Vittnesmål nummer 621

I ett tidigare förhållande. Han klagar på att jag kommer försenat, så snart jag är mer än fem minuter försenad. Han säger att jag inte är att lita på. Att jag är mer än efterbliven som inte kan hålla redan på saker eller tider. Att jag är för androgyn när jag klär mig i jeans och tröja och att jag är för sexig när jag klär mig i klänning. Han säger att alla hans kompisar vet att jag är en sådan som skulle ”fara med vem som helst”. Han säger att alla kan se att jag är lesbisk.

Han säger ”vad studerar du? Genusstudier är ju inte ett riktigt ämne”. Det övergår under årets gång till smutskastning över allt som har en anknytning till feminism, genus, homosexualitet, mig och mina vänner.

Han säger ”bisexuell? Då är det ju dubbelt så stor chans att du är otrogen”. Han säger ”du är ju en sådan som slickar fitta“. Han säger ”du och dina kompisar hatar män”. Han ger sig inte. Han är säker på sin sak. Efter ett par månader tror jag nästan själv att jag har varit otrogen.

Jag slutar umgås med mina kompisar så som jag har gjort tidigare. Jag gömmer mina böcker innan han kommer till oss.

Han skickar meddelande till mina föräldrar och ursäktar sig, eftersom han trodde att det skulle vara för evigt mellan oss ”men er dotter är ju en sådan som man inte kan lita på”.

Jag gör slut. Gråter och svär. Tar honom tillbaka. Gör slut igen efter att han bevisat att han endast kan tala nedsättande om lesbiska personer och framför allt mina vänner. Han säger att han kanske har smittat mig med en könssjukdom eftersom han varit otrogen flera gånger. Vi bryter kontakten.

Senare, när vi inte längre är tillsammans. Jag kysser en kvinna som vi båda är lite bekanta med. Han får reda på det och anklagar mig för att ha varit otrogen igen. Han anklagar den andra kvinnan för att vara värdelös som har kysst mig. Vi blockerar honom överallt. Han är fortfarande säker på att han har rätt.

Vittnesmål nummer 622

En man har trakasserat mig under flera år med förslag och inviter på arbetet förra årtiondet. Ibland var inviterna liksom inlindade i silkespapper och fina omslag, men oftast rakt på sak. Han tafsade på mig och kommenterade mitt utseende – ofta även i andra människornas närvaro – från topp till tå, vilket var pinsamt och mången gång rent förnedrande. Eftersom jag först försökte vara artig mot honom men sedan allt mer bestämt avvisade honom, blev jag bestraffad på ett mycket hänsynslöst sätt.

Mannen har arbetat flera decennier i ett offentligt, kommunalt uppdrag. Han har gott anseende och har trots åtskilliga kvinnors klagomål behållit sin ”oklanderliga” fasad utåt genom lögner och smarta bortförklaringar. Det känns jätteorättvist.

Vittnesmål nummer 623

Jag var 18 år. Vi var och festa med mina vänner. Vi var jättefulla. Vi hade jättekul. Det blev sent och jag sms:ade mina föräldrar att jag stannar natten hos min kompis. Vi var flera som sov över.

Jag var superfull och kände att jag måste ligga ner. Jag gick och lade mig på soffan och min kompis kom och lade sig bredvid mig. Jag minns hur han började tafsa, och hur han flåsade i örat. Jag sa nej om och om igen. Jag vill inte.

Det nästa jag minns är att han flåsar över mig och har ett strypgrepp om mig. Det gör ont. Jag sluter mina ögon och tänker “hoppas det är över snart.” Jag vaknar nästa morgon. Han försöker få kontakt i flera månader. Han säger att han är kär. Han verkar inte förstå. Jag ignorerar att han finns. Jag ignorerar att det hände. För om jag tänker på det, tänker jag att det är mitt fel. Jag var full.

Jag kan inte säga hans namn, Jag kan inte tänka på hans ansikte. Jag kan inte tänka på hur hans röst låter.

Jag är förbannad.

Vittnesmål nummer 624

Hela högstadiet kände jag obehag inför en ung manlig lärares lektioner. I klassrummet fanns bilder av Jessica Alba som poserade i bikini och lektionerna präglades ofta av skämt med sexuella undertoner. Fackförbund, ja det uttalas ju precis som fuckförbund, höhö, och så vidare. Ibland användes kvinnliga elever i opassande exempel, som gången då vi skulle föreställa oss att en klasskompis och läraren sov i samma säng. Det handlade alltså inte om handgripliga trakasserier utan om ett ständigt gränsöverskridande av en person som var vuxen och som borde vetat bättre och det gav mig ångest.

