En hälsosam kroppsbild

Share

”Nina är du tjock eller smal?” frågar min då 4-åriga brorsdotter mig en morgon när hon kryper upp i min säng.
”Vad tycker du?” frågar jag tillbaka. ”Tjock!” ler hon stort och jag svara att ”kanske det”. Sen tar hon tag i sitt smala lår och säger ”här är jag tjock!”. ”Oj, det är du inte alls” hinner jag skratta innan jag, för sent , ser hennes besvikna ansikte.
Jag totalt misstolkade situationen och trodde hon försökt släta över att hon ha kallat mig tjock. Vad hon egentligen gjorde var att benämna min kropp som hon ser den och sen söka efter sätt hon kan vara lik mig på eftersom hon tycker om mig och min kropp. Som den gången hon tittade sig omkring i bastun, på kvinnorna som satt där, och konstaterade att när hon blir stor ska hon också ha jättelånga bröst.

 

Uppfattningen om vad en bra kropp är, är långt ifrån universell, men någon uppfattning om det lärs tidigt in. Kroppen slutar vara och börjar symbolisera. Som feminister vet vi att kontroll över kroppar är patriarkatets intimaste verktyg och efter att rösträttsfrågan till stor utsträckning avklarats så har kroppen varit feminismens största fråga. Rätten till den egna kroppen, att få definiera vad den är, vad den får göra och vad den kan vara. Efter mer än 100 år har många kamper vunnits, men väldigt många nya dykt upp. Kärnfrågorna är de samma, bara uttrycken för förtrycket av (kvinno)kroppen förändras genom tid och plats.

 

En av de diskurser som i dag är starkast när det gäller kroppar är den om hälsa – men märkligt nog är det just de saker som för inte så länge sedan fick din kropp att se bra ut som nu presenteras som att de gör din kropp hälsosam. När en bläddrar genom veckotidningar är det lätt att undra om texterna är 15 år gamla och återanvända, med enda justeringen att där ordet ”smal” tidigare stod står nu ”hälsosam”. Genom att legitimisera utseendehets i hälsans namn upprätthålls samma trista och snäva standarder. En hälsosam kropp i den här tolkningen representerar långt ifrån alltid en hälsosam syn på kroppen.

 
Om hälsa granskas från andra premisser än BMI och nyans på solbrännan så kan hälsa däremot vara ett bra mått på sociala orättvisor mellan olika grupper. Områden som till exempel tandvård och livslängd fungerar som avslöjande mått på ojämställdhet i förhållande till exempel till klass eller ras. Hur din kropp tolkas begränsar också vilken typ av utrymme den tillåts ta i samhället. Och en kropp som tolkas som ohälsosam inger inte respekt och det betyder i förlängningen att du som människa inte respekteras. Det är inte en naturlag utan ett maktmedel som upprätthåller framförallt klasskillnader.

 

Samtidigt som vi för en politisk kamp för våra kroppars rättigheter, att de inte ska utsättas för våld, att de inte ska definiera vår plats på arbetsmarknaden och i hemmet, att de ska få tillgång till också svåråtkomliga utrymmen, att de inte ska sexualiseras då vi inte vill det – samtidigt förs en personlig kamp för att vägra de destruktiva uppfattningarna om den egna kroppen. Kroppen är och förblir det mest privata och det mest politiska.

 

Feminister är experter på de här områdena och i det här numret av Astra kan ni läsa om både möjligheter och begränsningar som kroppar stöter på. Men framförallt kan ni läsa om hur feministiska tolkningar kan se ut.

 

Nina Nyman

chefredaktör

Share