själva utgjort drivkraften till att skapa en mer nyanserad bild av moderskapet inom psykologin. Dessa kvinnor kände sig på olika håll främmande inför sin samtids beskrivningar av moderskapet, och lyfte fram moderns komplexa, subjektiva upplevelser och känslor, som till exempel ambivalens, sorg, kroppsliga upplevelser, aggression och lust. Ur feministisk teori uppkom teorier om moderskap, och mycket forskning inom andra discipliner har enligt Athan och Reel inkluderat olika, intersektionella, erfarenheter av moderskap. Athan och Reel hänvisar till en undersökning från 1998 som visar att kvinnor, föga överraskande, hellre beskriver sitt moderskap genom ”nyanserade, flerdimensionella och ibland paradoxala termer” än genom kliniska sådana.

En undersökning från 2006 visade att det ännu fattas ord och begrepp för att beskriva övergången till moderskap med allt vad det innebär. Burman (2008) poängterar också att förändringar i könsroller innebär att det uppstår nya sätt att definiera barn och barndom.

Tyvärr har denna feministiska kunskap ändå inte införlivats i så kallad mainstream psykologisk forskning, hävdar Athan och Reel. En förklaring de erbjuder kunde vara utvecklingspsykologins traditionella rötter i biologi, evolutionspsykologi och neurologi och att forskningsmetoderna oftast är kvantitativa, medan forskning av moderns upplevelser bygger på kvalitativ, ofta hermeneutisk forskning. En annan aspekt som de funderar på är om den gren av feminismen som sett moderskapet som ett förtryck har skymt synen för alternativa positioner till moderskap, och genom det omedvetet saktat upp processer som kunde fört forskningen snabbare framåt.

 

En kärnfamilj – en ö?

I och med en samhällsutveckling där kärnfamiljer blivit mer separata från tidigare generationer, går inte kunskap om moderskap och barnfostran vidare från en generation till nästa i västvärlden, påpekar Burman. Forskning visar att särskilt medelklassen i ökande grad söker information från olika manualer och experter, och att dessa informationskällor dessutom i sin tur gärna avråder kvinnor från att lyssna till tidigare generationers råd. I 1990-talets England blev det vanligt med handböcker för gravida kvinnor som innehöll fakta om graviditetens förlopp, och det kom ut glansiga veckotidningar riktade till småbarnsföräldrar med information om barnutveckling och -fostran. Idealmiljön för barnet i dessa medier var den ”lyckliga, heterosexuella, kärnfamiljen” (Burman 2008) och upp- fostringen och stödet skulle ske i enlighet med de senaste expertuttalanden.

Burman hänvisar till forskning som påvisat att dylika informationskällor kan skapa en trygghet, men även ångest hos mammor. Det kan finnas kulturella belöningar för barn, och mödrar, som uppnått vissa, standardiserade, åldersenliga steg i utvecklingen, och stigmatisering av barn och mödrar som inte gjort det. Enligt Burman kan denna skam i yttersta fall leda till marginalisering av familjer med barn med olika svårigheter.

Burman menar att medicinska och psykologiska råd från dylika källor riskerar att ignorera sociala strukturer som låser moderns valmöjligheter, och att råden kan stigmatisera mödrar som av olika orsaker inte kan följa dem. Klassiska exempel på detta är enligt Burman medelklassens starka inställning till ammandet, och konsekvent med det stigmatisering av kvinnor som inte ammar. Vidare ser Burman att denna styrning av information leder till en isolering av kvinnor då de inte kan dela sina erfarenheter över kultur-, klass- och generationsgränser och skapa stöd och solidaritet mammor emellan.


Mot en nyansrikare forskning

Tidigare forskare, så även Burman, har lyft fram insikten om att lika mycket som modern reglerar och formar barnet, lika mycket formar barnet henne. Då ett barn blir till, blir även en mor till. Athan och Reel sätter fingret på att det onekligen finns ett systemfel om det är så att varje generation av mödrar upplever känslor av misslyckande, då de inte lyckas med den i sig omöjliga uppgiften att leva upp till samtidens rådande, specifika standarder inom utvecklingspsykologin och barnuppfostran. Moderskapet kan vara både förtryckande och befriande, en dynamisk process som inte börjar och slutar runt förlossningen.

