1/2018: Åldrande
Astra 1/2018
Tema: Åldrande
Det nyaste numret av Astra har temat Åldrande. I numret tar vi oss an feministiska frågor kring bland annat HIV-aktivism, arbetskritik, mor- och farföräldrar, kollektiv, queert åldrande, hår, tonår, träd och rosor.
I nummer 1/18 av Astra hittar ni också prosa, recensioner och mycket mycket mer.
I år firar Astra sitt 100-års jubileum och ger då ut den feministiska framtidsantologin Denna framtid är vår! på Förlaget M.
Astra mottog år 2017 vänsterkvinnornas Pro Feminismi pris för vårt engagemang i #dammenbrister. År 2016 valdes Astra till årets kvalitetstidskrift av Finlands utbildningsministerium och nominerades till årets nordiska tidskrift. År 2015 valdes vi till Årets kvalitetstidskrift i Finland av Kultur-, opinions- och vetenskapstidskrifternas förbund Kultti rf.
Innehåll
Nina Nyman - HUR ÅLDRAS FEMINISTISKA STRATEGIER?
Alm Nyman - DET KOLLEKTIVA GAMLA
Kajsa Stormen Gustavsson - DET GRÅA HÅRET
Maria Winberg - NÄR ÄR KVINNAN EGENTLIGEN I RÄTT ÅLDER?
Christin Sandberg - DEN ITALIENSKA SUPER-NONNAN BÄR ITALIEN PÅ SINA AXLAR
Lina Bonde - GENOM LAGER AV TID
Ann-Helen Berg - OM HIMLEN ÄNNU VAR BLÅ
Nayab och Rabia Ikram - THE UNTOLD STORY ABOUT OUR PARENTS
Emma och Sara Hovi - I OSS, EN ROS
Hannah Lutz - TILL ASTRA OCH TILL ASTRAS VÄNNER
Mio Lindman - FEMINISMEN OCH ARBETSKRITIKEN
Hanna Ylöstalo - (FLICK)KROPPENS FÖRLUSTER OCH FORMATIONER
Anna Remmets - ”DET GAMLA BARNETS KISTA”
Hannah Lutz - ÅRHUNDRADETS KÄRLEKSSAGA
Martina Moliis-Mellberg - ÄLDRE, MEN MED SAMMA PROBLEM
HELSKÄRMSLÄGE
ASTRA SÖKER NY CHEFREDAKTÖR
Är du intresserad av ett kreativt arbete där du får förverkliga dina ambitioner och visioner samtidigt som du gör Svenskfinland mer feministiskt? Sök jobbet som Astras chefredaktör!
Som chefredaktör arbetar du tillsammans med en redaktion som utgörs av Art Director och administrativt ansvariga. Astras styrelse fungerar som arbetsgivare och ansvarar för ekonomin. Till arbetsbilden hör att:
· Planera och koordinera arbetet med tidskriften. Spåna fram innehåll, kontakta skribenter och hålla kontakt med medarbetare.
· Redigera innehåll och korrekturläsa texter.
· Själv producera innehåll, i mån av vilja och tid.
· Tillsammans med styrelsen delta i planerandet och genomförandet av evenemang, som t.ex. bokmässor och releasefester.
· Upprätthålla och utveckla Astras kontaktnät och olika samarbeten i Finland och Norden.
· Upprätthålla och utveckla Astras närvaro i sociala medier. Uppdatera Wordpress-sidan astra.fi.
· Vara medveten om tidskriftens ekonomiska sida, även om styrelsen och administrativt ansvariga sköter det praktiska arbetet med att söka understöd och betala ut arvoden.
· Kunna arbeta självständigt och sätta gränser, men också vara medveten om att det här är ett arbete som förutsätter flexibilitet gällande t.ex. arbetstider.
Dessutom ska du:
· Ha god svenska.
· Vara feminist och vilja göra feminism tillsammans med andra.
Chefredaktörstjänsten är på deltid och innefattar i nuläget 10 timmar/vecka. Lönen (1275 euro/kvartal) betalas som arvode i samband med varje nummer (4 nr/år).
Anställningen är två-årig och pågår officiellt från 1.1.2019–31.12.2020. Dock ser vi gärna att den som tillträder tjänsten inleder arbetet redan från och med 1.9.2018, för att på ett lägre timantal under hösten arbeta med nummer 4/2018 tillsammans med nuvarande chefredaktör och inleda planeringen för 2019. På så vis hoppas vi göra övergången så smidig som möjligt. Höstens arbete är givetvis också arvoderat.
Ansökan ska lämnas in senast den 3.6 (kl. 23.59) och ska innefatta cv, en fritt formulerad ansökan, samt en A4 där du kort skissar upp idéer och planer för hur Astra skulle se ut och utvecklas med dig vid rodret. Det är också möjligt att söka jobbet tillsammans med en eller flera personer och dela upp arbetstiden sinsemellan.
Ansökan skickas per mejl till [email protected].
Frågor som rör anställningen riktas till [email protected] eller 0405550517 (ordf. Ylva Perera)
Frågor som rör arbetets natur riktas till [email protected] (nuvarande chefredaktör Nina Nyman)
HUR ÅLDRAS FEMINISTISKA STRATEGIER?
Det här är det första numret av Astras hundrade årgång och vi har valt att ge det temat Åldrande. I det här numret kommer vi ändå inte att behandla just Astras åldrande, det får vänta till höstens jubileumsnummer, utan i det här numret tar vi oss an bredare feministiska frågor kring åldrande. Vad som skrämmer oss, vad som ger oss hopp och framförallt hur vi kan dela våra erfarenheter och åldras tillsammans.