Efter att jag gått ut högstadiet tog min kompis, som han fortfarande undervisade, upp hans beteende med rektorn. Skolan hanterade situationen katastrofalt dåligt. Min vän var till exempel tvungen att utan förvarning eller vuxet stöd diskutera hans uppförande tillsammans med honom och rektorn. Läraren vägrade att inse se det problematiska i sitt beteende och framställde sig själv som ett offer. Både läraren och andra elever skuldsatte min vän som lämnades vind för våg av skolan.

Vi diskuterade händelsen i samband med #metoo och först då insåg hon att det inte var hon som gjorde fel den gången. Men i över tio års tid har hon alltså känt skuld över att hon försökte ta upp problem med en lärare vars blotta närvaro gjorde mig obekväm och ångestfylld.

Vittnesmål nummer 625

Jag var 18 år och hade nyss blivit bjuden ut av en 23-årig kille jag just lärt känna. Han tränade i samma grupp som jag och han lovade att ett par andra från gruppen också skulle komma.

Jag var överlycklig eftersom dessa killar höde till de ”coola” killarna. När jag hoppade av bussen stod han där och väntade, ensam. Han berättade hur de andra killarna inte orkade komma med. Jag tänkte väl ”sak samma” och så gick vi på tumanhand till baren.

För att stämningen inte skulle vara så stel, drack jag, jag drack mycket. Jag minns hur vi hånglade på dansgolvet, jag minns hur jag bara ville dansa men hur det känndes som att det var såå viktigt för honom att få tränga sin tunga in i min mun, så att jag bara gav upp.

När baren stängde skulle vi gå åt skilda vägar, men då berättade han att han inte kunde gå hem, det var så lång väg och hans föräldrar var hemma. Jag var aspackad och tänkte inte desto mer på saken, jag bjöd honom hem till mig. När vi kom hem tog jag av allt förutom underkläder och kröp ner i min säng, jag var väldigt nära att slockna då han la sig på mig i bara boxers. Han började hångla med mig, försökte lite skratta bort det, ville ju inte såra hans känslor. Plötsligt började han med väldigt hårda tag tränga ner sin hand i mina trosor, jag sa nej många gånger, tog bort hans hand, han skrattade, tyckte det var roligt. Han försökte öppna min bh, jag stred emot. Det tog en lång stund för honom att sluta, han slocknade till sist och då somnade jag också. På morgonen hade jag jobb, när min väckarklocka ringde började han ta på mig igen, jag hoppade snabbt upp ur sängen och gjorde mig klar och stack. Jag såg till att inte komma hem förrän han lämnat min lägenhet.

Det värsta är nog att jag aldrig tog upp det här, vi förblev ”vänner”, vi är fortfarande ”vänner” och han har aldrig behövat stå för något han gjorde. Det har nu gått två år och än idag tycker han det är passande att krama om mig under träningspass och prata om ”de gamla god tiderna” vi har haft. Hans ansikte gör mig så arg, men ändå säger jag ingenting.

Vittnesmål nummer 626

Alla gånger någon visslat, kommenterat mitt utseende, tafsat/klappat på rumpan/stuckit in sina händer i ens jeans på baren eller när killarna på högstadiet tyckte de va kul att knäppa upp tjejers bh:ar i ryggen. Alla gånger min (dåvarande) sexberoende kille gnällde efter sex och hade sex med mej mot min vilja. Vissa saker är jag inte stark nog att berätta men tänkte fokusera på arbetsrelaterade saker. Mitt första riktiga fasta jobb: största delen av personalen bestod av män, betydligt äldre än mig. Nästan alla på arbetsplatsen hade väldigt snuskig humor, sådär så de går för långt. Kommentarer om ens utseende, och i stil med : ”smätta fram tissarna på disken” eller ”här är ju sexiga strippan jag beställde” när jag dammade av hyllor. Några år senare jobbar jag inom vården, kvinnodominant yrke å mindre sexuella trakaserier. Jovisst, men destomer tafsande och kommentarer av patienter. Nu syftar jag på patienter som är fullt friska (ingen sjukdom, minnessjukdom, medicin etc. som påverkar dem. Inte intagna för sjukdom) och ändå tar för sig, tar fram snoppen i tid och otid, tafsar på allt de får tag på och talar att jag är deras ”hora”, ”strippa” eller att de har betalt för en och därmed har rätt till ett avsug etc.

