OPEN CALL: Delta i nästa nummer av Astra på tema Sport

Välkommen att skicka textförslag till nästa nummer av Astra på tema Sport!

Vi har funderat en hel del på sport här på Astra den senaste tiden. Är sport kultur? Vilken plats har och tar sporten upp i samhället? Varför känns sportvärlden ofta som sin egen värld, är den det? Är du en käpphästryttare? Älskar du roller derby? Är fotbollen ditt liv? Hur ser feminismen och samhällskritiken ut inom dessa världar? Har du alltid undrat och vill närma dig det nu? Har du alltid hatat sport? Varför då? Vad räknas ens som sport? Varför sportar vi egentligen?

Ja, vi har så många frågor. Du kanske inte vill svara på någon av dem, men skriva om en helt annan vinkling på temat. Som vanligt är vi öppna för alla tänkbara tolkningar och texttyper!

Skicka ditt bidrag till oss senast den 13 februari – det räcker med ett första utkast – så hörs vi! Adressen är astra@astra.fi. Antagna bidrag arvoderas med en symbolisk summa om 50-70€.

Vi välkomnar bidrag som går i linje med en intersektionell, antirasistisk, klimataktivistisk och transinkluderande feminism. Redaktionen läser svenska och engelska, men publicerar gärna texter även på andra språk – framförallt minoritetsspråk – såväl som flerspråkiga bidrag.

***

In English:

Welcome to send submissions to Astra magazine! Next issue has Sport as its theme.

Lately we've been thinking about sport(s) here on Astra. Is sport a kind of culture? Part of, even? What space does it take up in society? Why does 'the sports world' often feel like its own world? Is it? Are you a hobby horse rider? A roller derby lover? Is football your life? What does feminism and social criticism look like within those worlds? Have you always wondered, and now is your time to find out? Have you always hated sport? Why? What does even count as sport? Why do we sport, really?

Yes, We've so many questions. Maybe you don't feel like answering any of them, but want to write from a completely different angle. As always, we're curious about all imaginable takes and genres!

Send your submission by February 13th at the latest – a draft is enough – and we'll get back to you! Our email is astra@astra.fi. Accepted pieces are compensated with a symbolic sum of 50-70€.

Astra’s feminism is intersectional, anti-racist, decolonial, climate-activist and trans inclusive. We mostly publish pieces in Swedish, but welcome submissions in other languages too – especially minority languages – as well as multilingual pieces.

 


Kim Silow Kallenberg - Skogens sår i människors spår 

Skogens sår i människors spår 

Text Kim Silow Kallenberg 

 

Sår 

Våren 2018 sa min kropp tillfälligt upp sig. Ett av mina påtagligaste symtom var sömnsvårigheter, och diagnosen blev utmattningssyndrom. På olika sätt försökte jag lösa mitt sömnproblem – jag testade allt från sömnmedicin till sömnappar. I en av dessa appar fanns en visualiseringsövning för att komma ner i varv och somna. Den gick ut på att visualisera en plats där jag kände mig hemma. En plats där jag var trygg. Jag skulle se framför mig hur den såg ut, vilka dofter och ljud som kunde urskiljas, hur jag själv fanns på den platsen. För mig fanns ingen tvekan om vilken plats jag skulle välja: den lilla sjön i närheten av mitt hem där jag badat alla somrar sedan jag var elva år och först flyttade dit. Den ligger mitt i en skog, och på somrarna hörs där fågelkvitter. Trollsländor och fjärilar gör mig sällskap på klipporna, och ibland simmar en snok förbi. I visualiseringsövningen föreställde jag mig den platsen, som bär namnet Lilla Mörtsjön. En plats jag förknippar med trygghet, stillhet och vila. Jag kan fortfarande se den framför mig precis så som jag gjorde då, trots att den nu är förändrad. 

 

"Jag går mot sjön så som jag gjort hundratals, kanske tusentals gånger tidigare. Skogen är tät ända fram. Men plötsligt är det ljust på ett sätt som den täta grönskan inte brukar tillåta."