Athan och Reel nämner forskaren O’Reilly (2012) som önskar se ett utrymme för en matricentrisk feminism, som skulle fokusera på moderskapet som en ”potential avenue of empowerment”. Utvecklingspsykologin kunde bidra till att lysa upp denna aveny genom att rikta blicken mot mödrarna som subjekt, och tillskansa sig djupare och bredare kunskap om denna omvälvande utvecklingskris, och göra det med kritiska, feministiska, intersektionella glasögon som många forskare i ämnet redan gjort.

 

KÄLLOR

  • Athan, A. & Reel, L. H. (2015). ”Maternal psychology: Reflections on the 20th anniversary of Deconstructing Developmental Psychology.” Feminism & Psychology, vol. 25, nr. 3.
  • Burman, E. (2008). Deconstructing Developmental Psychology (2:a uppl.). London, UK: Routledge.

 


3/2024 Barndom

Astra 3/2024
tema: Barndom

 

[English below]

Höstens Astra, med temat Barndom, är här! 

Texterna är i rörelse mellan tid och rum. Vi får besöka trädgårdar på den kinesiska landsbygden, sitta i en tv-soffa i Istanbul och springa genom ett stridsfält i ett krigsdrabbat Palestina. Oavsett om vi landar på femtiotalet, nittiotalet eller tjugotjugotalet när vi bläddrar, står barnets berättelser i fokus i det här numret. 

Siru Tirronens affisch (som också kommer i färgarvänligt format, för dig eller kanske ett barn du känner) påminner oss att skydda transbarnen. Mya Hangs serie uppmärksammar språkets betydelse i vår uppväxt och identitetsskapande. 

Astra nr 3/2024 finns nu ute i butik, men går också att beställa digitalt och i print här. Där hittar du även en lista över våra återförsäljare i Finland och Sverige.

Saknas Astra på ditt lokala bibliotek eller bokhandel? Be dem kontakta oss på [email protected] så ordnar vi det! 

Bild på omslaget: Aziza Ahmad

 

[English]

Astra’s autumn issue, with the theme Childhood, is here!

The texts move between time and space. We visit gardens in the Chinese countryside, sit on a TV sofa in Istanbul, and run through a battlefield in war-torn Palestine. Whether we land in the fifties, the nineties, or the 2020s as we turn the pages, the child’s stories are at the heart of this issue.

Siru Tirronen’s poster (also available in a coloring friendly format, for you or a child you know) reminds us to protect trans children. Mya Hang’s comic series highlights the importance of language in our upbringing and identity formation.

Astra issue 3/2024 is now available in stores, but you can also order it digitally and in print here. You will also find a list of our retailers in Finland and Sweden.

Is Astra missing from your local library or bookstore? Ask them to contact us at [email protected], and we’ll make it happen!

Cover photo: Aziza Ahmad

 

Medverkande / Contributors

Aziza Ahmad
Mya Hang
Inês Louro
Leila Inanna Sultan
Anna Remmets
Tuva Richert
Azadé Azad
Pina Piccolo
Filip Hallbäck
Aylin Ünal
Em Lugnet
Mette Salvesen
Moa Hamne Piraten
Tymon Teo Borzecki
Wesam Almadani
Haiyun Yu
Hanna-Katri Eskelinen
Siru Tirronen

 

Köp numret (print + PDF):

Köp numret digitalt (endast PDF):

 

 


Sisyfos stenblock – av Wesam Almadani

 

jag försöker skriva om kollektiva sätt att överleva 

med tio fingrar som håller mig fast.

den här skrivakten är som att greppa jordklotet med båda händer och krama det hårt.

allting faller innanför min skjorta och så överlever jag slutet av texten.

slagorden bildar en puppa omkring mig tills jag kvävs. 

fjärilarna utvecklas snabbt, de fladdrar runt mitt huvud. 

i ett befriande ögonblick inser jag 

att fjärilen egentligen är en insekt.