Vittnesmål nummer 627

Har funderat av och an om jag ska dela med mig av min historia, inte är den så grov som vissa andras här men händelsen har lämnat spår i mig och förstört en vänskap.

Jag var väl i ca 16-17 års åldern, vi var en grupp som hängde ihop och hade hängt ihop sedan början på högstadiet.

Det va jag min bästa tjej kompis och 3 killar, två var äldre än oss och den ena i samma ålder.

Vi brukade vara ute och åka bil då en av dom äldre killarna hade körkort.

Jag var ju väldigt förälskad i just han som körde så det var så kul att få vara med och vi hade alltid roligt.

Men innan allt hände måste jag tillägga att en av killarna var väldigt intresserad av att veta min bh-storlek, han frågade flera gånger via messenger och varje gång så sa jag att det tänkte jag inte berätta för jag kände att det inte var något han hade med att göra.

Nå just denna kväll var vi på en skola i närheten där jag och min kompis bodde.

Vi hade varit där en stund och allt var nog bra vi hade skojat som vanligt, vi satt i gungorna och gungade då han ställde mig en fråga tyvärr så minns ja inte riktigt vad han sa men det var något som gjorde mig obekväm så jag hoppade ur gungan och gick iväg mot en buske där jag ställde mig.

Då kom han också dit och knuffade mig så jag föll in i busken.

Jag skrattade väl lite obekvämt och bad honom hjälpa mig upp men istället för att hjälpa mig hoppade han in i busken och la sig bredvid mig.

Vid det här laget hade dom tre andra försvunnit någonstans bakom skolan så det va bara han och jag där just då.

Jag skrattade ännu mer nervöst och ropade efter hjälp, inte i panik utan sådär på halvskämt för jag ville inte att det skulle bli dåligt stämning(? Jag vet inte, tyckte det hela var lite pinsamt)

Han tyckte att vi skulle ha sex och började nafsa mig i örat, jag sa ifrån flera gånger och nu minns jag inte exakt hur jag kom därifrån men har ett minne av att en av dom andra killarna kom och hjälpte mig upp.

Hade sånt obehag av personen i fråga efter det.

Tyvärr så några år senare gjorde vi en resa för art hälsa på min tjejkompis då hon flyttat. Då hade vi bokat 2 rum på ett gästhem.

I ett rum fanns det 3 sängar och i det andra fanns det två.

Pga att den ena killen var i ett förhållande med min s.k vän och hon trodde att vi skulle ha sex, alltså att han skulle vara otrogen så fick vi verkligen inte bo i samma rum.

Då ville jag bo med killen jag varit förälskad i länge nu men nej, trots alla försök så hamna jag att bo i rummet med två sängar och han som hade velat ha sex med mig i busken.

Inget hände men obehaget varje kväll då man skulle gå och lägga sig var enormt.

Tror inte jag berättat historien till någon i gänget som var med, berättade åt en annan vän som också var med oss ofta och hon tyckte historien var väldigt obehaglig och kunde inte tro att han skulle göra nåt sånt.

Blev efter det lite rädd för sex och män, det tog mig många år innan jag hade sex för första gången pga obehaget som lämnat hos mig sedan dess…

Han bad aldrig om ursäkt eller förklarade sitt beteende den kvällen, har inte sett honom sen resan och känner att jag inte har så mycket att säga till honom så jag tror inte att vi kommer att träffas igen.

Synd för vi var väldigt bra vänner.

Vittnesmål nummer 628

Här är en av mina mest traumatiska händelser. Minnena är till en del suddiga.

Allt började som en vanlig födelsedagsfest hos en av mina bästa vänner. Jag var mellan 16-17 år gammal vid denna tidpunkt. Vid denna tidpunkt led jag av depression, daglig ångest, oro, panikångest och utvecklade även ätstörning och självskadebeteende. Festen hos min bästa vän var en rätt vanlig födelsedagsfest för 16-18 åringar som utspelade sig någonstans i Svenskfinland. De som ville fick dricka alkohol på festen.

Jag som så många andra i min ålder drack alkohol, tyvärr. Vid denna tidpunkt hade jag börjat använda alkohol som en flykt från verkligheten. Jag drack alkohol för att kunna slappna av och dämpa min ångest. Festen började, jag började dricka. Vi började även dansa, prata och hade roligt. Jag tyckte det var så himla skönt att äntligen få ett avbrott från mina psykiska problem som var min vardag. Min ångest sjönk och jag hade roligt tillsammans med många fina vänner. Men det tog inte många timmar innan hela kvällen blev förstörd.

