Vittnesmål nummer 921

Är så glad att vi river den här förödande tystnadskulturen som möjliggjort så många övergrepp.

Några nedtramp i 90 talet och mina ungdomsår:

En vän berättade för mig efter en fest att hon vaknat med andra kläder än hon slocknat i. Hon var kladdig mellan benen och trodde någon/några killar på festen hade våldtagit henne. Hon lever fortfarande med skammen. Alla låtsades som inget hänt. Ingen konfronterade killarna.

En annan vän hånglar med en främmande kille på krogen. Blir våldsamt intryckt i ett bås på toaletten och mister oskulden i en hårdhänt gråzonsvåldtäkt. Hon försökte skratta bort händelsen, men förtvivlan syntes i hennes blick. Vi pratade aldrig mer om det.

En tredje vän har sex med en främmande man mitt i natten på krogens bakgård mot ett träd. Tveksamt om det fanns samtycke. Hon är gängets snygga, tuffa tjej och försöker få det att låta som att det var hon som tog initiativet, men lyckas inte hålla masken riktigt. Vi pratade aldrig om det igen.

Själv bär jag på skammen efter en händelse som jag inte berättat om för någon. Blev våldtagen i sömnen. Samma gamla story som skrivits av 100 andra här. Tonåring. För mycket alkohol. Slocknat på efterfest och vaknar av att en nästan dubbelt så gammal man trycker in sin jävla kuk i mig bakifrån. Jag fattade inte vem det var eller var jag var. Trodde det var min pojkvän, att jag var hemma. Halvsov igenom det hela så jag sa aldrig ifrån. Tvärtom, minns att det var skönt. Sen sov jag vidare. Vaknar nästa morgon bredvid den här för mig okända människan. Fy fan vilken ångest och skam!! Vågade inte konfrontera honom, låtsades som allt är ok. Men berättar för min pojkvän som konfronterade honom. De kände varandra. Pojkvännen väljer att tro på våldtäktsmannen och jag blir anklagad för att ha varit otrogen. Så där går ju inte en våldtäkt till, enligt dem. Jag var ju med på det.

Jag känner ingen som polisanmält. Vi är inte ens med i statistiken av nedlagda case. Alla killarna slapp undan ansvaret för sina handlingar.

Vittnesmål nummer 922

De upplevelser som gjort mig mest illa har utan undantag haft att göra med min egen oförmåga att sätta mina gränser. Att jag låtit andra göra mig illa utan att de nödvändigtvis ens förstod att jag inte ville. Efter upplevelser av mobbning och utfrysning/osynliggörande under mitt första skolår präglades min barndom och ungdom av behov att få bekräftelse, att duga, att få vara med. Jag önskar flickor idag får lära sig mer självrespekt och självkänsla. Här några situationer ur mitt liv:

10-åring och på väg hem från skolan. Jag promenerar ensam ute på en lång sandväg med endast åkrar omkring. En bil stannar och mannen vid ratten frågar på finska vägen till en ort en bit bort. Jag skäms över att inte vara helt säker på vägen dit, men vet ändå någotsånär så jag försöker på knagglig finska förklara och gestikulera. Sen frågar han mig om jag vet vad ett ord betyder. Jag har inte hört det förr och förstår inte riktigt frågan, men han börjar med handen framhäva sin bula i byxan och jag känner mig väldigt olustig och förstår att något är väldigt fel, och med klappande hjärta börjar jag raskt gå bort från bilen vidare längs med den ödsliga vägen. Tack och lov kör han vidare. Tror ordet han frågade om var ”kulli”. Jag skäms. Men skäms ännu mera nästa dag då jag berättar för min kompis som inte kan förstå att jag inte lade registernumret på minne, det måste man ju göra i sådana situationer tycker hon! Så jag berättar sen inte om händelsen till andra, för vad dum jag var som inte agerat rätt…

Som 12-åring började jag få bröst. En dag då jag sträckte på mig med armarna sträckta mot taket hemma vid köksbordet härmade plötsligt min pappa mig, men med överdrivet kvinnliga rörelser, och när han hade kråmat sig med armarna mot taket så gestikulerade han med händerna i luften framflr sig bröst och midja åt sig, som för att visa på att han ser att jag fått bröst. Denna lilla korta handling gjorde mig så paff, får fortfarande inte denna gestikulering att gå ihop med min bild av min snälla omtänksamma pappa. Fick istället en äcklig snuskgubbekänsla..

