”Så hurdan mat har du tänkt äta när barnet är fött?” frågar sköterskan på mödravårdscentralen mig redan under mitt andra besök. Jag blir så förvånad att jag rabblar fram något osammanhängande som åtminstone innehåller ordet ”grönsaker”. Vågade inte använda ordet ”hälsosamt” av rädsla för följdfrågor. Och så skämdes jag eftersom det var så uppenbart att det var just ”hälsosamt” hon misstänkte att jag inte åt och att jag som mamma skulle föra över dåliga vanor till mitt barn.
Att ha skamkänsla kring någon del av ens relation till mat är väldigt vanligt. Ett exempel med hög igenkänningsfaktor som en person i det här numret av Astra nämner är skammen för inköpen som ligger samlade på rullbandet i butiken. Ett annat exempel på matskam som behandlas i numret är förlöjligandet av kvinnliga matbloggare. Skam är som bekant en förlamande känsla och ingen bra utgångspunkt för kamp. Därför kan en undra på vilket sätt mat och skam relaterat till mat är relevant för en feministisk kamp? Genom en maktanalys naturligtvis. Och det är också genom en maktanalys vi kan bli av med skamkänslan.
Som feminister kan vi undersöka hur kontroll utövas genom mat och genom ätande. Vi kan titta på vilka värderingar och normer som upprätthålls genom mat. Vi kan se på strukturella förtryck som kan finnas inbakande i produktionskedjan från råvara till måltid. Vi kan analysera mat som en klassmarkör.
Och vi kan göra upp med könsrollerna som upprätthålls genom mat och ätande.
I det här numret av Astra börjar vi ta oss an de här frågorna och ger dig som läsare verktyg och recept för att fortsätta kampen.
