I

 

”I vissa skeden efter att man fått barn är mammaidentiteten väldigt stark och man kan känna att, kan en mamma ha sex ens? Det kan ta en tid att hitta sin nya roll både som mamma och som fru eller partner. Det kan vara väldigt svårt, jag kan känna, det här är ju fel för en mamma”

 

Så sade en av personerna bakom Svenska Yles podd Föräldrasnack i ett samtal med en sexualterapeut (avsnittet publicerades 23.8.2021 på Yle Arenan). Jag hajade till när jag hörde denna beskrivning av identitetskonflikt mellan ens sexuella varande och ens nya identitet som mamma (det är relevant här att det är fråga om just en ”mammaidentitet” och inte omställningen till att bli förälder överlag). Sexualterapeuten bekräftade också denna konflikt som en naturlig del i processen att bli mamma: ”Det är en jättesvår balansgång och kan ta lång tid”.

 

”Jag reagerade på hur tydligt diskussionen i podden visade att det ännu finns idéer om att moderskap utesluter sexualitet, och hur det fortfarande skapar konflikter för kvinnor som får barn.”

 

När jag hörde detta avsnitt hade jag nyligen läst den amerikanska feministen Adrienne Richs banbrytande verk Av kvinna född från 1970-talet, där hon skriver om hur det patriarkala samhället avsexualiserat modern. Hon menar att det i upprätthållandet av en patriarkal kultur har funnits ett behov av att tämja kvinnan – som har den otroliga makten att skapa liv – genom att göra en klar åtskillnad mellan sexualitet och moderskap. Som kastrerad madonna kan den (heliga) modern tryggt upphöjas på piedestal.

 

För att kunna hålla den omvårdande självuppoffrande modern åtskild från sexualitet har patriarkala samhällen delat in kvinnor i två kategorier: horan eller madonnan; antingen en sexuellt promiskuös ”dålig” kvinna (älskarinnan) eller en anständig ”god” kvinna (hustrun/modern). Jag reagerade på hur tydligt diskussionen i podden visade att det ännu finns idéer om att moderskap utesluter sexualitet, och hur det fortfarande skapar konflikter för kvinnor som får barn.

 

Trots att vi idag ser det som sunt att i sinom tid kunna förlika de olika rollerna som mamma och som partner i ett romantiskt-sexuellt förhållande, rör det sig fortfarande inom ramen för en borgerlig sedlighet. Mammor har alltså större svängrum idag jämfört med under tidigare århundraden, men måste ändå förhålla sig till en norm som kan överträdas. 68-rörelsens sexuella frigörelse har kritiserats av feminister för att inte ha inneburit en full frigörelse för kvinnor. När det kommer till kulturella föreställningar om vad det innebär att vara mamma, vilka lever kvar ännu idag, blir det lätt att instämma. Det är som om en viss konservatism slår tillbaka när en kvinna blir förälder. Då aktualiseras hora-madonna-dikotomin och blir laddad på grund av den moralism som fortfarande omgärdar moderskapet som samhällelig norm. Denna uppdelning stympar kvinnor och hindrar oss från att vara hela människor. Det är därför feministiska tänkare som Iris Marion Young och Adrienne Rich hävdar att kvinnor inte är fria förrän åtskillnaden mellan moderskap och sexualitet upplöses.

 

”Om vi öppnar för en bredare förståelse av hur sexualitet genomsyrar ens liv och tar sig olika uttryck och former utanför en genital- och orgasmfokuserad förståelse av sexualitet, kan vi få syn på och undersöka – utan att bli förskräckta – hur sexuella aspekter av ens varande finns med i graviditet, förlossning och i omvårdnaden av spädbarnet.”

 

Ovan har jag främst behandlat hur den kulturella åtskillnaden mellan sexualitet och moderskap skapar inre konflikter för kvinnor när det kommer till att sammanfoga föräldraskap med ett sexuellt liv. I den här diskussionen har jag utgått från en förståelse av det sexuella som den erotiska akten mellan två vuxna. Men behovet att utesluta sexualitet från moderskap har också inneburit ett osynliggörande av hur sexualitet kan ingå i erfarenheterna av graviditet, förlossning och omvårdnaden av ett spädbarn på ett mångfacetterat sätt. Om vi öppnar för en bredare förståelse av hur sexualitet genomsyrar ens liv och tar sig olika uttryck och former utanför en genital- och orgasmfokuserad förståelse av sexualitet, kan vi få syn på och undersöka – utan att bli förskräckta – hur sexuella aspekter av ens varande finns med i graviditet, förlossning och i omvårdnaden av spädbarnet.

 

II

 

Jag grubblade en del under min graviditet över hur omställningen skulle fungera från att mina bröst har varit en primärt erogen zon till att de skulle få den helt andra funktionen att ge näring åt en baby. Frågan kändes inte direkt besvärande, men upptog ändå mina tankar – tills jag insåg att när jag tänkte så här utgick jag ifrån att det inte kan (läs borde) finnas en överlappning, och att det är själva idén om sexualitet som enbart genital och åtskild från alla andra aspekter av ens liv, som skapar dessa bryderier.

 

Iris Marion Young skriver att bröst är en skandal för patriarkatet eftersom de bryter upp separationen mellan moderskap och sexualitet. Denna utsaga är på samma gång så enkel och så sann. Den visar det rent komiska i att en patriarkal kultur ändå till varje pris försökt hålla dessa åtskilda, med absurda följder som att kvinnor förväntas ha en on/off switch mellan att brösten ska vara en erotisk kroppsdel i sexlivet med ens partner och fungera som en ”neutral” nappflaska för ens baby. I denna föreställning objektifieras också brösten: Istället för att vara en integrerad del av kvinnans kroppslighet blir brösten antingen sexuella objekt (för ett manligt begär) eller ett instrument för babyns näringsintag.