15-åring och fortfarande usel på finska. Jag har en tvåspråkig hobby där jag är en av de yngsta och minsta. En äldre finsk kille med hög status i gruppen ställer ofta frågor till mig bara för att höra mig svara på finska så han ska kunna göra narr av mig, han skrattar åt mina försök att svara eftersom det aldrig låter rätt, alltid ord eller ändelser som blir fel, och berättar flinande vidare till andra runt omkring vilka klumpiga fraser jag får fram… Jag skäms varje gång men försöker hålla masken och låtsas som om det inte gör något alls, vill ju så gärna duga och få vara med i gruppen, och för att hävda mig börjar jag istället ta till någon slags flirt-attityd, alltid glad med glimt i ögat gentemot mobbaren, för att fiska några kvinnliga/sexuella poäng ens om jag i övrigt ses som dum då jag inte får till finskan. Det går så långt att han börjar flirta tillbaka och vill på en fest ha sex med mig. Han frågar om jag vill. Jag vill absolut inte. Men svarar lite undvikande ”om du vill” på min dåliga finska. Jag har ingen aning om hur jag skulle kunna dra någon gräns gentemot min mobbare då jag inte hittills vågat göra det och själv ”gått med i leken”. Jag har aldrig ens kysst någon tidigare (förutom en pojke på fjärde klass som jag hade kysst på befallning av äldre elever, och trots att jag var kär i honom var jag äcklad av det påtvingade kyssandet..). Han låser in oss på ett rum och tar fram kondom, men vill att jag suger av honom först. Jag har noll koll, fumlar och försöker göra så gott jag kan. Han ger instruktioner, ”ime enemmän”.. Och jag suger. Sen tycker han jag måste vara en rysk hora när jag suger så bra. Och så vill han in i mig. Jag ligger stilla och stel på sängen medan han gör sitt. Och när han är klar försvinner jag ut, ringer hem och väntar på att pappa hämtar mig hem. Gråter tills bilen kommer. Jag nämner inget om vad som hänt. På måndag i skolan är hora-ryktet ett faktum. Jag undrar för mig själv om alla på festen sett in genom fönstret och följt med vad vi gjorde, de var ute på tobak just utanför sovrumsfönstret. Fortfarande idag, nästan 20 år senare, är minnena smärtsamma, och främst av allt det faktum att jag inte vågat stå på mig och dra gränser. Att jag lät honom våldta mig utan att jag ens kan kalla det för våldtäkt eftersom jag gick med på det. Skammen över min dåliga finska bleknade mot den nya skammen jag började bära.

Jag flyttar hemifrån som 15-åring, bort från den lilla staden och mitt hora-rykte där, och kommer till storstaden och möter blottare, män som undrar vad jag kostar titt som tätt då jag går på stan, en skum paketbil som en natt stannar invid mig och öppnar sidodörren och jag får springa allt vad jag orkar för att ingen ska hinna ta fast mig och t.ex en man som klämmer hårt på mitt bröst mitt på ljusan dag i folkvimlet medan jag går över övergångsstället. Jag börjar klä mig i barnsliga färggranna och säckiga kläder som på absolut inget sätt framhäver min kvinnlighet, jag vill ha min kropp för mig själv och vill ta avstånd från den snäva kvinnligheten som försätter mig i trånga roller.