Under hösten samlades en stor del av världens kvinnor runt metoo-kampanjen och i Svenskfinland hade vi vår egen version i form av #dammenbrister som Astra fungerade som värd för.
Rörelsen har haft en otrolig genomslagskraft. Främst har genomslaget handlat om att problemet med sexuella trakasserier och sexuellt våld verkligen diskuteras. Det diskuteras även av personer som sitter på makt att göra förändringar, och vi börjar också se tecken på att en del riktiga strukturförändringar är på gång för att minska problemen.
Nästan ett halvt år senare är det dags att fråga hur kampanjen kunde slå igenom så stort. Jag kan helt ärligt säga att jag inte kunde föreställa mig något ens i närheten av det här den där dagen då den första metoo-hashtaggen dök upp i mitt flöde. Kanske berodde mitt tvivel på att jag sett för många bra feministiska kampanjer få allt för lite synlighet, kanske berodde tvivlet på min misstänksamhet mot sociala medier som politiskt verktyg. Men feministisk kamp har allt som oftast förmågan att omvandla cynism till inspiration, och så även denna gång. När jag, tillsammans med väldigt många av er, var med om att skapa dammenbrister blev metoo-rörelsens strukturer tydligare för mig och det var lättare att förstå vad det är som gör att vi är så många som kan samlas kring de här frågorna i den här rörelsen just nu.
#dammenbrister och #metoo återanvänder helt enkelt sjuttiotalets metod om medvetandehöjning och berättandet som strategi, men i en ny digital kontext. Vidare visar den på vikten av en global rörelse som är lokalt förankrad och vikten av att ha en egen röst och makten över sin egen berättelse. Det är strategier feministiska grupper jobbat med länge och som nu kunde koordineras i en fråga där det råder relativt stort konsensus, nämligen att trakasserier är strukturella, att de är kopplade till kön och att de måste stoppas. Metoo visar vikten av att återanvända strategier vi kan och att inte ge upp frågor som vi arbetat länge med, men också hur viktigt det är att anpassa kampen till de nya möjligheter som dyker upp. I det här fallet sociala medier. Men framförallt visar rörelsen hur otroligt starka vi är när vi organiserar oss tillsammans.
Nina Nyman, Astras chefredaktör
Öppet årsmöte den 25.3 kl. 14
Vill du krossa patriarkatet och verka för ett mer feministiskt Svenskfinland? Då är tidskriften Astras styrelse något för dig! Välkommen på vårt årsmöte söndagen den 25.3!
Det är både roligt och givande att påverka feministiskt genom Astra, och vi behöver personer med egenskaper av alla slag. Utgivarföreningens största och viktigaste uppgift är att ge ut tidskriften Astra, men vi ordnar också olika evenemang i form av diskussioner, fester och deltar i mässor. Styrelsen fungerar som arbetsgivare åt tidskriftens redaktionella personal, så styrelsearbetet innefattar också att arbeta med rekrytering, arbetsgivarfrågor och handledning. För att förverkliga detta behövs folk som är kunniga på siffror, formuleringar, ansökningar, marknadsföring, evenemang och allmän kampanda. Passar något av detta in på dig, eller känner du att du vill lära dig mera om det här, hör av dig till oss eller kom med på årsmötet och hör mer – och ställ upp i styrelsen!
Våra årsmötesdokument kommer finnas tillgänliga här före årsmötet. Vi hoppas att alla kan bekanta sig med dem elektroniskt för att spara på jordens resurser.
Om du är intresserad av att ställa upp i styrelsen, men inte har möjlighet att delta i mötet, ber vi dig skicka ett mejl till oss ([email protected])
Årsmötet hålls i Ny Tids utrymmen i Kabelfabriken i Helsingfors. B-trappan, femte våningen. Utrymmet är tillgängligt.
Väl mött ♥ ♥ ♥
Allt vi gör
Under hösten har många tack vare SVT:s miniserie We can´t do it till slut fått upp ögonen för att (unga) kvinnor i ökande grad bränner ut sig.
Vi är många som känner igen oss, många som är utbrända eller som vet att vi ligger i riskzonen. Ändå är det lätt att tro att det är ens eget problem då det drabbar en själv, trots att det borde vara uppenbart för alla feminister att det här är ett strukturellt problem. Vi har ju i årtionden analyserat de förhållande vi lever under. Vi vet ju att vi som kvinnor har det största ansvaret för hemmet, att vi får mindre betalt för samma jobb och att vi har högre krav ställda på oss för samma utbetalning, att vi tar det största ansvaret för det emotionella arbetet, att vi har osäkrare arbetsförhållanden, att vi blir sexualiserade på offentliga platser och privat, att vi tar det störst ansvaret för vården av barn och äldre, vården av varandra när vi inte orkar. Listan kunde göras mycket längre.
Och we are doing it. Det är lätt att se att vi på många sätt är de som bidrar mest till att upprätthålla samhället, att få familjen, vardagen, arbetsplatsen, relationerna att gå runt – men vi har fortfarande otroligt lite makt att förändra strukturerna. Trots att vi med åren fått mera ansvar för att upprätthålla dem.
När välfärden nedmonteras ställer kvinnorna upp. När staten vägrar ta ansvar för de som flyr krig ställer kvinnorna upp. När våra vänner går under av stress ställer kvinnorna upp. När arbetslaget minskar och arbetsuppgifterna ökar ställer kvinnorna upp. När en vante är försvunnen och behöver hittas ställer kvinnorna upp. För detta är fortfarande definitionen på att vara kvinna, oberoende av ditt kön. Att du ställer upp, att du inte låter situationer och personer falla sönder.