 

”Ett för snävt språk kring sexualitet gör att vi har svårt att fånga upp den bredd och de nyanser som finns i våra erfarenheter.”

 

En man som blir upprörd över att se någon amma i det offentliga rummet ger uttryck för det obekväma i att tvingas se bröst, som han vill bevara som ett sexuellt objekt, blandas med moderskap. Just för att brösten är så laddade i skärningspunkten mellan moderskap och sexualitet vill Yong sätta amningen i centrum för att rasera denna åtskillnad och uppmanar till att: ”… celebrat[e] breast-feeding as a sexual interaction for both the mother and the infant”.

 

När jag försöker sätta ord på det spektrum av kroppsliga känningar som jag upplevt i amningen märker jag hur svårt det är att beskriva de upplevelser som har med sexualitet i någon form att göra på ett sätt som verkligen fångar vad det handlar om. Jag blir väldigt medveten om hur vårt språk kring det sexuella genast får en in på spåret om behovstillfredsställelse; sexuell upphetsning som ska leda till orgasm. Ett för snävt språk kring sexualitet gör att vi har svårt att fånga upp den bredd och de nyanser som finns i våra erfarenheter.

 

***

 

Kropp mot kropp. Hud mot hud. Det är så mycket kropp och hud mot varandra hela tiden. Den lilla munnen som frenetiskt söker bröstvårtan och suger tag. Brösten är fyllda av mjölk. Det känns skönt när bebisen börjar suga och jag känner hur trycket i brösten börjar lätta och mjölken rinna till. 

 

***

Jag känner en ilning i underlivet när bebisen suger på bröstet.

 

***

 

De lugnaste stunderna är när bebisen ammar. I början känns det som att de flesta gånger jag kysser E är när jag samtidigt ammar. 

***

 

E håller om mig i sängen och jag håller om bebisen. Det är så mycket kroppslig närhet. 

 

***

 

Olika former av intimitet, närhet, beröring och sexualitet finns på ett kontinuum. Den explicit sexuella akten som strävar till orgasm (det behöver naturligtvis inte alltid vara så) befinner sig på ett kontinuum av olika former av närhet, intimitet och emotionell investering som inte har orgasmen som mål. Jag upplevde också ett kontinuum mellan den fysiska närheten och ömheten i parrelationen och den fysiska närheten och ömheten till bebisen.

 

***

 

Jag sover med bebisen i dubbelsängen, när hen vaknar och vill ha bröstet drar jag den lilla mjuka babykroppen tätt intill mig i en omfamning. Så somnar vi sedan om, båda liggandes på sidan med kropparna mot varandra.

 

***

 

När jag och min partner hade lite glesare sexliv i något skede i början av bebistiden kände jag att min mest fysiska och sensuella relation var till babyn.

 

III

 

Graviditet, förlossning och den första tiden av omvårdnad av ett spädbarn sätter ens kroppslighet i förgrunden på nya sätt och nya former av sensualitet kan vara en komponent.

 

***

 

Det jag märker först är att brösten sväller. Mina små bröst får en ny tyngd. Bröstvårtorna blir ännu känsligare för beröring. Jag blir genast upphetsad om jag smeker dem. Jag känner mig sensuell med den fasta magen som putar mer och mer för varje vecka. När jag smeker magen rör jag mig själv, men samtidigt är det inte bara jag. 

 

***

 

När jag i efterhand skrivit om min förlossning har det väckt sexuella känslor hos mig. På vilket sätt är förlossningen laddad med sexualitet? Det är inte helt klart för mig. Det rör sig på en subtil nivå som kan vara svår att verbalisera. Men jag gör ett försök: Förlossningen är en extremt intensiv och kroppslig erfarenhet. Det var inte en explicit sexuell extatisk upplevelse, men ett intensivt nu som kännetecknar någonting som är väldigt kroppsligt, en jagupplösning som man också kan uppnå i sex. I ett tidigare skede av förlossningen, när vi ännu var hemma och värkarna inte ännu var så intensiva, upplevde jag direkt välbehag när värken avtog och ett rus av avslappning sköljde över mig.

 

”När jag i efterhand skrivit om min förlossning har det väckt sexuella känslor hos mig. På vilket sätt är förlossningen laddad med sexualitet? Det är inte helt klart för mig. Det rör sig på en subtil nivå som kan vara svår att verbalisera.”

 

Mina funderingar kring moderskap och sexualitet har också fått mig att tänka på den franska feministiska teoretikern Luce Irigaray, som har varit en stor inspirationskälla för mig. I sin bok This sex which is not one skriver hon att vår förståelse av sexualitet präglas av fallocentrism, med penisen som det primära sexuella organet. Irigaray vill visa att kvinnlig sexualitet är mer mångfacetterad och att de erogena zonerna är långt fler än vad man i allmänhet tänker sig. Hon betonar att det behövs ett nytt språk för att fånga kvinnlig sexualitet bortom den fallocentriska mallen. Det jag har försökt göra i min diskussion om hur intimitet och sexualitet finns med som aspekter i graviditet och omvårdnaden av spädbarnet är just att försöka bredda förståelsen av sexualitet och på det sättet fånga upp och artikulera erfarenheter som går under radarn i den dominerande diskursen.

 

Denna diskussion om moderskap och sexualitet är inte isolerad från Irigarays poäng om hur kvinnlig sexualitet överlag klämts in i en maskulin diskurs. Därför kan reflektioner kring kroppsliga och emotionella erfarenheter i samband med graviditet, förlossning och omsorgen om en baby inspirera oss att vara uppmärksamma på och tänka vidare kring hur sexualitet och kroppslighet tar sig olika uttryck i våra liv.