Som 16-åring får jag ett telefonsamtal lite efter midnatt av en bekant man, kanske 22-åring, som verkar må så dåligt att jag associerar till risk för självmord. Han vädjar till mig att få träffas och prata och vi bestämmer att han plockar upp mig med bil. Jag råkar sova hos föräldrarna, men jag smyger ut och han anländer. Med en kompis som chaufför. Jag får dåliga vibbar, men tänker att om jag kan vara den avgörande personen för någon att inte göra självmord må det gå. Jag kommer hem till honom och hans kompis kör vidare. Väl där tar han av sig sina kläder sånär som på sina boxers och ber mig lägga mig på sängen. Han vill ha sex. Jag insisterar på att jag inte vill det och endast kommit för att prata. Jag vill att han kör hem mig tillbaka. Han är lite full och kan inte köra, så jag får lov att sova där. Lägger mig med kläderna på i sängen. Han pratar om sin kuk och hur mycket jag skulle gilla den i mig. Han till och med lägger sig ovanpå mig och trycker sitt stånd mot mig. Han är väldigt muskulös och har en lång och tung arbetarkropp. Jag är liten, kort, späd. Jag säger, ja, varför inte ligga där, men du kommer ändå inte ha sex med mig. Om du gör det så våldtar du mig och det kommer jag i så fall att anmäla, så det gör du inte. Det lönar sig inte. Efter en evighet av tjat från hans sida och tydligt nekande från min kör han till slut tyst hem mig då hans berusning lagt sig. Jag känner triumf över att jag vann denna gång.

Vittnesmål nummer 923

Detta är ett minne som jag har försökt att förtränga i några år nu,men det går inte. Jag var tillsammans med en kille som brukade umgås med en ganska mycket äldre man än vad vi var. Fick ofta kommentarer om hur fina vi var tillsammans och att han nu hade hittat rätt tjej (det var inte första gången vi var tillsammans då)

I början kände jag mig ganska bekväm och så även om jag visste att alkoholen hade sin verkan på mannen. Har blivit slagen och alla möjliga hemska tänkbara saker. Min kille sade inte ifrån. Det gick ungefär en månad så började mannen säga åt mig att gå in på toaletten och ta bilder på mig själv. I bara underkläderna. Det som skulle synnas var brösten och hurudana trosor jag hade på mig. Första gången sade jag ifrån och då sa han att jag skulle komma närmare honom. Han tog tag i min arm och vred den så jävla mycket bakåt att jag trodde han skulle bryta av den. Jag sa aldrig aldrig ifrån igen.

Även om jag var mycket obekväm med att fota mig själv så gjorde jag det ändå. Trodde också det skulle stanna på det stadiet. Där hade jag allt fel. Kan tillägga att killen visste allt jag blev utsatt för. Jag hade somnat i mannens säng. Vaknade plötsligt av att han ligger och tar på mig. Försökte svänga mig och glida bort men det gick inte. Han påstod då att han inte rört mig även om vi visste det båda två.

Då det ännu skulle sluta där. Men det gör det inte heller. Gjorde allt jag blev tillsagd att göra för att inte bli skadad. Fick ändå stryk för det. Skärsår gjorda med kniv.

Nu kanske ni tänker varför jag inte stack? Jo, för att jag hade inte tillgång till varken min mobil eller bilnycklar sålänge vi var där.

Då kom det till det stadiet att han älskade mig. Tänkte då oj herregud var i hela helvete ska detta sluta. Påföljden blev då att när det var dags att åka hem så var det bara pojkvännen som skulle åka. Inte jag. Varpå då killen hade åkt pratade vi en stund och jag tänkte att jag får nog säkert snart åka också, så blev det inte. Han sa åt mig att ta av mig kläderna och lägga mig på sängen. Och jag visste ju bättre än att streta emot när han med sina 120 kilo eller vad han nu vägde kom och lade sig på mig. Och då skulle ha sex med mig. Jag stängde ut allt. Blev helt kall. Vad fan skulle jag göra!? Det fanns inte så många alternativ än att bara ligga där. Jag vet inte hur många gånger det uppretade äckliga sexet med en gubbe som var äldre än min pappa hände. Jag kände mig smutsig.. Hemsk. Berövad. Men killen gjorde inget. Inget med mig. Ingen kram, ingen puss. För han hade lovat att inte röra mig. Jag stod ut med detta helvete i nästan ett halvår. Då fick jag nog. Jag flyttade. De ringde efter mig. Hotade mig att min familj ska få lida för dethär. Som tur hände något aldrig. Förutom det som hände mot mig.