ingenting får syret att snabbare nå mina lungor, 

jag ombads anpassa mig, så jag kastade mig i havet.

världen snurrar runt i kosmiska cirklar, upprepar samma misstag,

rasar över idioterna som kom före. 

da vinci kräver att få skissa upp konspirationen på nytt. 

tänk om jesus somnat vid bordet och folkmassan ätit upp honom, 

då hade kanske allt slutat annorlunda?

tydlighet är poesins fiende och min vän. den lär mig acceptera att världen hatar mig. 

jag har inte försökt rättfärdiga hatet, jag har inte satt det i en vas och gett det vatten. 

jag valde ledan.

när jag är uttråkad tar jag upp försöket att skriva om kollektiva sätt att överleva. 

jag ser mig omkring men hittar inget kollektiv.

jag rör min kompass mot dig.

blir världen vackrare om jag älskar dig?

du svarar trött medan du gör dig klar att gå:

jag blir bara till ännu ett offer.

min förbannelse lär mig mer än världen kan lära mig. 

den viskar sanningen som jag vet inte är sann.

för att förlåtas mina synder bestämde jag mig för att fånga barnens själar innan de steg till himlen, 

jag samlade ihop dem till ett färgglatt halsband.

en blå pärla liknade en nyutexaminerad polis, 

en svart hade formen av en filmkamera, 

en vit såg ut som en läkarrock. 

jag tänkte att kriget skulle ta slut om jag bar halsbandet.

bandet löstes upp och jag knuffade pärlorna mot himlen på måfå.

hur fångar du skönhet i en salt värld.

min förbannelse viskar igen:

saltet får järn att rosta och gör vattnet odrickbart.

besattheten vid kollektivet flammar upp igen, jag kvävs på nytt.

jag samlar alla suckar i kroppens veck

stoppar den riktigt full

jag blir allt tyngre, misslyckas med att frige min egen själ

och kan varken flyga eller gå till fots.

 

 

Dikt: Wesam Almadani

Svensk översättning: Anna Jansson


Open call: Delta i årets sista nummer av Astra, tema Översättning!

[English below]

Välkommen att skicka bidrag till Astras sista nummer 2024 på temat Översättning!

Vad händer när språk möter språk? När en text genomgår en övergång, träder in i ett nytt språk, får nya lager och kanske en ny identitet? Varje översättning är ett beslut, en blick, ett intresse. Trots framsteg inom maskinöversättningar kvarstår frågan: Vad får bli översatt? Och vem får översätta?

John Keene skriver i ”Translating Poetry, Translating Blackness”: I believe too that we should have far more translations in general of work from outside the European and European-language sphere, more translation on work by women, by LGBTQ peoples, by Indigenous writers, by working class and poor writers, by writers with disabilities, and so on.” Översättaren Kate Briggs kommenterar Keenes text och tillägger: ”Doing such varied work is its own powerful way of doing politics.”

Översättning angår såklart inte bara litteraturen, utan berör oändliga frågor om det mellanmänskliga och inommänskliga. Hur formar en flerspråkig miljö ens identitet? Och hurdana hierarkier finns bland språken? Vi funderar också på vem människan är utan språk. Vem har tillgång till språket och hur klarar sig den som tas ifrån sitt språk? Var behövs språk – och översättning – som mest?

Slutligen funderar vi på hur långt översättningen sträcker sig. Hur översätts våra tankar, idéer och berättelser till dans, ljud och bildkonst? Har översättningen gränser? Kan känslor översättas? Minnen? Tid, rum och kroppar?

Skicka in era översättningar, era tankar och erfarenheter, studier och analyser om översättningar, ja, allt som kan tänka sig röra sig i sfären av översättningar!

Praktisk info:

Textförslag mejlas till [email protected] senast 6 september. Bidrag med bifogade utkast prioriteras.

Alla publicerade texter arvoderas med en symbolisk summa på 70-90 euro.

Vi välkomnar bidrag som går i linje med en intersektionell, antirasistisk, klimataktivistisk och transinkluderande feminism. Redaktionen läser svenska och engelska, men publicerar gärna texter även på andra språk – framförallt minoritetsspråk – såväl som flerspråkiga bidrag.

