Gerd Johnsson-Latham är trött på ”sustainababble”, det vill säga allt det prat om en hållbar miljö- och jämställdhetspolitik som aldrig blir verklighet. För att lösa klimatproblemen måste vi öka jämställdheten i samhället, säger hon.

 

 

År 2007 blev Gerd Johnsson-Latham, kansliråd på Sveriges utrikesdepartement, nerringd av upprörda män. Hennes färska rapport för FN, ”En studie om jämställdhet som förutsättning för hållbar utveckling”, presenterades på Svenska Dagbladets parad under rubriken ”Män är klimatbovar”.

 

Själv hade hon gärna uttryckt det lite mildare, men faktum är att hennes studie visar att män belastar miljön betydligt hårdare än kvinnor. Män äter till exempel mer kött, kör mer bil och flyger mer. Dessutom planerar de för den här livsstilen eftersom de är i majoritet bland beslutsfattare som sköter stadsplanering och infrastruktur. När man pratar om att vi måste minska utsläppen måste man därför titta på vilka ”vi” det är vi menar, säger hon.

 

– Kvinnor lever mer hållbart och lämnar ett betydligt mindre ekologiskt fotavtryck än män. Därför skulle världen tjäna på mer jämställdhet, säger Johnsson-Latham.

 

Sedan rapporten skrevs har koldioxidutsläppen ökat, vi flyger allt oftare i väg på semester till andra kontinenter, köper mer kläder och prylar, bor i större hus och har fler bilar, säger hon.

 

– Allt det här har ett pris. Kanske inte för dem som konsumerar men för de fattiga och för framtida generationer.

 

En feministisk budget

 

Trots att rapporten väckte stor uppmärksamhet när den publicerades är det fortfarande ovanligt att närma sig miljöfrågorna ur genusperspektiv. Johnsson-Latham upplever ändå en ökad medvetenhet bland politiska partier och organisationer.

 

–Det gäller främst Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ (FI). FI, som har kandidater i både EU-valet och riksdagsvalet, vinner ökad terräng för att de förespråkar just de här frågorna som de andra partierna inte har på sin agenda.

 

Ett bra exempel är svenska Miljöpartiet, som förra veckan meddelade att de lägger fram ett feministiskt budgetförslag. ”Eftersom Sverige i dag lider av strukturell ojämställdhet är det vår politik att väga upp för detta genom att säkerställa att vår politik gynnar främst kvinnor”, skrev miljöpartisten Per Bolund i ett debattinlägg i Svenska Dagbladet. Partiet vill ge ökade resurser till vården, där kvinnoarbetskraften dominerar, och ta pengar från bygget av motorvägar till kollektivtrafiken, som i högre grad utnyttjas av kvinnor.

 

Samtidigt har det som Johnsson-Latham kallar ”sustainababble” ökat både på individnivå och i de politiska rummen.

 

– Man pratar om hållbarhet men gör ingenting. Tvärtom finns det en väldigt stor lyhördhet för kortsiktiga ekonomiska intressen. I mitt dagliga arbete jobbar jag mycket med FN-texter, de innehåller alla de rätta orden men angriper tyvärr inte de stora problemen med kraft, säger Johnsson-Latham, som verkat som Sveriges delegat och representant i FN i utvecklings- och jämställdhetsfrågor.

 

”Motarbeta våldet”

 

En annan oroande faktor är det ökande våldet mot kvinnor, säger hon. Hon refererar till WHO:s studie från 2013 som visar att närmare 40 procent av alla världens kvinnor utsätts för våld och att 18–19 av 20 våldsutövare är män.

 

– Ändå upplevs det som provocerande att tala om mäns våld mot kvinnor. Men att bara tala om våld inom hemmet mörkar det faktum att det oftast är kvinnan som är offret och mannen som är förövaren. Våldet mot kvinnor är ett jättebevis för att feminismen fortfarande behövs.

 

Text: Heidi Hakala

Foto: Fredrik Westblom