Händelserna har blivit polisanmälda så fort jag slapp bort. Men de kunde inte göra något eftersom jag inte sagt NEJ. Vad gör man? En tjej på 20 år och väger mindre än 60 kilo?

Polisen hade också bilderna jag tagit på mig själv. Men det kunde dom inte fälla honom på heller för att det var jag som tagit dom själv.

Idag är jag en starkare kvinna trots mina upplevelser.

Vittnesmål nummer 924

Den här texten kunde i detalj handla om då jag som 15-årig oskuld blev drogad på en hemmafest och förgripen på. Han blev avbruten av sin flickvän, men jag fick leva med stämpeln som horan som lockat honom till otrohet. Den kunde också handla om våldtäkten något år senare, utförd av min dåvarande pojkvän som hämnd för att jag var på väg att lämna honom för en annan relation. Efteråt satt jag och tröstade honom. Den kunde också handla om killen som i sin ilska började dra mig i handlederna för jag hade ju betett mig så att jag lovat gå hem med honom för att ligga.

Det är skönt att inte behöva skriva ut dem. Ni har läst allt det här, ni vet redan. Och ni tror mig.

Alla kommentarer, händer, knuffar, stryptag, juckanden, byxbulor, sexköpsförslag riktade mot min kropp under åren i en oändlig räcka. Upptagna män som vill det ena, suktar efter det andra. Så den får handla om när en till slut fullkomligt ger upp. När det gör detsamma. När en är 26 år och redan gammal och trött.

Frilansade för en organisation som verkligen borde förknippas med allt annat än det som denna historia handlar om. På den tiden var den en av mina säkraste och ekonomiskt viktigaste uppdragsgivare. Även det här året bjöds det på julmiddag med alla tillbehör. Att alla deltog var alltid väldigt viktigt förmannen, en äldre herre. Den här middagen var årets största högtid för honom.

När maten dukats ut är förmannen redan sluddrig och såsig och talar om sina relationsproblem. Beställer drink på drink. Vi andra runt bordet drar med menande blickar slutsatsen att det är bäst att avsluta kvällen, men hur det nu råkar sig så blir jag sist kvar med honom när jag kommer från toaletten. Han såsar med betalningen och restaurangpersonalen ser förebrående på mig. Plikttroget stannar jag tills han säkert betalat för oss. När han sedan ska resa sig upp hålls han knappt på benen. Än en gång personalens förebrående blickar; tro inte att du får någon hjälp av oss (nähä, det är ju bara ni som serverat honom en flaska vin, en cognac och fem drinkar på raken trots att han är uppenbart berusad). I den pinsamma situationen tänker jag inte så långt som på att ringa efter en taxi utan bara på att få ut oss från restaurangen. Taxistolpen ligger hur som helst bara ett stenkast från restaurangen, han orkar säkert dit bara han får lite frisk luft. Väl ute i kylan och halkan inser jag att jag får leda honom dit. Han väger åtminstone två gånger min vikt och väl klängandes på mig börjar han gå an. ”Du är så fin, du är så snäll. Jag vill bara krama dig lite.” Händer som börjar fumla sig över mina bröst, som försöker ta sig in under jackan. Mera vikt på mig. Dregliga läppar mot min kind.

