1/2015: Fred
Astra 1/2015
Tema: Fred
När vi bad om texter till ett temanummer om fred trodde jag frågan ”vad säger feminister om fred?” skulle besvaras med endast ett ”ja tack”, men jag hade fel.
Att tala om fred provocerar. Som så ofta kan konflikten beskrivas som realistiska krav vs. strukturkritik. Och låt mig vara tydlig, dessa två går alltid hand i hand i feministiskt arbete. Vi behöver inte välja, men oberoende vad vi gör måste vi tänka stort för det är ingen annan som gör det för oss. Men vad är en feministisk fred och hur uppnår vi den? Vilka typer av konfliktslösning kan feminister erbjuda.
INNEHÅLL:
Nina Nyman – DEN NAIVA FREDEN
Nina Grönlund – TYST, TÖNTIGA BILDER TALAR
Birgitta Boucht – ÅTERBRUK, GÅNG PÅ GÅNG
Olivia Maury – FRED-FRIHET-FEMINISM
Mia Haglund – DET EUROPEISKA FREDSPROJEKTET
Miia Vistilä – ATT VARA KVINNA PÅ INTERNET
Johanna Bruun/Ida Enegren – ”VI LEVDE PÅ HOPPET OCH HÅRD DICIPLIN”
Gordana Malesevic – NOBELS FREDSPRIS & BERTHA VON SUTTNER
Sarah Bracke – RAMAR AV KRIG: QUEERFEMINISM BORTOM VITA OCH ”CIVILISERANDE” BEKVÄMLIGHETER
Christin Sandberg – GUATEMALANSKA MOTSTÅNDSKVINNOR
Ylva Vikström – SKAPANDE SOM KRIGETS MOTSATS
Ida Taavitsainen – DEN EVIGA AKTIVISTEN – INTERVJU MED PETER KENNARD
Frida Öst – FRED TILL VARJE PRIS
Anna Abrahamsson – OPERATION JÄMSTÄLLDHET
Julia Wickholm – FREDENS BEVARARE
Silja Borgarsdóttir Sandelin – DEN FINSKA MILITÄRTJÄNSTGÖRINGEN
Anna Nygren – VANSINNET
Hannah Lutz – KVINNOR I PROCESSER AV FRED
FEMSKA SIDOR
Martina Moliis-Mellberg – UTAN KONFLIKT SLOCKNAR TV-RUTAN
Läs det här numret digitalt
Svaghetsföraktet
Pengar betyder för mig, som för många andra, rädsla.
Det är dels en förhållandevis ologisk rädsla om att inte lyckas betala min hyra eller att inte ha pengar till mat. Dels är det en rädsla förknippad med den skam som pengar, eller brist på pengar, kan orsaka. Rädslan känns för mig väldigt personlig och förknippad med minnen, trots det vet jag att den delas av många. En orsak är att pengar alltid ses som personliga, även kollektiva pengar som skatter räknas i hur mycket enskilda individer får. Och att inte klara sin personliga ekonomi är otroligt skamfyllt och uppfattas lätt som en personlig svaghet både av en själv och via de signaler samhället ger.
Vi lever i en tid som andas ett farligt svaghetsförakt och det speglas i hur pengar hanteras. Allt och alla ska klara sig själva och existensberättigande kan förminskas till en formel av inkomster jämfört med utgifter. Det här gäller allt från tiggares situationer runt om i Europa till den finlandssvenska kulturens framtid. Kan du inte visa ditt värde i pengar har du inget. Rädsla och förakt hör ihop, och det är ingen trevlig kombination.
Missförstå mig inte – pengar är viktiga. En stor del av feminismens tidiga historia handlade om just kvinnors rätt till dem genom lönearbete, arvs- och äganderätt. Viktiga rättigheter och avgörande segrar för oss som idag kan leva med dem som självklarheter.
Men här får jag lust att inflika fina feministiska klichéer om att vi inte vill ha en jämlik del av en rutten paj och att husbondens hus inte kan förstöras med hans verktyg. Med andra ord: pengar räcker inte för att krossa patriarkatet, för det krävs något mer.
Ett verktyg i kampen mot patriarkatet är att vägra svaghetsföraktet som patriarkala strukturer bygger på. Vi kan låta bli föraktet och konstatera att alla har rätt att vara svaga och få hjälp. Eller så kan vi vägra idén om svaghet ”inga svaga grupper, bara svaga strukturer”. Som feminister har vi ofta lätt att undvika att förakta dem av oss som inte kan betala sin hyra, svårare är det att låta bli att förakta dem som med sin rädsla, sin svaghet och sin politik skapar mera svaghetsförakt.
Nina Nyman