 

Sommaren 2020. Jag går mot sjön så som jag gjort hundratals, kanske tusentals gånger tidigare. Skogen är tät ända fram. Men plötsligt är det ljust på ett sätt som den täta grönskan inte brukar tillåta. Marken är jord och torra kvistar, fällda stammar och uppvräkta rötter. Jag skriker rätt ut. Skogsmaskiner har slitit sönder all växtlighet. Plöjt djupa fåror, perforerat och förstört. Min dotter konstaterar, nästa gång vi går dit, att det ser ut som att någon sprängt en bomb. Jag tar ett foto och publicerar på sociala medier, skriver: Hur kan det här vara tillåtet? Jag vill ringa någon och anmäla ett brott, men det finns ingen sådan myndighet.  

 

Sorg 

Det är en sorg för mig att den där skogsgläntan är förstörd och inte kommer att bli sig lik igen under min livstid. Kan den sorgen leda till något större? Kan den vidga vad filosofen Judith Butler har benämnt som sörjandets ramar – det som är möjligt att känna när andra lider eller dör? Butler menar att vi människor är benägna att acceptera en del våld samtidigt som vi upprörs av annat – beroende på vem det är som drabbas av våldet. Bara de liv som befinner sig inom sörjandets ramar är möjliga att sörja på ett kollektivt plan, de är ”sörjbara”. Vissa kategorier av människor förstås istället som ”förlorbara” och deras liv ”kan förspillas, just därför att de är inramade som redan förlorade eller förspillda”, skriver Butler i boken Krigets ramar. Krig och folkmord, men också en otillräcklig socialpolitik, möjliggörs av att vi ser på vissa människors liv som förlorbara eller redan förspillda. Butlers begrepp sörjbarhet har alltså i första hand använts för att förstå vilka människoliv som är möjliga att sörja och hur det hänger ihop med frågor om makt.  

 

"Det är en sorg för mig att den där skogsgläntan är förstörd och inte kommer att bli sig lik igen under min livstid. Kan den sorgen leda till något större?"

 

Etnologen Michell Göransson vidgar begreppet till att också inkludera djur i sörjbarheten. Göransson skriver i boken Ätbara andra att frågor om ”djurighet” är nära sammankopplade med vem som kan göras ”dödbar”. Det handlar alltså om just dödandet, att någon är möjlig att döda, till skillnad från förlorbar som handlar mer om att det är möjligt att inte bry sig om när någon till exempel svälter. Djur mördas inte, det heter istället att de dödas eller avlivas. Inte ens det dödliga våldet förstås som brottsligt när det riktas mot icke-mänskliga varelser. Men om sörjbarheten kan vidgas och också inkludera det ”djuriga” – hur är det med det vi skulle kunna kalla det ”naturiga”? Kan sörjbarhet också användas för att förstå vilka platser som är möjliga att sörja och vilka platser vi människor tycks finna det rimligt att skövla och för evigt förändra?  

 

Skogen är vi 

Religionshistorikern David Thurfjell skriver i boken Granskogsfolk om det motsägelsefulla i att svenskar generellt sett gärna beskriver sig själva som ett naturälskande folk samtidigt som Sverige sedan många decennier tillbaka bedriver rovdrift på naturen. Sverige befinner sig i topp fem av alla länder i världen när det gäller andelen planterad skog. Endast cirka 10 % naturskog finns kvar, och även den är hotad av skogsavverkning som sker i allt snabbare takt. Bara sedan 2016 har avverkningstakten ökat med 49 %, enligt forskningsresultat som refereras i dokumentärserien ”Slaget om skogen”, producerad av Sveriges Television år 2021. De rödlistade arterna ökar ständigt, och många av dessa är skogslevande. Författaren Thomas Tidholm kommenterar detta vansinniga förfall i den ursinniga texten ”Skogen som drängstuga”, som är både dikt och pamflett: ”Skogsbrukets marker ligger där som om det vore lördagsmorgon och en hord fyllon dragit fram under natten.”  