Det låter säkert cyniskt och inte alls utsatt men min första tanke är att jag har varit med om värre. I den här stunden känner jag mig mest förbannad faktiskt, och trots det lika ställd som alla tidigare gånger. Satans karlar! De är så fulla att de inte kan stå eller gå, vet var deras bankkort är eller var de bor, men tafsa och sliska, det hittar de märkligt nog alltid energi till. Här försöker man visa lite vanlig jävla medmänsklighet och det här är vad man får i tack. Varje. Jävla. Gång. Jag överväger att skuffa omkull honom i närmaste snödriva och lämna honom åt sitt öde. Men så gör ju inte en anständig människa. Så jag håller ut, försöker fösa undan hans händer och läppar så gott jag förmår och lyckas baxa honom fram till taxistolpen. En bil, ingen kö. Naturligtvis hamnar jag förhandla med taxichauffören (en man) som först inte vill ta honom med sig. ”Kan du inte åka med då?” frågar kusken surt. Jag vill bara skrika: se på oss för fan!! Kan du verkligen inte läsa den här situationen? Tror du på fullaste allvar att jag är på väg någonstans med detta fylle-as i ett mörkt baksäte? men får bara fram ett snäsigt ”vi inte ska åt samma håll”. Lyckas äntligen få fyllgubben att haspla ur sig sin adress. Får honom att ta fram plånboken och visa åt chauffören att han har betalningsmedel med sig. Gubben vill fortsätta ”kramas”, men jag får honom skuffad in i baksätet. De åker. Den lättnaden, vet ni.

Det är först på bussen hem som det verkliga obehaget kommer och äckelkänslorna väller över mig. Helvetes jävla helvete! Jag blev faktiskt utsatt för det här igen. Min kropp är inget mer än en snuttetrasa för alla dessa fulla män med relationsproblem. Allting utspelar sig framför mina ögon, på nytt och på nytt, varvat med mycket mycket värre minnen från förr. Minnen som han aldrig behöver konfronteras med eller ta ansvar för att han rört upp. Och så lukten – lukten som klibbat sig fast på insidan av mina näsborrar. Han luktade så illa. Sprit och otvättad gubbe. Får den där känslan att jag bara vill ställa mig i duschen och skrubba mig själv ren tills skinnet svider.

Väl hemma orkar jag inte hålla masken utan berättar för min man rakt upp och ner om kvällen. Det är skönt att bara få haspla det ur mig, jag har ju faktiskt ingen skuld i detta. Min älskade man blir förstås rasande. Det ska anmälas och högre chefer ska kontaktas. Han går på och går på. Det slutar med att jag får trösta honom också – igen – för att världen är en så otäck plats. Följande morgon är han fortfarande på krigsstigen, men jag är inte längre arg. Inte äcklad. Bara trött – till döden trött. Har redan bestämt mig inombords för att fega ur. Det är mitt namn som skulle figurera i en eventuell anmälan till förmannens chef. Och jag har varit där förr. När anklagelserna vänds tillbaka mot en själv. När saker viftas bort. När ens upplevelser ifrågasätts. När en mans närmaste krets börjar höra av sig och ta honom i försvar på mer eller mindre hotfulla sätt. Och nu var ju bara vi två där ute i snön den där kvällen. Vem skulle backa upp en ensam frilansares historia? Den här organisationen är dessutom världsmästare på att mörka dylika anklagelser. Var upplevelsen faktiskt så kränkande att den är värd allt det jag skulle bli tvungen att gå igenom om jag förde saken vidare? Så jag säger till min man: ”Tack älskling för ditt stöd men du får lugna dig, jag klarar av att reda ut den här saken själv”.

Samma dag får jag ett mejl av en ångerfull och bakfull uppdragsgivare som ”inte minns så mycket av gårdagskvällen” men som ändå är ”mycket ledsen om han uppfört sig illa” och ”tackar så mycket för min hjälp, utan mig vet han inte hur han skulle ha tagit sig hem”. Och han menar säkert vartenda ord han skriver. Klart är han ”ledsen” – nu. Det är bara det att det är så förbannat inrotat i hela vår våldtäkts- och fyllekultur att män från vaggan till graven får lära sig att kvinnor sist och slutligen inte har någon integritet när en man vill något, när han behöver något. När alkoholen väl raderat good guy-spärrarna, när man lite skrapar på de där schyssta grabbarnas yta, så kryper förtryckaren fram som en orm som ömsar skinn. Egot. Viljan. Bristen på empati. Jag. Jag först. Jag äger dig.