Denna kväll nådde jag en gräns rent psykiskt. Jag föll ihop. All den smärta, ångest, alla mörka tankar jag bar på kunde jag inte längre hålla inom mig. Mina tårar rann och jag skrek. Jag skrek och grät av hela mitt hjärta av hela min söndriga själ att “jag vill dö”. Jag ville slippa all den smärta och ångest jag bar på. Jag ville ha ett slut på allt. Detta var ett rop på hjälp. “Snälla någon, se mig, hör mig, hjälp mig” !

Det jag minns är att jag låg på en veranda utomhus. Det började mörkna och det kändes som att jag låg där i flera flera timmar och bara grät och skrek. Av alla som var med på festen, alla vänner, alla klasskamrater, ingrep endast två till tre personer. Resten stod och tittade, stirrade och lyssnade till mig som grät och skrek.

Det var mina allra närmaste vänner som satt hos mig, som hjälpte mig och som verkligen såg mig. De torkade mina tårar och hjälpte mig senare in i huset till ett avlägset rum. Där låg jag och i något skede hade de ringt efter min dåvarande pojkvän. Min dåvarande kille kom och la sig bredvid mig och hörde hur jag bönade om att få dö. Han höll om mig och tröstade mig.

Efter att jag på något sätt började lugna ner mig och slutade skrika blev jag helt tom och gick i chock. Jag har inget minne över hur jag tog mig upp från golvet och ut ur rummet och ut ur huset. Men till slut åkte vi från festen hem till dåvarande killen. I något skede anlände vi hemma hos honom och jag var fortfarande i chock.

Det jag minns och kommer ihåg är att allt jag ville var att somna in och glömma denna kväll. Jag lade mig ner i sängen i hopp om att få sova, men i något skede började min kille kyssa mig, smeka mig och vi hade slutligen sex. Jag var fortfarande mycket berusad, totalt nedbruten och chockad. Hela min kropp skrek av rädsla av hopplöshet att jag inte ville ha sex. Hela min kropp skrek av panik över att bli smekt och använd. Ville skrika men kunde inte. Jag var i chock.

Det jag minns är hur jag bara låg där och blev använd. Jag grät under hela sexakten i det mörka rummet. Jag kan fortfarande inte förstå hur kan man vilja ha sex samma kväll ens flickvän har skrikit och bönat om i flera timmar om att få dö och sluta leva?

Ärligt vet jag inte vad jag skall kalla detta. För nej jag blev inte dragen i håret till sängen. Nej han tog inte i mig hårt, han slog mig inte. Jag sade inte verbalt nej. Jag vara ju också mycket berusad. Han som gjorde detta var inte en främling utan någon som jag då litade på, någon som skulle skydda mig och älskade mig. Jag upplevde mig extremt sexuellt utnyttjad av någon jag då älskade.

Oberoende vad man kallar detta, sexuellt utnyttjande, sexuellt våld eller ett övergrepp så är det något som trots all satt djupa spår i mig. Som är mycket svårt för mig att förstå, att tänka på och att vilja minnas. Jag har än idag extremt svårt ibland för fysiskt kontakt från män och även till min nuvarande fästman. För jag kan inte få bort händelsen, paniken och minnet som gjort mig illa. Det är ibland som att jag skulle uppleva händelsen om och om igen.

Jag kan fortfarande få panikattacker då jag blir påmind av händelsen och har fortfarande mardrömmar om personen i fråga och om händelsen. När jag blir påmind om det som hänt är det som att min kropp går in i en flyktposition. Jag känner mig många gånger värdelös och smutsig när jag blir påmind om allt. Inte nog med att jag kände sådan stor skam över händelsen på festen och att alla människor där såg mig, hörde mig. Som nu visste hur jag mådde. Nej, det hemska slutade inte där på festen utan fortsatte senare den kvällen.

Efter denna händelse började jag må ännu sämre psykiskt än vad jag redan då mådde. Ett faktum är att jag inte ens tagit upp detta med någon av de läkare, psykologer, psykiatriker som jag gått hos under alla dessa år som gått. Jag har aldrig berättat för någon om denna händelse, någonsin, tills initiativet kom till #Dammenbrister. Nu efter att jag delade med mig av detta som hände mig, valde jag att äntligen berätta om det som hänt mig för min nuvarande psykolog. Jag som så många andra som blivit utsatt har upplevt och upplever en sådan stor skam över det som hänt oss. Men jag orkade inte längre bära på skammen, på smärtan, på ensamheten. Jag orkar helt enkelt inte längre vara tyst. Jag orkar inte längre ta på mig skulden för det som hänt mig. Jag vägrar.

