Kroppen och kapitalismen

Share

 

Koreografen och dansaren Sanna Kekäläinen är K&C Kekäläinen & Companys konstnärliga ledare och grundande medlem i Zodiak – centrum för ny dans. Kekäläinen har skapat verk i över trettio år redan. Verken både planerar hon, koreograferar och uppträder hon i. I dem kombinerar hon filosofi, genusproblematik, queer-teori, samt feminism som fysiskt rörelsespråk.

 

Kekäläinen berättar att danskonstnärens yrke är oerhört fysiskt och konkret. Kroppen och föreställningarna är undflyende. Till exempel finns inget fysiskt kvar efter förställningen, förutom livebilder, foton, texter och erfarenheter.

 

Kekäläinens egen kropp har med tiden blivit allt mer bekant. Hon vet vad den behöver, hur hon tar hand om den och hur dess fulla kapasitet kan tas i bruk. Musklerna behöver näring. Den egna kroppens gränser upplever Kekäläinen som tydliga. Hon tänker dem långt genom sitt jobb, tankemönstren ligger djupt i hennes identitet. Tidigare upplevde hon sin kropp som mer amöba-aktig, på senare tid har den blivit mer samlad. När hon uppträder tänker hon på kroppens utmaningar som mer psykiska än fysiska. På ett fysiskt plan har de kroppsliga försöken och sökandet efter gränser förändrats från tidigare, de har förstorats. Konstnärens erfarenhet är att det skett en otrolig utvekling av möjligheterna och användningen av det omedvetna i föreställningar. I sina föreställningar representerar Kekäläinen inget specifikt. Hon vill genom sitt handlande möjliggöra en bred och mångdimensionell upplevelse av vad det är att finnas till i den här världen.

 

Frågor kring den privata och den offentliga kroppen har Kekäläinen, som producent och artist, funderat mycket på. När man som scenartist placerar kroppen som mål för blickar kan det samtidigt upplevas som offentligt och privat. Det privata är inte något viljemässigt. Det är personligt, eget, det är något annat än att dela med sig till andra. Det existerar ingen allomfattande upplevelse av det allmänna eller det specifika. Kekäläinen har börjat kännas sig hemma med kroppen på scen, alltså en offentlig situation har blivit privat. När hon planerar föreställningarna är hon väldigt medveten om hur gesterna i föreställningen tolkas offentligt. Enligt Kekäläinen är det privata politiskt. Betraktarens kropp är för henne en kumpan, starkt Annan. I Kekäläinens arbeten används ofta nakenhet, dess uppgift är att tjäna budskapet, innehållet eller det politiska.

 

Kritik av kapitalism är aktuellt för Kekäläinen. Hon är förskräckt. Enligt Kekäläinen tvingar den globala kapitalismen in människan i ett katastrofalt tillstånd, vidare förstör den all mening och alla värden och via det påverkar kapitalismen människans känsloliv i hög grad. Meningen försvinner i virrvarret av snabb njutning. Värden blir flyktiga som aska i vinden. Och vi är redan långt där enligt henne. Kekäläinen tror inte att något kan växa i evighet utan att det förstörs eller börjar äta något annat. Ett intressant fenomen är enligt Kekäläinen också då det inte längre finns gemensamma föreställningar om rätt och fel överhuvudtaget. Vad händer då?

 

Kekäläinens nya verk DIVA VULVA – kroppen som kapitalismens symbol hade premiär den 18.4.2015. Enligt Kekäläinen kritiserar verket kapitalismens konsekvenser med hjälp av bilden som begrepp. Bilden förtydligar. Kropparna som kapitalismen producerar är uttömda. Bilder säljs till oss och vi formar oss efter dem. Kekäläinen förkunnar inget, det är inte till hjälp just nu. Förkunnandet fungerar som kapitalismen. Kekäläinen vill visa hur kvinnokroppen är ett offer för kapitalismen. Allt det här upplever hon som nedtystande, som förstummande. Hon berättar att DIVA VULVA är en tyst föreställning. Genusproblematiken är väldigt stark, men den kan inte tutas ut karnevaleskt. Genuina möten är betydelsefulla och de behövs. Kekäläinen söker konceptuella intimitet, möten och kommunikation.

 

DIVA VULVA – Kroppen som kapitalismens symbol-föreställningarna går fram till den 16.5.2015 på Ruumiillisten taiteen teatteri i Kabelfabriken i Helsningfors. I samband med föreställningarna ordnas föreläsningar och diskussionstillfällen under rubriken ”Kroppen som kapitalismens symbol”.

 

TEXT: Anne Nimell

BILD: Lilja Lehmuskallion

ÖVERSÄTTNING: Nina Nyman

Share