Jag skickar tillbaka ett passligt syrligt svar där jag påpekar att hans beteende var fullkomligt oacceptabelt men jag godtar hans ursäkt. Inget mer. Blir en del av tystnadskulturen. Det har blivit så förbannat inrotat i mig att göra så. Bara låta det gå. Det är lättast så för mig, tänker jag, och sorterar in ännu ett minne som aldrig kommer att göra livet lättare. Jag borde annorlunda men jag är så trött. Kort därefter avslutar jag samarbetet med organisationen.

Vittnesmål nummer 925

När jag var 15 år och blev bjuden på en efterfest och blev lovad att inte behöva göra något sexuellt. Väl på efterfesten blev jag fastspänd i en soffa och en kille lade sig ovanpå mig och tvångs-hånglade med mig.

När jag var 15 år och blev mot min vilja dragen ner i en säng av två killar. Varje gång jag försökte sätta mig upp blev jag dragen närmare killarna som tafsade på mig och försökte kyssa mig. Försökte gång på gång sätta mig upp tills jag gav upp efter flertal försök. Försökte slita mig loss men de var starkare än mig, försökte säga åt dem att sluta men de lyssnade inte. Hann bli panikslagen föränn en kille öppnade dörren till rummet och sade åt sina kompisar att släppa mig.

När jag var 16 år och var på en hemmafest där jag blev och sova eftersom jag inte fick nån skjuts hem. Gick och sova ensam i ett sovrum, vaknade med en äldre killes fingrar i mig. När att jag vaknat och han blivit upptäckt stal han mina trosor och försvann från rummet. Talade aldrig med honom igen.

Vittnesmål nummer 926

Jag var åtta år. Jag var hos en släkting. En av deras söner (vuxen man) kom plötsligt och lyfte upp mig på sin rygg under förevändning att han bär upp mig till övre våningen. Hela vägen upp rörde han hårdhänt vid mina könsorgan. Jag skrek att han skulle sluta, han bara skrattade. Jag hör ännu skrattet.

Jag var lite över 20 år. Bodde för en tid utomlands och åkte buss. En äldre man som råkade sitta bredvid mig lade handen på mitt ena lår och sökte sig uppåt. Jag slog bort hans hand och bytte plats.

Jag var nyutexaminerad. Jag fick konstiga telefonsamtal som handlade om sex och som jag senare fick veta att även många andra unga kvinnor fått.

Vittnesmål nummer 927

Jag har jobbat med serviceyrken sen jag var 15 år, både som servitör och bartender. Jag har ingen uppfattning om hur otaligt många gånger jag utsatts för kränkande kommentarer eller oönskad beröring i mitt servicejobb. Nu jobbar jag som jurist, har i mitt nuvarande yrke inte behövt utstå sexistiska kommentarer (vad jag vet), men dock många kommentarer angående hur ingen kan ha respekt för unga kvinnliga jurister, för alla vet att unga kvinnor inte tänker på annat än att vara hemma med barn, de kan inte utföra juristjobb väl, det behövs män till det. För att inte tala om opassande kommentarerna under graviditeterna.

Ett minne som etsat sig fast är dock från studietiden på en studentförenings årsfest. Huvudtalaren på årsfesten, vit manlig professor i 50-årsåldern bjuder upp mig för att dansa. Jag tycker om att dansa och dansar med allt och alla när tillfälle ges. Jag tackade ja, men sa att jag måste gå ut och svalka av mig lite först, var nästan genomsvettig av allt dansande från tidigare. Han sa att det inte behövdes, han tyckte om heta kvinnor, varpå jag sa att jag inte kan dansa om jag är så här varm, varpå han drar sitt pekfinger över min svettiga panna, stoppar det i sin mun och säger: Jag tycker du smakar alldeles underbart. Jag artighetsskrattade, ökade på stegen, tog kappan från garderoben och for hem.

Vittnesmål nummer 928

Jag var 21, det var sommar och jag skulle flytta till en annan ort för att börja studera. Det hade ett år tidigare tagit slut med min pojkvän jag sällskapat med i 5 år. Jag skulle på min kusins bröllop och minns hur jag tänkte. Vad kul, kanske jag träffar nån trevlig snygging där.