 

 

Welcome to send submissions to Astra’s final issue of 2024 on the theme of Translation!

What happens when languages meet? When a text undergoes a transition, enters a new language, gains new layers, and perhaps a new identity?

Every translation is a decision, a perspective, an interest. Despite advances in machine translation, the question remains: What gets translated? And who gets to translate?

John Keene writes in his essay “Translating Poetry, Translating Blackness”: “I believe too that we should have far more translations in general of work from outside the European and European-language sphere, more translation on work by women, by LGBTQ peoples, by Indigenous writers, by working class and poor writers, by writers with disabilities, and so on.” Translator Kate Briggs comments on Keene’s text, adding: “Doing such varied work is its own powerful way of doing politics.”

Translation, of course, concerns not just literature but touches on many different kinds of dialogues, both interpersonal and intrapersonal. For example, how does a multilingual environment shape one’s identity? And what kinds of hierarchies exist among languages? We also ponder who a person is without language. Who has access to language, and how does someone manage when deprived of their language? Where is language – and translation – needed the most?

Finally, we reflect on how far translation can extend. How do we translate our thoughts, ideas and stories into dance, sound, or visual arts? Does translation have limits? Can emotions be translated? Memories? Time, space, bodies?

Send in your translations, your thoughts and experiences on translations, your studies and analyses of translations – everything that can be imagined to move within the sphere of translations!

Practical info:

Send your draft to [email protected] by September 6th at the latest.

All accepted pieces are compensated with a symbolic sum of 70-90€.

Astra’s feminism is intersectional, anti-racist, decolonial, climate-activist and trans inclusive. We mostly publish pieces in Swedish, but welcome submissions in other languages too – especially minority languages – as well as multilingual pieces.

 


2/2024

Astra 2/2024

 

[English below]

Nu är sommarnumret ute i världen!

Temat är fritt, och texterna rör sig mellan allt ifrån poetiska utforskanden av gränsen mellan det djuriska och det mänskliga, till artiklar om vad som egentligen blev effekten av #dammenbrister.

Vi möter dessutom dragkinggänget Out of Sync i en exklusiv intervju, och får som vanligt ta del av skarp litteraturkritik, den här gången om svart sensuös feminism och (o)frivillig barnlöshet.

Det fria temat till trots inleds numret med en tematisk helhet av dikter och illustrationer om Palestina.

Astra nr 2/2024 finns ute i butik nu, samt går att beställa digitalt och i print här. Där hittar du även en lista över våra återförsäljare i Finland och Sverige.

Saknas Astra på ditt lokala bibliotek eller bokhandel? Be dem kontakta oss på [email protected] så ordnar vi det!

Bild på omslaget: Eva-Liisa Orupõld

 

[English]

The summer issue is here!

The theme is open this time, and the texts move between everything from poetic explorations of the different boundaries between human and more-than-human, to articles on gender-based violence in universities and what “aging well” means for migrant women living in the Nordics.

On top of that, we’re introduced to the drag king sensation Out of Sync, and book reviews on Black sensuous feminism and (in)voluntary infertility.

Despite the open theme, with most of the texts focusing on completely different topics, the issue starts with a series of poems and illustrations on Palestine.

Astra 2/2024 is in store in Finland and Sweden now, you can find our retailers and buy the issue directly online here.

Can’t find your local library or bookstore on the list? Ask them to contact us on [email protected] and we’ll see to it!

Cover photo: Eva-Liisa Orupõld

 

Medverkande / Contributors

Nora Khalil
Out of Sync
Liisa Husu
Somaya El Sousi
Linda Boodh
Sofia Strid
Anna Remmets
Sofia Wanström
Anna Lindberg
Hanna Widman
Merve Tunçer
Sara Hallström
Theodor Hildeman Togner
Sofia Elie
Aziza Ahmad
Tzor Edery
Eva-Liisa Orupõld
Evi Tarleena Rinkinen
Shareef Askar
Anna Jansson
Hanna Hallgren
Jenny Tunedal

 

Köp numret (print + PDF):

Köp numret digitalt (endast PDF):