Våldet är en metafor som ligger nära till hands vid åsynen av det människohand gjort mot naturen. Fortsätter att göra. Det visar hur vi tycks behöva förmänskliga naturen för att den ska vara möjlig att sörja. Våldet kanske bara kan förstås som våld om det föreställs riktat mot något som är jämförbart med en människokropp. I den socialpolitiska tidskriften Pockettidningen R skrivs år 1978 om Rönnskärsverken i Skellefteå, där bland annat koppar, bly och guld produceras. Numret bär namnet ”Guld och döda skogar” och vittnar om hur människor blir sjuka och skog och marker dör i närheten av verken. Det är ett annat slags ingrepp (angrepp) än hyggesbruket, men handlar likväl om människans misslyckande att leva i samklang med naturen. ”Skellefteå är en våldtagen kommun”, står att läsa i numret. ”Dödsförskräckt och skändad ligger hon tyst och stilla i Bolidens famntag. Gör hon motstånd kan hon bli strypt. Utan Boliden AB inga jobb, ingen framtid, inget hopp.” Att våldet mot människa och natur beskrivs som en förutsättning för jobben och överlevnaden säger något om ojämlikheten, inte bara i relationen människa–natur utan också i relationer mellan människor. Arbetarna och storbolagen. De som lever nära skogen och de som äger den. Naturen är här inte bara jämförd med vilken människa som helst, utan liknas specifikt vid en skändad kvinnokropp. Ett kvinnokodat offer som behöver räddas.  

 

"Endast cirka 10 % naturskog finns kvar, och även den är hotad av skogsavverkning som sker i allt snabbare takt."

 

Thurfjell menar att människors kärlek till skogen ofta sker i metaforisk betydelse, alltså att det är vad skogen representerar för det egna livet och den egna existensen som upplevs viktigt snarare än träden och markerna i sig. Thurfjell skriver: ”Förmultning och sprudlande grönska som pågår samtidigt i ett aldrig avstannande kretslopp, vårblommor som trotsar vintern. Allt detta blir liknelser som sätter livet i ett större sammanhang.” Frågan är om vi kan ta oss bortom det metaforiska och faktiskt göra oss människor på allvar delaktiga i naturens sammanhang. 

 

Att sörja skogen 

Genusvetaren Ina Knobblock skriver i artikeln ”Att skriva från gränslandet: dekoloniala berättelser från Sábme” att urfolks epistem, i betydelsen kunskap och perspektiv, vilar på ”en förståelse av världen som sammanlänkad i en relationell väv. Denna väv innefattar och konstituerar individer, sociala och kulturella sfärer och landet.” Den världsbilden, menar Knobblock med stöd i andra tänkare med urfolksperspektiv, står i konflikt med den som förstår naturen som ”ingenmansland” eller ”råvarukapital” som det står människan (eller åtminstone vissa människor) fritt att utnyttja. Marken blir i ett sådant perspektiv ett objekt snarare än en part i en relation. Som part i en relation hade den skövlade skogen varit möjligare att sörja. Det är för att jag tycker mig ha en relation med den skogsglänta som en gång fanns där invid den lilla skogssjön där jag badar som jag kan sörja förlusten av den. 

 

"Att våldet mot människa och natur beskrivs som en förutsättning för jobben och överlevnaden säger något om ojämlikheten, inte bara i relationen människa–natur utan också i relationer mellan människor."

 

Det går kanske inte att prata om avhumanisering när det handlar om skog och mark, så som det går att göra i relation till de människor som skrivs ut ur mänskligheten och förstås som ”förlorbara”, för att tala med Judith Butler igen. Men nog kan även platser ses som förlorbara, inte sörjbara, inte skyddsvärda. Enbart råvara och i den egenskapen värdefulla, men endast i ekonomiska termer. Det är dumt och kortsiktigt. När jag förstår att den skövlade marken kan fortsätta att släppa ut koldioxid i närmare ett halvsekel efter det att skogen huggits ner förstår jag också hur skogens hotade existens bokstavligen hotar min egen existens. Att skogen dör påskyndar också mänsklighetens död. Vi är sammanlänkade livsformer. Om inte empati och medkännande är möjligt så är kanske självbevarelsedriften det.  

 

Kim Silow Kallenberg är etnolog och verksam som lärare och forskare vid Södertörns högskola strax söder om Stockholm. Kim har tidigare bland annat skrivit om sörjbarhet i relation till missbruk och psykisk ohälsa i boken Sörjbara liv (2021).  


TÄVLING!

TÄVLING! GIVE-AWAY!

 
Prenumerera på Astras nyhetsbrev och vinn ett exemplar av det nya fanzinet Stone Butch Blues!
 
Allt du behöver göra är att klicka dig in på länken: http://eepurl.com/ibP4J9 och fylla i att du vill prenumerera på nyhetsbrevet (gratis förstås!). Vinnare lottas ut om en vecka, den 24 november!
 
