Sara Nyman – Intervju med Panda Eriksson om medborgarinitiativet Oikeus Olla – Rätt att vara

Intervju med Panda Eriksson om medborgarinitiativet Oikeus Olla – Rätt att vara


Text Sara Nyman, Astra

Bild av Panda Eriksson. Panda har långt lockigt blont hår, mustasch och skägg, septumpiercing och ett stort örhänge som sticker fram under håret. Hen är klädd i svart långärmad polotröja och svarta långbyxor. Panda sitter på en trappstege i trä och är barfota. På ena foten syns en tatuering i regnbågsfärger.
Panda Eriksson. Fotograf Tinksu Wessman

 

Panda Eriksson är ordförande för föreningen Trans r.f. som står bakom medborgarinitiativet “Oikeus olla”, ”Rätt att vara” på svenska. Initiativet lanserades mitt i påskfirandet och fick snabbt både stor spridning på sociala medier och det antal underskrifter som krävs för behandling i riksdagen. Medborgarinitiativet är ett försök att förändra translagstiftningen så att den inte strider emot mänskliga rättigheter – krav på sterilisering måste slopas och ungdomar ska få bestämma själva över definitionen av sin juridiska könstillhörighet. Diskussionen om Finlands problematiska translag har redan pågått i några år, så varför kom ”Rätt att vara” just nu, i tappningen av ett medborgarinitiativ?

 

Panda Eriksson berättar att hen, precis som många andra bakom initiativet, har en lång bakgrund inom transaktivism. Genom åren har aktivister på olika sätt uppmärksammat problemen med den nuvarande lagstiftningen, men det har visat sig att förändringar sker långsamt. För långsamt. Eriksson upplever det som att det inte finns politisk vilja att genomföra en ordentlig lagförändring. Hen sammanfattar Centerns beslut om att inte godkänna ett lagförslag som innefattar minderåriga som ”sista droppen”. Nu var tiden inne för ett medborgarinitiativ, så att frågan verkligen går framåt också politiskt. Angående tilltron till landets regering, erkänner Eriksson att hen själv var en av dem som gladde sig över kvinnoregeringen, men påpekar att det i en feministisk bemärkelse inte är tillräckligt att kvinnor blir ministrar, många kön blir bortglömda ändå. Segheten i regeringens ambitioner att vilja förändra translagen blir bara ytterligare ett bevis på det.

 

”Medborgarinitiativet är ett försök att förändra translagstiftningen så att den inte strider emot mänskliga rättigheter – krav på sterilisering måste slopas och ungdomar ska få bestämma själva över definitionen av sin juridiska könstillhörighet.”

 

Den som bekantar sig med kampanjen kring ”Rätt att vara” slås av att den är proffsig och genomtänkt både innehållsmässigt och visuellt. Det är enorma arbetsinsatser och kunnande inom olika områden som förenats och förmedlas genom proffsig kommunikation. Och så är det också. Eriksson säger att det är viktigt och vanligt att inom transcommunityn arbeta tillsammans:  ”Vi gör det för oss själva och om oss själva”. Hen påminner om att det är många som ger av sin tid i arbetet för en förändring av translagen, också jurister som har den juridiska kompetens som behövs för att formulera lagförändringsförslaget. Samarbetet inom transcommunityn sammanfattar Eriksson som ”förvånansvärt smärtfritt”, olika åsikter har mest uppstått beträffande strategi och formuleringar. Samtidigt menar Panda att denna samstämmighet till stor del uppstått på grund av att bristerna i den nuvarande translagen är så tydliga. ”Visst kommer det frågor om varför vi inte tar upp icke-binära transpersoner”, säger Eriksson, men tillägger att det inte går att med hjälp av translagen lagstifta om ett tredje juridiskt kön. Det är en annan framtida kamp, men hen betonar vikten av att visa solidaritet med den kamp som förs nu, även om hen själv också drömmer om att i framtiden ha ett icke-binärt pass.

 

”Rätt att vara” går ut med att den nuvarande translagstiftningen strider mot mänskliga rättigheter och hur viktigt det är att framföra behovet av en lagändring som just en fråga om mänskliga rättigheter. Eriksson påminner om att Finlands translag diskuterats under lång tid och att det under de senaste fem åren skett en attitydförändring beträffande den nuvarande lagens krav på sterilisering i en transprocess. ”De flesta tycker att sterilisering mot någons vilja är fel”, konstaterar hen, det är en mänsklig rättighet majoriteten är överens om. Men medborgarinitiativet kräver också att ungdomar själva ska få bestämma över sin könsdefinition vilket inte i samma utsträckning väcker majoritetens sympatier. Det är alltså lättare att vara för mänskliga rättigheter än barns rättigheter. ”Barns rättigheter är mera up for discussion och alla blir uppfostringsexperter”, suckar Eriksson. Hen berättar om att det motstånd lagförändringsförslaget stöter på ofta hänvisar till att värna om barnen, barns väl görs till politiska argument i motståndarnas retorik. Eriksson betonar betydelsen av att barn ska höras från sin egen utvecklingsnivå. Hen säger att folk tenderar bli rädda, att de säger sig ”inte vilja gå med på att barn sätts på operationsborden”. Samtidigt, menar Eriksson, verkar många missa ironin i att Finland opererar intersexbarn medan de är bebisar, innan de får en chans att kunna göra sig hörda. ”Vi gör ju det här för våra kids!”, utbrister hen.

 

”Eriksson påminner om att Finlands translag diskuterats under lång tid och att det under de senaste fem åren skett en attitydförändring beträffande den nuvarande lagens krav på sterilisering i en transprocess.”

 

Ett annat av kraven i ”Rätt att vara” är att den medicinska diagnosen borde skiljas från den juridiska processen. I dagsläget förutsätter en ändring av det juridiska könet en medicinsk diagnos, men detta tillvägagångssätt är problematiskt. Kravet på att en individ medicinskt matchar det kön en hen vill ha juridiskt tvingar in individen i en specifik idé om kön som någonting kopplat till kroppsliga attribut. Eriksson berättar att människor verkar ha svårt att begripa vad det betyder och varför en åtskillnad är viktigt.

 

Medborgarinitiativet har fått en del väntat, men också en del oväntat stöd. ”Rätt att vara” understöds självklart också av Astra. På politiskt håll har både Vänstern och De Gröna gått ut med att de stöder förslaget, från fackligt håll fås understöd från Tehy och nu senast har meteorologen Pekka Pouta gett sitt stöd till kampanjen. Just Pekka Poutas stöd beskriver Eriksson som resultatet av ett plötsligt infall. Hen mejlade och frågade om Pouta ville vara med och berättar skrattande att hen i samma sekund som mailet skickats iväg tänkte ”Vad i helvete gjorde jag just?”. Det var en glad överraskning att Pouta var positiv till medborgarinitiativet. Eriksson påpekar att allt stöd är välkommet och inte kräver en viss partitillhörighet.

 

”Eriksson påpekar att allt stöd är välkommet och inte kräver en viss partitillhörighet.”

 

Eriksson påminner om att det är fint att förslaget har fått stort understöd, men hen tänker inte fira förrän lagförändringen är underskriven. Ännu samlas underskrifter in och i slutet av maj överlämnas medborgarinitiativet till ministeriet. ”Sen börjar den politiska kampen”.

Skribenten är medlem av Astras styrelse 2021.