Hur skall jag längre våga uttala mig för jag kommer oundvikligen att missa så mycket? Jag kommer att utelämna, exkludera, vara perspektivlös, oändligt enögd och dessutom fräckt omedveten om hur jag trampar på andra i min vita cis-kropp.
Fram för allt i Sverige, där feminismer syns och hörs och luktar starkare, börjar det komma fram att hur än feminister vänder sig är deras bak vänd mot någon, ofta en annan feminist. Och det är provocerande, förminskande och frustrerande att ha en mental och samhällelig bak i ansiktet. Redan ur min på så många skalor privilegierade ställning vet jag hur det är att skåda en ful bak rakt i ens väg och hur ilsken jag kan bli av att se min position så förbisedd. Men hur uttala sig om du i din taltur skall rymma allt och inte exkludera någon, aldrig vända en bak mot någon? Min gissning och rädsla är att det slutar i förvirrade piruetter som är föga effektiva i att skapa verklig förändring.
Jag tror att jag beskriver bäst det jag känner till. Jag kan och skall alltid försöka se och lära mig nytt, men faktum kvarstår att det är min position jag bäst kan uttala mig om. Det viktiga är här att flera skall beredas möjligheten att ta sitt utrymme och beskriva sin egna situation och de väggar en stöter på. Mitt ideal är en allt bredare och rikare kör av röster som berättar om och omkonstruerar sin värld.
I denna blogg kommer jag att försöka dra mitt strå till den feministiska stacken och beskriva hur jag upplever de väggar och vägar jag stöter på. Jag skall också försöka skapa en egen förståelig väg i det som i detta nu känns för mig lite som en feministisk snårskog. Inte nödvändigtvis en väg för dig, utan en för mig, som gör att jag kan navigera och se klarare – genom att försöka sätta till ords det som gnager, gör mig ilsken eller förvirrad. För jag vill rymmas in i debatten om jämställdhet och rättvisa, men jag vill inte vara blind inför egna privilegier eller att andra är det. Och fram för allt vill jag att debatten och diskussionen fortgår och florerar, mycket vilt och ömt. Detta blir en ödmjuk röst i mängden.