Ceremonin var hållen och festen hade börjat. Talena var över och middagen redan långt hunnen. Jag steg upp för att gå någonstans, kanske på toaletten eller vad det nu kunde ha varit. Emot kommer brodern till kusinen som gifter sig, och min kusin alltså. Han är då 35 år gammal. Han säger “[mitt namn] du är så fin”. Jag blir helt överrumplad, lite äcklad men samtidigt lite smickrad. Men sen går han bara på mig och börjar kyssa mig. Jag blir helt paralyserad och helt fullständigt fylld av skam. Jag minns att jag hade en helt vrickad tanke om att jag ville ju träffa nån så nu måste jag vilja detta fast jag ju inte vill, som att jag ju bett om detta eftersom jag hade tänkt att jag gärna kunde träffa någon på den här festen.

Jag försöker försiktigt dra mig undan och sätter mig på ryggstödet av en bänk. Kusinen sätter sig bredvid mig och ältar hur fin jag är eller nåt sånt. Jag känner mig helt konstig och går tillbaka till middagsbordet och styr stegen mot alkoholserveringen. Häller i mig vodka för att bedöva ångesten. Kusinen dyker upp igen och håller om mig, jag förstår ingenting och försöker låtsas som att det bara är broderlig kusinvärme. Men sen vid något tillfälle drar han iväg med mig ut i skogen tar av mig mina byxor och slickar mig. Jag är helt förlamad av skam och försöker låtsas som att det inte händer. Kusinen mumlar om att det inte finns några kondomer. Tur det, tänker jag.

Jag reser mig och går på toa, och tänker, tur att inget annat hände i alla fall. Jag dricker mer, vill bedöva ångesten. Kusinen hänger efter mig och jag försöker försiktigt dra mig undan eller låtsas om att vi super tillsammans som två kusiner. Jag vill varken ställa till med en scen eller ha kusinen nära. Jag skäms. Jag litar inte på att någon skulle vara på min sida om jag vände mig till någon om situationen. Jag litar inte ens på min egen syster.

Senare när det är dags att sova vet jag inte var jag ska sova och kusinen raglar med mig till ett av ställena som är reserverade för bröllopsgästerna. Jag tänker bara tur att det inte finns kondomer för då kommer det inte att hända nåt mer.

Men där har jag fel och genast då vi kommer in genom dörren där det finns plats att sova börjar kusinen kyssa mig igen. Jag känner att jag inte har något val än att spela med. Men ärligt sagt vet jag inte varför exakt. Är det därför att det på något sätt var uppenbart att han bara gick över mina gränser utan någon som helst hänsyn, och att jag utgick ifrån att jag nu inte hade något val än att vara hans hora. Tur att det inte fanns kondomer tänker jag. Men det gjorde ingen skillnad. Knullade mig gjorde han ändå, trots att jag sa nej, nej och nej. Han slutade dock efter ett tag när jag sade nej ännu fler gånger.

På morgonen när jag vaknade hällde jag i mig mer vodka för att bedöva ångesten.

I nästan 10 år efter den här händelsen har jag känt mig smutsig och ganska oförmögen att söka mig till manligt sällskap som är bra för mig. Och då jag väl träffat någon som är hänsynsfull, omtänksam, lyhörd och respektfull mot mig har jag inte klarat av det.

Jag hade också en svår barndom utan kärlek men med mycket vanvård, så jag hade redan svårt att välja vägar och strategier i livet som var bra för mig. Istället för att reagera med ett “vad fan sysslar du med!!????” i situationer som den där med min kusin kände jag mig tvungen att spela med då någon överskrider mina gränser. Blir paralyserad eller drar mig bara försiktigt undan, och hoppas på att situationen ska vara över med minsta möjliga skada skedd.

Men efter den här händelsen efter övergreppet av min kusin började jag dricka, knulla runt, skära mig själv ibland och förlorade sömnen. Jag var en vandrande zombie i flera år, och mest av allt, jag kände mig så äcklig så himla länge. Så det var något avgörande i just det övergreppet.

