Vill du delta i Astra?
Astras kvinnodagsnummer 2017 kommer att ha temat SYSTERSKAP.
Har du en idé för en artikel, kolumn, konstverk eller annat som berör eller utmanar temat? Skicka i så fall en kort beskrivning (ca 150 ord) till astra(at)astra.fi senast den 15 november.
Vi besvarar förslagen efter den femtonde och deadline för färdiga texter kommer vara den 22 december.
Astra är årets kvalitetstidskrift!
Astra tog igår emot finska Undervisnings- och kulturministeriets kvalitetspris för kulturtidskrifter. En del av motiveringen till priset lyder:
“ Tidskriften räds inte för att med ett modigt grepp initiera diskussioner som handlar om rasism och orättvisor eller för att ifrågasätta könsroller och sexism. Astra kombinerar dessutom sin skarpa analys och en intelligent diskussion med ett modernt och fräscht tidskriftsformat.“
Astra är en samhälls- och kulturtidskrift med fokus på feminism och har getts ut sedan 1919. Astras redaktion består av chefredaktör Nina Nyman och AD Nina Grönlund, samt ekonomi- och administrationsansvariga Ida Söderlund. Varje år utkommer Astra med fyra temanummer. De två senaste numren har behandlat arbete och antirasistiska strategier.
- Priset är jätteviktigt för oss, också rent finansiellt. Vi jobbar med en liten budget och mycket frivilligarbete. Trots att nya läsare hela tiden hittar oss är vi beroende av, och otroligt tacksamma för, våra understöd från just ministeriet och från Konstsamfundet och Svenska kulturfonden. Priset visar att feministiskt arbete uppskattas, säger chefredaktör Nyman. Och fortsätter:
“Utmärkelsen markerar att behovet av feministiskt arbete och analyser på samhälle och kultur inte har minskat, snarare tvärtom. I en tid där ekonomin får sätta agendan för medmänsklighet och där nedskärningar hotar öka klyftorna i samhället behövs den diskussion om värdefrågor som Astra för.“
Nina Grönlund säger att “För oss på Astra är det inte endast viktigt att i text jobba normkritiskt utan också i bild och form. Alla ska ha en möjligheten att se sig själv i representationerna och känna att hen också kunde vara illustratören eller fotografen bakom våra bilder. Det räcker inte att fråga vem som syns i bilderna utan också vem som gör dem.”
År 2015 valdes Astra till Årets kvalitetstidskrift i Finland av Kultur-, opinions- och vetenskapstidskrifternas förbund Kultti rf och nominerades i år till priset som Årets nordiska kulturtidskrift.
Hör upp Astraiter!
I ett samarbete med Klockriketeatern och Teatteri Takomo har vi nu glädjen att erbjuda Astras prenumeranter och vänner en fin teaterupplevelse.
Till höstlovets föreställningar av Takomos&Klockrikes Noitavaino - 19.10, 20.10 & 21.10 kl 19 - kan du boka en biljett för endast 12,50! Boka genom att maila [email protected] och uppge koden ASTRA. Berätta också hur många biljetter du bokar och till vilket datum.
Se mera info om föreställningen i eventet!
(Biljetterna säljs i den ordning det kommer in bokningar.)
Läs mer om föreställningen på Klockriketeaterns hemsida
Arbete, klass och feminism av Nina Nyman
Arbete, i en form eller annan, upptar en stor del av våra vakna liv och formar vår vardag, men synen på arbete delar feminister. Skillnaden beror i regel på vilken typ av ekonomisk politik en föredrar. I Svenskfinland är klasskillnader feminister emellan något som alltför sällan talas om – ofta används det svepande, men självmedvetna och uppgivna uttrycket ”vi vita medelklassfeminister”, medan några av oss sitter tysta för att inte avslöja att vi inte tillhör detta ”vi”.
Skillnaderna känns bland annat i stressen saldot på kontot kan ge. Vad ger du upp om de inkomster du har uteblir en månad? Är det ost och juice? Är det en konsert? Kan du inte betala hyran, eller behöver du inte ge upp något alls? Eller hade du inga inkomster från första början?
Skillnaderna syns också ofta i personers arbetshistoria. När började du sommarjobba? Med vad? Hur mycket jobbar du vid sidan av studier och med vad? Eller studerade du inte alls?
Vissa av oss hör till de grupper som lätt kan se upp till och identifiera oss med kvinnorna som kämpade för rätten till lönearbete. Andra av oss kommer från generationer av kvinnor som fått jobba för familjens försörjning, eftersom det varit det enda alternativet. Vissa av oss ser rätten till avdrag på hushållsnära tjänster som ett feministiskt framsteg. Andra av oss utför de tjänsterna. Vissa av oss kämpar med glastak på arbetsplatsen. Många av oss har osäkra eller inga lönearbetsförhållanden.