Vittnesmål nummer 629

Detta handlar egentligen om min dotter, tror dock inte att hon förstod händelsen. För något år sedan när våra landegrannar hade kattungar var dottern där och tittade på kattungarna ibland. En dag när jag sökte efter dottern gick jag till stuggrannen och fann hans ”flickvän” på trappan och rökte. Jag frågade kvinnan om hon sett  min dotter, hon pekade mot dörren. Jag gick in och fick se min dotter sittande i vardagsrummet där hon pajade katterna. På ena sidan henne fanns en stor tv som visade porr och på andra sidan rummet satt gubben (som bodde i huset) i badrock och runkade! Dottern fick aldrig gå dit mer. Först och främst, tack till er alla som varit modiga och delat med er av era historier. Mitt hjärta blöder och samtidigt sätts en urkraft igång i mig, nu fan skall dammen brista. Vi skriver historia nu.

Jag kommer tidigt in i puberteten och som åttaåring har jag fått bröst. Förutom de sedvanliga hånskratten i skolan så minns jag ett tillfälle på sommarstugan då min pappa är berusad och kommer och tar tag i mina bröst bakifrån, inför en massa andra människor, leker med dem, skrattar och säger ”ja, minsann, hon har nog börjat bli kvinna nu!”. Alla skrattar. Jag skäms.

Minns att jag i samma tider ofta badade bastu med min killkusin när vi var och hälsade på. Han insisterade att vi efter ett bastubad skulle gå in i hans föräldrars rum. Han sade att jag skulle klä av mig och lägga mig på rygg varefter han lade sig ovanpå mig och simulerade samlag. Jag låg helt blickstilla och vettskrämd, hade inte en aning om vad som pågick. Jag kan fortfarande känna hur det virkade överkastet kändes kallt mot min rygg.

En pojkvän jag hade som 16-åring ville alltid knulla ”oberoende om du vill eller inte”. Jag minns att jag hade skavsår i slidan.

En annan pojkvän, ett par år senare, hade sex med mig utan kondom mot min vilja. Han var i övrigt också kontrollerande och manipulativ och förstörde mig verbalt samt blev alltid arg om jag inte ville ha samlag. Han kunde hålla mig vaken hela nätter och pina mig för det. Jag grät.

Snabbspolning ett par år framåt då jag är på kaffe med en kompis. Caféägaren, en man i 50-års åldern, kommer fram till mig och frågar om jag har nåt speciellt för mig på kvällen – om inte skulle jag gärna få komma och jobba på caféet. Som fattig studerande tänkte jag att det kunde ge en välkommen extraslant i fickan så jag sprang hem efter första bästa svarta t-shirt som jag kunde ha under förklädet. T-shirten hade urringning. Jag fortsatte jobba på caféet några veckor och efter en tid fick jag caféets egna t-shirt som arbetsskjorta, utan urringning. Då kom ägaren och viskade i mitt öra att det var synd att jag inte hade min egen t-shirt på, så att han skulle få ha något att titta på. Samma kväll ville han bjuda på vin samt ta mig till sitt hem. Jag tackade nej och sade kort därefter upp mig från jobbet.

Och sen då förstås, alla dessa jävla runkare bakom träd, tafsningar och kommentarer på krogen, män som går vid ens sida och insisterar på att få följa med hem fast man tydligt säger nej, men också dessa finlandssvenska män i fina kretsar som bjuder med en på middagar och helkvällar för att sedan komma med oanständiga inviter. Det skall sluta nu.

Vittnesmål nummer 630

På vår nyhetsredaktion idag, år 2017, är det vanligt att vissa manliga kolleger använder ord som ”rövknullad” eller ”bögporr” för att på ett perverst sätt imponera på oss kvinnor. De kan mitt under min arbetsdag diskutera t.ex. min eller nån annan kvinnlig medarbetares kropp, skämta om att ”vi nog kan komma och ta på dig” eller skämta om onani på arbetsplatsen vid vårt lunchbord. Det är motbjudande och jag mår illa varje gång, även om jag skrattar med (för att på något sätt snabbt få slut på det). Samma personer har ansvar för den fackliga biten och tyckte under #metoo-kampanjen att folk skulle berätta om sina erfarenheter.