Jag undrar hur mycket pengar på terapi kvinnor fått lägga ut på att bearbeta sina upplevelser av sexuella övergrepp och andra övergrepp när de försöker reparera sina brustna själar och kuvade självkänsla?

Vittnesmål nummer 929

Jag var 13 år och gick på sjuan. Min bästa kompis hade skaffat pojkvän. Denna pojkvän var min vän, vi gick på samma klass och umgicks dagligen. Han saknade dock känsla för när han gick för långt och när det var läge för honom att sluta. Han fällde väldigt ofta kränkande kommentarer om mig och berättade pinsamma historier om mig för andra (han gjorde sig till på min bekostnad kändes det som).

En helg var vi (jag, min bästis och hennes pojkvän) i en mindre finlandssvensk stad under en pågående stadsfestival där bästisens pojkvän mötte upp med sitt killgäng (jag kände inte dem). Bästisens pojkvän ville presentera mig för dem och det gjorde han: ”De här e [mitt namn] å hon e oskuld. Ja vet att hon vill ha de men hon vågar bara int. He e bara att ta för er, så hon får e överstökat nån jävla gång!”

Jag blev stum. Jag kände mig så oerhört förnedrad och kränkt. Där står han och bjuder ut mig till sina kompisar och gör min oskuld till nåt man bara ”kan komma och ta”.  Hans kompisar skrattade. Han skrattade. Min bästis skrattade. Jag kokade inombords, men visste inte vad jag skulle säga. Mest sårad var jag över att min bästis inte sa nåt. Jag sa till slut nåt i stil med ”den dan jag vill bli av med min oskuld så blir jag det och tills dess håller du käften”.

Än idag skäms jag över att tänka tillbaka på hur jag kände mig där och då.

Vittnesmål nummer 930

Blir fruktansvärt inspirerad och stolt över alla kvinnor som vågar berätta sina egna berättelser, samtidigt som mitt hjärta brister för var och en av dessa texter. Jag är glad att vi äntligen börjat ta itu med saken på allvar för det är ju för jävligt hur många vi är som varit med om liknande händelser.

Har som tyvärr många av oss varit med om mycket tafsande, rop på gatorna, dåliga skämt, gnällande om sex och alla dessa oönskade dickpicks.

Det som dock mest ärrat mig hände förra sommaren. Jag var på firmafest och hade under de föregående 3 dagarna jobbat +40h och var VÄLDIGT trött. Skulle bara ta mig till festen en snabbis och ta en eller två öl och hälsa på det sköna gänget. En dricka blev några fler och snart tar vi oss ut i natten.

Fast minnena är få från den natten kommer jag ihåg att jag inte druckit så mycket, så mitt tillstånd berodde på utmattningen från helgens jobb eller att nån helt enkelt mixat nåt i min dricka. Hängde under kvällen rätt så mycket med ”den snälla killen” på jobbet och var så glad att jag fått en fin kompis som han.

Snart finner jag mig själv på en efterfest hos en kollega, jag är så trött så jag går genast och lägger mig i soffan och somnar med detsamma. Känner senare att nån kommer och lägger sig bakom mig men funderar inte mer på saken. Vaknar sen till av att ”den snälla killen” ligger och tar på mina bröst innanför min skjorta. Trycker bort hans händer x-antal gånger men han bara fortsätter och jag somnar snart igen. Han tog det här tydligen som ett jakande svar för snart vaknar jag igen till att hans fingrar är inne i mej. Jag trycker bort dem säkert 10 gånger och mumlar flera gånger nej men är så trött att jag inte kan flytta på mej. Han fortsätter ändå och snart känner jag att nåt ännu större än hans fingrar är inne i mig. Jag försöker fortfarande trycka bort honom, men han är starkare och nyktrare. Till slut klarar jag inte av det mer utan somnar med sista tanken att ”det tar nog slut snart”.

Åkte hem tidigt nästa morgon före alla vaknade med en fruktansvärd skamkänsla. Fick senare veta att han frågat min kollega varför jag åkt hem så tidigt och ”ifall jag inte var så van med sånt där?”. Undrar ännu idag vad fan han menar att jag sku vara van med!?