De flesta av oss arbetar alltför mycket.
Trots att de patriarkala strukturer som kantar arbetsmarknaden drabbar oss alla på något sätt, drabbar de inte oss alla på samma sätt. Klass, könstillhörighet, rasifiering, funktionalitet, hälsa och mycket annat påverkar vårt förhållande till arbete – eller snarare arbetets förhållande till oss (tänk diskriminering). Och de erfarenheter vi får speglas i vår feministiska kamp. Vissa av oss läser feministisk teori på universitet och vissa av oss städar. En del gör båda. Vissa av oss har energi efter jobbet, andra inte. Vissa har tid, möjligheter och resurser att jobba med feminism, andra har bara möjlighet att försöka klara vardagen.
Självklart organiserar vi oss i gemensamma kamper, men om det inte finns en verklig dialog eller om de röster som behöver solidaritet inte hörs är den gemenskapen delvis endast till syns. Det är lätt att välja att glömma att en del kvinnors strukturella feministiska framsteg görs på andra kvinnors bekostnad och kommer fortsätta göra det om målet är en rättvis lön i ett ojämlikt samhälle.
I det här numret av Astra hittar ni både analyser av de dåliga arbetssituationer som finns och idéer och inspiration för något annat.
Text: Nina Nyman
Skribenten är ASTRAs chefredaktör
Jag hatar mitt jobb av Nina Grönlund
Tills måndag, absolut, inga problem, jag älskar det jag gör. En smiley i slutet för att inte verka som en krävande eller aggressiv kvinna. Gratis? Inga problem, jag lever på synlighet. Det kommer nog att betala sig tillbaka, bara någon viktig man får syn på mig. Utbränd? Redan tre gånger :)
Jag gör inte konst. Jag älskar inte mitt jobb. Jag älskar mina vänner och min familj: dem jag så sällan har tid för. Förlåt, förlåt, förlåt.
Jag är inte självisk, för att vara formgivare. Hela det kapitalistiska samhället rullar på bilder skapade av mig och mina kolleger. Inte för att jag är stolt över det. Tro mig. Allt jag skulle vilja formge är föremål som det finns ett behov för. Inte skapa nya behov uppbyggda av klassamhälle, kroppstrauma och osäkerhet. Men i något skede behöver jag kanske pengarna. Därför säger jag förlåt redan nu. Förlåt, förlåt, förlåt.
Vi blir lovade ett nytt arbetsliv som bygger på flexibilitet, valmöjligheter och självförverkligande. I utbyte måste vi ge vår tid, vår kropp och framförallt vår passion. Vi ska njuta av vårt jobb. Vi ska älska vårt jobb. Gränslöst, hela tiden, alltid. Som ett påtvingat knull och en fejkad orgasm. Vi ska vara älskvärda, härliga, trevliga, le och inte kräva mycket. Be förlåt, förlåt, förlåt för att få jobb i framtiden också.
Även om jag skulle lyckas ta mig till en position där jag inte bygger på det patriarkala, rasistiska klassamhället är det alltid någon fattigare, desperatare med mindre val som tar jobbet. Gratis, tills måndagen, för att äta. Jag är så ledsen för din skull.
Jag är inte onödig eller likgiltig. Vi uppskattar ingenjörerna och ekonomerna till skyarna, trots att alla byggda omgivningar och föremål också är design. Säkert för att de mäter och håller på med siffror. Säkert för att det är så tydligt och maskulint.
Själv jobbar jag med luddiga koncept, symboler och kultur. Jag är en självisk kvinna med visioner om en bättre värld. Förlåt, förlåt, förlåt.
Jag är inte färdig tills måndagen. Jag har lediga dagar. Diskussionen om lönen ska handla om hur stor den är, inte om den överhuvudtaget betalas ut. Jag har ett problem med att vi kommer överens om en flyer och så förväntas det att jag gör två. Kolla kontraktet.
Jag orkar inte be om förlåtelse för att jag sätter gränser. Att inte kunna sätta gränser är ett tecken på misshandel och att alltid tro att felet ligger i en själv är talet av en misshandlad. Är det så konstigt att arbetet får oss att må så illa? Vissa dagar tar mitt jobb livet ur mig. Jag vägrar be om förlåtelse för att vara arg över det. Jag älskar inte mitt jobb.
Vissa dagar hatar jag mitt jobb. Det är så jag vill ha det. Jag ska ha möjligheten att bara vilja ha pengarna och tryggheten. Skydd vid arbetslöshet eller sjukdomsfall ska inte kunna debatteras. Det är någon annan som kommer att vinna på en arbetskraft som alltid är redo för ett nytt projekt. I en sådan omgivning är det svårt att vara kär i sitt jobb.
Text: Nina Grönlund
Skribenten är ASTRAs AD och talar i denna ledare inte om sitt jobb på ASTRA, som är ett andningshål för henne