Såhär skriver bokförlaget Dockhaveri om fanzinet:
 
"2023 har det queera centralverket Stone Butch Blues av Leslie Feinberg trettioårsjubileum. Det firar Dockhaveri i samarbete med Page28 genom att för första gången ge ut boken på svenska, i översättning av Ylva Emel Karlsson.
 
Dockhaveri har tjuvstartat med att ge ut bokens första kapitel i zineform, med formgivning av Sara Kaaman och Roby Redgrave.
 
Hela den översatta romanen går till tryck under kommande år. Stone Butch Blues följer Jess Goldberg, en ung butch som växer upp i Buffalo i nordöstra USA under 1960- och 1970-talet. Bokens första kapitel (som zinet innehåller) är ett brev skrivet direkt från huvudpersonen."
 

Psst! Det går även att att köpa fanzinet och förköpa romanen för att stödja publiceringen. Köp görs i så fall via Page 28:s sida:

Beställ fanzine – 100 kr

Beställ fanzine & förköp av romanen – 200 kr

Enbart förköp av romanen – 150 kr

 
Lycka till!!!

Astra 3-4/2022 Ekologier

Köp numret (print + PDF) här:

Köp numret digitalt (endast PDF) här:

[English below]

Höstens och vinterns tjocka dubbelnummer av Astra är äntligen här! Temat är Ekologier, och speciellt för detta nummer är att det formgetts och illustrerats av grafisk formgivning och illustration BA-studenter på Konstfacks konstnärliga högskola i Stockholm. Det har varit fantastiskt fint att få arbeta fram det här numret som ett stort kollektiv, och det känns verkligen som om den ekologiska tematiken avspeglats i hur numret kommit till. Genom många röster, samarbeten och samband har numret fått växa fram över tid och bli till den här fantastiska helheten.

Ute i butik i Finland och Sverige i detta nu! Våra åteförsäljare hittar du här, där kan du även beställa hem ett tryckt eller digitalt exemplar online.

 

***

This fall and winter issue of Astra is a thick double issue on the theme Ecologies. And it's finally here! It's special in that it's been designed and illustrated by 2nd year BA Graphic Design and Illustration students at Konstfack University of arts, craft and design in Stockholm. It's been amazing to create this as a big collective of people, and it really feels as if the work process has mirrored the ecological theme. Through many voices, collaborations and connections, this Astra has been allowed to grow and evolve over time, and finally become this wonderful whole.

Out in shops in Finland and Sweden now! You can find our retailers and also buy the issue directly online here.

 

Medverkande/Contributors:

Amanda Jonsson

Amanda Nylund

Anna Dehlvin

Ann Remmets

Arvid Ullberg

Arwen Meereboer

Camille Auer

Elina Berglund

Emma Göransson

Felicia Siriam Larsson

fia linnéa emelie doepel

Flora Liedgren

Hanna Järgenstedt

Johanna Zilliacus

Julia Chew

Kim Silow Kallenberg

Linda Boodh

Louise Buenafe Mistén

Lou Lundkvist

Moa Edvinsson

Natalie Högström

Roula Alnakoud

Saana Kotila

Sophia Ernestål

Vín Dahlborg


Astra på Helsingfors bokmässa 2022

🍁 ASTRA PÅ HELSINGFORS BOKMÄSSA 🍁


Snart är det dags! Den 27-30 oktober går Helsingfors bokmässa av stapeln, och Astra deltar såklart!

Vår första punkt, ”Ekologi + feminism = sant?” utgår ifrån det alldeles färska dubbelnumret på tema Ekologier som kommer lagom till mässan.

Gäster är kritikern Mathilda Larsson och konstnären fia linnéa emelie doepel. Modererar gör Astras Sara Nyman.

Var? Scen Blåbärslandet

När? 28.10 klockan 13.00-13.30

🍁🍁🍁

Vår andra punkt, ”Maskulinitet” utgår ifrån vårens nummer på just tema Maskuliniteter, som såklart kommer finnas till salu till ett riktigt pangpris på mässan.

Gäster är Jonas Rothlaender, Malin Bergström och Oscar Lehtinen. Modererar gör Astras ordförande Tom Kettunen.

Var? Scen Blåbärslandet

När? 29.10 klockan 10.30-11.00

🍁 Det här vill ni inte missa! 🍁

P.S. Som en liten extra lockelse kan vi lägga till att vi kommer sälja det nya numret till *halva priset* på plats!